Alt den nu mera måste utdömas oundviklig
ej blott derföre att detta är enda vilkoret
vårt fäderneslands räddning, utan till följd af
insteg i det nu varande samhällsförhållandet öf
hufvud, som för omkring ett halft århundr
sedan tagits af personlighetsprincipen ; sec
denna princip — till sin härkomst samtidig n
kristendomen — hbunnit under tidehvarfvens lc
ati bana sig väg genom kyrkan tiil staten. — O
slutligen:
Att en representationsförändring, lik den sc
nast föreslagna eller uppförd på samma grundy
är den enda, som kan tillfredsställa Svenska F
ket, på den intellektuella ståndpunkt, som (
nu mera innehar.
Sammanställer man dessa åsigter med de yt
omständigheter, under hvilka de framlades,
torde: man väl finna någonting oväntadt men :
genting orimligt 1 det påståendet, att märkvär
gare akademiska föreläsningar än professor Gei
här ifrågavarande icke ha blifvit hållna i Sveri;
och att den. skrift, hvari de nu blifvit offent
gjorda, är i sig sjelf ett högst karakteristiskt m
ment af vår lids både polit:ska och litterära l
storia; äfven om man kunde förutsälta det otr
liga, att Hr Geijers politiska föreläsningar ic
skulle medföra en verkan för lifstiden hos d
talrika: unzdom, som är så lycklig att kunji
räkna detta ovanliga collegium bland sina akad
miska minnen.
De: är lätt att föreställa sig hvilket uppseenc
en sådan framställning, gjord under sådana fö
hållanden, skulle väcka 1 hela landet, och hvi
ken förbittring, som måste uppstå hos det fö
multnades anhängare, öfver den snillrike forsk
rens djerfhet att, i sjelfve monarkens öfvervar
våga en formlig och fullständig vederläggning :
de många dels digtade dels vanställda facta, hva
med de så länge sökt att, ur en föregifvet h
storisk synpunkt, missleda den mindre häfdkur
niga delen af folket och på det sättet försva
hvad partiet märkt vara oförsvarligt från rält
grunder. Trogna den inbitna ovanan, grepo pa
tiets sofister genast till samma vapen em
de olägliga föreläsningarne, som förut emot h
storien: man skyndade att vanställa dem: ma
framdrog lösryckta stycken derur, dem ma
stufvade om efter sitt behof, och man besvi
rade sig sedan högljudt öfver förnärmanden, sor
man på detta vis hade digtat. Detta tilltag
jemte en mängd motsägande rykten, som me
eller utan afsigt annars blifvit utbredda om föreläs
ningarnes innehåll, föranledde Hr Geijer att låt
trycka dem. Nu, sedan de ligga öppna för hel
allmänheten, kan hvar och en se hvilken mass:
af ljus ur det förflutna, som genom Hr Geijer
forskningar blifvit spridt öfver det närvarande
och hvilken träffande förklaring han lemnat sin;
åhörare och läsare öfver de sanna orsakerna til
samtidens politiska lynne och anspråk. Han:
upplysningar framträda likväl icke i de! isolerade
skick, hvari vi nyss här ofvan antydt föreläsnin-
garnes innehåll; tvärtom: statsmaximer, jemte
deduktioner derifrån eller tillämpningar deraf
omvexla beständigt med och härledas ur histori-
ska facta från skilda länder och tidehvarf, i mån
som Förf. funnit lämpligt att uppkalla dom till
bekräftelse på någon politisk sanning eller belys-
ning af någon historisk företeelse. Men man måi-
ste ihågkomma att den skrift, som Förf. här öf-
verlemnat åt offentligheten, hvarken är någon hi-
storia — allmän eller inhemsk — eller någon
politisk lärobok; utan anteckningen af ett fritt,
diskussions vis hållet och o:tast improviseradt före-
drag, hvarunder Förf. skärskådat historien och
utvecklat dess läror på samma gång för sig sj:lf,
som för sitt auditorium, utan att binda sig vid
näfdtecknirens eller läroboksförfattarens regel att
ingenstädes låta sina individuella åsigter och öf-
vertygelser framträda. En följd häraf har blifvit,
att man öfverallt i dessa förelässingar kan skönja
spåren äfven af föråldrade begrepp, bland de er-
arenhetssatser från fordom, som ännu gälla och
åta förena sig med sednare tiders upptäckter i
istorien och ståtsläran. Man märker ett slags
isningsarbete mellan ue blott traditionsvis hyl-
ade åsigter, från hvilka Förf. nödgats aifailla, se
lan han upptäckt deras gruudlöshet, och de nya,
om trängt sig på honom och föranledt affallet.
Jet hela gör härigenom e!t något grumladt och
a0tiskt intryck; men ger man sig tid alt följa
förf. från början til slut, och sedermera kastar
a återblick på det geaomgångna, så upptäcker
nan öfveralit den ordnande anden, som sväfvar
fver de strödda elementerna, och inan ser hela
amlingen klarna mer och mer, vid de täta snille-
lixtar som genomljunga den. Man får här, lika
tet som vid något annat verk af Förf., glömma
tt han är skald, icke mindre än häfdförskare
ch tänkare; men att man deriöre har äfven här!
tt vänta dessa intuitiva siarebliekar, som träffa
et sanna och upptäcka det rätta långt mera !
skådligt och lirorikt, än blotta lärdomens om-
ändligaste möda skulle förmå. För de många
imehafvarne af denna märkvärdiga skrift, hvilkä
till den poiit ska bildningens förkofran i Sverige
rutsätta, ha vi i förbigående vågat dessa an-
(dningar om nödvändigheten att mer än en gång
nomgå Författarens satser och uppgifter, att
mmanställa dem oc öfvertänka dem. För en
Iningsöfversigt deremot, äfven egnad åt dem,
m icke hafva tid elier tillfälle till detta grund-
sare studium — huru mycket det än lönar
ödan — måste vi gruppera de nödiga utdragen