sationsrådet Carstensen, sittande med moderna spända benkäder i en högst generad ställning, nedhukad på golfvet ansigte mot ansigte med den narockanske kejsarens herr pascha och rådslå om ributen och närbeslägtade kinkiga affärer vid cisarren och kaffekoppen; en enorm kaffepanna var utt skåda på golfvet midt emellan dem. Herr Reiersen har likaledes och med icke mindre blödande hjerta, nödgats seqvestera Fedrelandet, ;.renne aftnar å rad, och det högvisa kansliet ha redan hastat att anlägga sak mot den första a dessa trenne annamade numror. Hvarföre? fö det att man understått sig, att till fördel för der danska nationaliteten tala illa om ett par tyskt furstar!!.:. Och folket ser härpå, utan att harmas, utan att upphäfva sig mot godtycket och de kontranationella intressena? Tvertom! folket vredsas af sjellvaste pocker, det ropar ve och förbannelse, det citerar Cicero och utbrister: quo: usque abutere patientia nostra? det vill nästar qväfvas af raseri och — löper hals öfver hufvud till Tivoli, för att skaffa någon afledning och skingring åt sina öfverväldigande känslor. Hade icke folket Tivoli, hvad förfärligt kunde icke då hända? Det kunde ske hvad jag knappt vågar uttala, att man en dag begynte handla i stället för alt enlast snacka. O, du välsignade Tivoli! Det har talats en hel hop om den märkvärdiga händelsen, att kronprinsen varit med på en frukost hos kammarrådet DPretwsen, den frihetsvarma och ungdomliga gubben i Roeskilder ständerförsamling, och man har deri velat se ettöppet steg if tronföljaren till att ställa sig på Oppositionens ida. Nåväl, och om så vore? Hans Kongl löghet kommer ett par veckor om året till Kö