Jag har visat och kan ytterligare visa, att Hörstadius på ett obehörigt sätt, till egendomarnes försämring, åsligen från Kungsörs ladugård hit till Stockholm försålt omkring 4000 lispund hö, — således ett kontrakts-brott. Jag kan visa, att han genom försäljning och bortföring af skogseffekter förstört och nästan ruinerat kungsladugårdens skog — således ytterligere ett kontrakts-brott. Med bifogade stuteriöfverstyrelsens besiut den 9 sistlidne November, visar jag att tit. Hörstadius framgår på samma industrieila bana som förut, då han nu på första årets arrende, efter äet nya kontraktet, minskar statens intrader med icke mindre än 600 rdr b:ko, derigenom att styrelsen tillåtit honom att få lefverera 300 tunnor hafre, i stället för 6000 lispund hö. Reflekterar man till allt detta, sannas ordspråket: ät ett visst folk hafver den bästa lycka. Å andra siden har jag visst, att den andra spekulanten på arrendet, Anders Ersson i Hagelsberga, en rättskaffens man, ställt vida säkrare borgen än som erfordres: att Konungens befaliningshafvande i Vesteräs, med kännedom deraf, vitsordat denne i dess skrifvelse den 24 sistl. Eebruari och yttrat, att denre arrendaters antegande vore mera fördelaktigt för staten, än att antega tit. Hörstadius. Hvad som i detta fall blifvit säkert är, att Anders Ersson icke genom intriger bedragit staten. Hade elit detta af Konstitutionsutskottet blifvit sonderadt — ja, jag påstår, om det gjort sig mödan genomläsa handlingarne, bade säkert ett annat resultat följt. Jag yrkar derföre om återremiss af betänkandet, med uppmaning till Utskottet att närmare skärskåda saken. Skulle Ståndets pluralitet icke fiana denna återremiss medföra åsyftad verkan för den goda saken, så vill jsg på förhand förklara: tål Ståndel det, får jag väl lof göra deltsamma.r Hvarjemte Carl Ersson muntligentillade: Bessutom år jag nämna, att resultatet af ängarnes utarrendeting i orten väckt ett uppseende, som stigit ända till förvåning, och att allmänheten beklagat sig deröfver, att embetsvcrk och auktoriteteri närvarande tidpunkt kunnat tillåta sig ett handlingssätt, som ingalun egner sig att tillvinna dem folkets aktning o troende. Min rättskänsla har ålegt mig uttalandet af ifrågavarande anmärkningar, enär jag ansett riksd2gsmannakaliet böra omfatta icke blott oriens an gelägenheter, utan äfven sådane tilldragelser, som med skäl kunde påkalla uppmärksamhet ät och ogillande af vederbörendes sätt att förfara med statens tiilhötigheier. Pehr Sahlström från Stockholms län: Efter den utredning af frågan Cerl Ersson skriftligen framiagt, synes mig föga vara att tillägga. Likväl kan jag icke underlåta det förklarande, att Konstitutionsutsk. alltför obetingadt advocerat för öfverdirektören Hörstadius. Då Utskottet, vid en jemförelse emellan de gerskildt erbjudne arrendesummorneas belopp icke haft att fösta sif något annat skäl än stuteri-öfverstyrelsens yttrande i fråga om företrädet emellan de af Hörstadius och Anders Ersson i Ifagelsberga presterade borgensförbindelser, i anledning hvaraf be-. mälda styrelse endast yttrat, alt den af Iörstadius! åstadkomna borgen syntes erbjuda säkerhet för den händelse, att en eiler flera af hans borgensmän skulle afgå samt handlingarne tillika utvisa huruledes man eluderat herr landshöfdiogen Ridderstolpes officielt meddelade vitsord, att de löftesmän, som tecknat borgen för fullgörandet af Anders Erssonsarrendeanbud, alla voro kände säsom förmögne och redlige män,: hvadsn Kongl. Mej:its och kronans säkerhet vore fullständig och utöfver beloppet af arrendet genom rammanräknandet af borgensmännens egendomar; men vederbörande, i uppenbar strid med hvad sålunda vore i afseende på Anders Erssons företrädesrätt till det af honom högre erbjudna arrendet fulltygadt, förklarat Hörstedii anbud bättre och derföre detsam-. ma antagit, så cnär härtill kommer, att Utskottet med! alitför lätt hand behandlat Hörstadii fordna bana i transsktioner med staten, anser jag mig äfvenledes böra yrka ärendets återremitterande till Utsk. för en Hy och mera rättvis hbehandling. Henrik Andersson från Örebro län: Efter den: kännedom, som af mig blifvit i saken inhemtad genom tidnirg:r och allmänt gängse berättelser, är förhållandet verkeligen sägeant som Csrl Ersion skildrar det. Enär Anders Erssons i Heagelsberga för srrendet erbjudna och af Konungens befallningshafvende till vederhäftigheten ovillkorligt godkända borgen tillförsökrade staten en fullkomiig garanti, måste det förefalla särdeles förunderligt, att Anders Erssons anbud icke antogs, oaktadt ban utfäste vida högre arrendebelopp än Hörstadius. Konstitutionsutskottet har allt för lösligt behandlat denna fråga, bvarföre jag yrkar, att densamma måtte dit återförvisas, i den förhoppning, att Utskottet, efter vidare erhållne upplysningar, icke skall kunna begsgne semma harfot, som varit nyttjad vid utstyrseln a! det nu föredragna utlåtandet. På begäran af Carl Ersson uppläste sekreteraren en så lydande handling: Ibland då företedde borgensförbindelser förekom en af ett större antal bönder, en för al:a och alla för en, gemensamt ingången för bonden Anders Ersson i Hagelsberga, hvilken äfven gjorde högsta anbudet å arrendet af berörde stuteris inom Kungsörs fögderi belägna ängar. Denna borgensförbindelse godkärdes ock af Konungens befallningshalvande; men dsgen efter auktionen in!emnar öfverdirektören J. E. Hörstadius en skrift, hvyaruti han, som lärer varit Anders Ersson närmast i anbud, söker göra förbindelsen om intet, på den grund att borgesmännen, enligt erhållet betyg, vore biott gemenssmt, men icke hvar för sig vederhäftiga för arrendebetoppet. I anledning häraf har Konungens befallningshafvande till kammerkollegium afgifvit utlåtande af följande innehåll: pDen härhos bilegde, dagen efter auktionen elf herr öfverdirektören J.E. Hörstadius inlemnsde skrifveise innehåller ett anfall å den af Konungens befallningshafvande vid auktionstillfället gillade borgensskriften för bonden Anders Trsson i Hageleberga, hvilket jag ensett mig böra