Jag har visat och kan ytterligare visa, att Hörsta-
dius på ett obehörigt sätt, till egendomarnes försäm-
ring, åsligen från Kungsörs ladugård hit till Stock-
holm försålt omkring 4000 lispund hö, — således ett
kontrakts-brott. Jag kan visa, att han genom för-
säljning och bortföring af skogseffekter förstört och
nästan ruinerat kungsladugårdens skog — således yt-
terligere ett kontrakts-brott. Med bifogade stuteri-
öfverstyrelsens besiut den 9 sistlidne November, visar
jag att tit. Hörstadius framgår på samma industri-
eila bana som förut, då han nu på första årets ar-
rende, efter äet nya kontraktet, minskar statens in-
trader med icke mindre än 600 rdr b:ko, derigenom
att styrelsen tillåtit honom att få lefverera 300 tun-
nor hafre, i stället för 6000 lispund hö.
Reflekterar man till allt detta, sannas ordspråket:
ät ett visst folk hafver den bästa lycka.
Å andra siden har jag visst, att den andra speku-
lanten på arrendet, Anders Ersson i Hagelsberga, en
rättskaffens man, ställt vida säkrare borgen än som
erfordres: att Konungens befaliningshafvande i Ve-
steräs, med kännedom deraf, vitsordat denne i dess
skrifvelse den 24 sistl. Eebruari och yttrat, att den-
re arrendaters antegande vore mera fördelaktigt för
staten, än att antega tit. Hörstadius.
Hvad som i detta fall blifvit säkert är, att Anders
Ersson icke genom intriger bedragit staten.
Hade elit detta af Konstitutionsutskottet blifvit
sonderadt — ja, jag påstår, om det gjort sig mödan
genomläsa handlingarne, bade säkert ett annat resul-
tat följt. Jag yrkar derföre om återremiss af betän-
kandet, med uppmaning till Utskottet att närmare
skärskåda saken. Skulle Ståndets pluralitet icke fia-
na denna återremiss medföra åsyftad verkan för den
goda saken, så vill jsg på förhand förklara: tål Stån-
del det, får jag väl lof göra deltsamma.r
Hvarjemte Carl Ersson muntligentillade: Bessutom
år jag nämna, att resultatet af ängarnes utarrende-
ting i orten väckt ett uppseende, som stigit ända till
förvåning, och att allmänheten beklagat sig deröfver,
att embetsvcrk och auktoriteteri närvarande tidpunkt
kunnat tillåta sig ett handlingssätt, som ingalun
egner sig att tillvinna dem folkets aktning o
troende. Min rättskänsla har ålegt mig uttalandet
af ifrågavarande anmärkningar, enär jag ansett riks-
d2gsmannakaliet böra omfatta icke blott oriens an
gelägenheter, utan äfven sådane tilldragelser, som med
skäl kunde påkalla uppmärksamhet ät och ogillande
af vederbörendes sätt att förfara med statens tiilhö-
tigheier.
Pehr Sahlström från Stockholms län: Efter den
utredning af frågan Cerl Ersson skriftligen framiagt,
synes mig föga vara att tillägga. Likväl kan jag
icke underlåta det förklarande, att Konstitutionsutsk.
alltför obetingadt advocerat för öfverdirektören Hör-
stadius. Då Utskottet, vid en jemförelse emellan de
gerskildt erbjudne arrendesummorneas belopp icke haft
att fösta sif något annat skäl än stuteri-öfver-
styrelsens yttrande i fråga om företrädet emellan de
af Hörstadius och Anders Ersson i Ifagelsberga pre-
sterade borgensförbindelser, i anledning hvaraf be-.
mälda styrelse endast yttrat, alt den af Iörstadius!
åstadkomna borgen syntes erbjuda säkerhet för den
händelse, att en eiler flera af hans borgensmän skulle
afgå samt handlingarne tillika utvisa huruledes man
eluderat herr landshöfdiogen Ridderstolpes officielt
meddelade vitsord, att de löftesmän, som tecknat bor-
gen för fullgörandet af Anders Erssonsarrendeanbud,
alla voro kände säsom förmögne och redlige män,:
hvadsn Kongl. Mej:its och kronans säkerhet vore full-
ständig och utöfver beloppet af arrendet genom ram-
manräknandet af borgensmännens egendomar; men
vederbörande, i uppenbar strid med hvad sålunda
vore i afseende på Anders Erssons företrädesrätt till
det af honom högre erbjudna arrendet fulltygadt,
förklarat Hörstedii anbud bättre och derföre detsam-.
ma antagit, så cnär härtill kommer, att Utskottet med!
alitför lätt hand behandlat Hörstadii fordna bana i
transsktioner med staten, anser jag mig äfvenledes
böra yrka ärendets återremitterande till Utsk. för en
Hy och mera rättvis hbehandling.
Henrik Andersson från Örebro län: Efter den:
kännedom, som af mig blifvit i saken inhemtad ge-
nom tidnirg:r och allmänt gängse berättelser, är
förhållandet verkeligen sägeant som Csrl Ersion skil-
drar det. Enär Anders Erssons i Heagelsberga för
srrendet erbjudna och af Konungens befallningshaf-
vende till vederhäftigheten ovillkorligt godkända bor-
gen tillförsökrade staten en fullkomiig garanti, må-
ste det förefalla särdeles förunderligt, att Anders
Erssons anbud icke antogs, oaktadt ban utfäste vida
högre arrendebelopp än Hörstadius. Konstitutions-
utskottet har allt för lösligt behandlat denna fråga,
bvarföre jag yrkar, att densamma måtte dit återför-
visas, i den förhoppning, att Utskottet, efter vidare
erhållne upplysningar, icke skall kunna begsgne
semma harfot, som varit nyttjad vid utstyrseln a!
det nu föredragna utlåtandet.
På begäran af Carl Ersson uppläste sekreteraren
en så lydande handling:
Ibland då företedde borgensförbindelser förekom
en af ett större antal bönder, en för al:a och alla
för en, gemensamt ingången för bonden Anders Ers-
son i Hagelsberga, hvilken äfven gjorde högsta an-
budet å arrendet af berörde stuteris inom Kungsörs
fögderi belägna ängar. Denna borgensförbindelse
godkärdes ock af Konungens befallningshalvande;
men dsgen efter auktionen in!emnar öfverdirektören
J. E. Hörstadius en skrift, hvyaruti han, som lärer
varit Anders Ersson närmast i anbud, söker göra
förbindelsen om intet, på den grund att borgesmän-
nen, enligt erhållet betyg, vore biott gemenssmt,
men icke hvar för sig vederhäftiga för arrende-
betoppet. I anledning häraf har Konungens befall-
ningshafvande till kammerkollegium afgifvit utlå-
tande af följande innehåll: pDen härhos bilegde, da-
gen efter auktionen elf herr öfverdirektören J.E.
Hörstadius inlemnsde skrifveise innehåller ett anfall
å den af Konungens befallningshafvande vid auktions-
tillfället gillade borgensskriften för bonden Anders
Trsson i Hageleberga, hvilket jag ensett mig böra