Alt den nu mera måste utdömas oundviklig ej blott derföre att detta är enda vilkoret vårt fäderneslands räddning, utan till följd af insteg i det nu varande samhällsförhållandet öf hufvud, som för omkring ett halft århundr sedan tagits af personlighetsprincipen ; sec denna princip — till sin härkomst samtidig n kristendomen — hbunnit under tidehvarfvens lc ati bana sig väg genom kyrkan tiil staten. — O slutligen: Att en representationsförändring, lik den sc nast föreslagna eller uppförd på samma grundy är den enda, som kan tillfredsställa Svenska F ket, på den intellektuella ståndpunkt, som ( nu mera innehar. Sammanställer man dessa åsigter med de yt omständigheter, under hvilka de framlades, torde: man väl finna någonting oväntadt men : genting orimligt 1 det påståendet, att märkvär gare akademiska föreläsningar än professor Gei här ifrågavarande icke ha blifvit hållna i Sveri; och att den. skrift, hvari de nu blifvit offent gjorda, är i sig sjelf ett högst karakteristiskt m ment af vår lids både polit:ska och litterära l storia; äfven om man kunde förutsälta det otr liga, att Hr Geijers politiska föreläsningar ic skulle medföra en verkan för lifstiden hos d talrika: unzdom, som är så lycklig att kunji räkna detta ovanliga collegium bland sina akad miska minnen. De: är lätt att föreställa sig hvilket uppseenc en sådan framställning, gjord under sådana fö hållanden, skulle väcka 1 hela landet, och hvi ken förbittring, som måste uppstå hos det fö multnades anhängare, öfver den snillrike forsk rens djerfhet att, i sjelfve monarkens öfvervar våga en formlig och fullständig vederläggning : de många dels digtade dels vanställda facta, hva med de så länge sökt att, ur en föregifvet h storisk synpunkt, missleda den mindre häfdkur niga delen af folket och på det sättet försva hvad partiet märkt vara oförsvarligt från rält grunder. Trogna den inbitna ovanan, grepo pa tiets sofister genast till samma vapen em de olägliga föreläsningarne, som förut emot h storien: man skyndade att vanställa dem: ma framdrog lösryckta stycken derur, dem ma stufvade om efter sitt behof, och man besvi rade sig sedan högljudt öfver förnärmanden, sor man på detta vis hade digtat. Detta tilltag jemte en mängd motsägande rykten, som me eller utan afsigt annars blifvit utbredda om föreläs ningarnes innehåll, föranledde Hr Geijer att låt trycka dem. Nu, sedan de ligga öppna för hel allmänheten, kan hvar och en se hvilken mass: af ljus ur det förflutna, som genom Hr Geijer forskningar blifvit spridt öfver det närvarande och hvilken träffande förklaring han lemnat sin; åhörare och läsare öfver de sanna orsakerna til samtidens politiska lynne och anspråk. Han: upplysningar framträda likväl icke i de! isolerade skick, hvari vi nyss här ofvan antydt föreläsningarnes innehåll; tvärtom: statsmaximer, jemte deduktioner derifrån eller tillämpningar deraf omvexla beständigt med och härledas ur historiska facta från skilda länder och tidehvarf, i mån som Förf. funnit lämpligt att uppkalla dom till bekräftelse på någon politisk sanning eller belysning af någon historisk företeelse. Men man måiste ihågkomma att den skrift, som Förf. här öfverlemnat åt offentligheten, hvarken är någon historia — allmän eller inhemsk — eller någon politisk lärobok; utan anteckningen af ett fritt, diskussions vis hållet och o:tast improviseradt föredrag, hvarunder Förf. skärskådat historien och utvecklat dess läror på samma gång för sig sj:lf, som för sitt auditorium, utan att binda sig vid näfdtecknirens eller läroboksförfattarens regel att ingenstädes låta sina individuella åsigter och öfvertygelser framträda. En följd häraf har blifvit, att man öfverallt i dessa förelässingar kan skönja spåren äfven af föråldrade begrepp, bland de erarenhetssatser från fordom, som ännu gälla och åta förena sig med sednare tiders upptäckter i istorien och ståtsläran. Man märker ett slags isningsarbete mellan ue blott traditionsvis hylade åsigter, från hvilka Förf. nödgats aifailla, se lan han upptäckt deras gruudlöshet, och de nya, om trängt sig på honom och föranledt affallet. Jet hela gör härigenom e!t något grumladt och a0tiskt intryck; men ger man sig tid alt följa förf. från början til slut, och sedermera kastar a återblick på det geaomgångna, så upptäcker nan öfveralit den ordnande anden, som sväfvar fver de strödda elementerna, och inan ser hela amlingen klarna mer och mer, vid de täta snillelixtar som genomljunga den. Man får här, lika tet som vid något annat verk af Förf., glömma tt han är skald, icke mindre än häfdförskare ch tänkare; men att man deriöre har äfven här! tt vänta dessa intuitiva siarebliekar, som träffa et sanna och upptäcka det rätta långt mera ! skådligt och lirorikt, än blotta lärdomens omändligaste möda skulle förmå. För de många imehafvarne af denna märkvärdiga skrift, hvilkä till den poiit ska bildningens förkofran i Sverige rutsätta, ha vi i förbigående vågat dessa an(dningar om nödvändigheten att mer än en gång nomgå Författarens satser och uppgifter, att mmanställa dem oc öfvertänka dem. För en Iningsöfversigt deremot, äfven egnad åt dem, m icke hafva tid elier tillfälle till detta grundsare studium — huru mycket det än lönar ödan — måste vi gruppera de nödiga utdragen