KORRESTONDENS-ARTIEEL från Berlin af den 3 Juni. (Slut fr. gårdagsbl.) Om man till dessa rörelser inom prutestantismen, hvilka äfven slagit an i Königsberg, lägger hvad som tilldrager sig inom katolicismen: uppkomsten af särskilda församlingar, hvilka affatlit från Påfsen och vilia bilda en Tyskt-Katolsk Kyrkan, sträfvande efter återgång till den ursprungliga apostoliska kristendomen, så kan man utan svårighet inse hvilka brytning:r, som kyrkostridigbeterna måste medföra. Ty midt emot des:a friare rörelser ställer sig på ena sidan Staten — Preussen — som vill upprätthålla den ortbodoxa Lutherdomen, och på den andra den Romerska uitramontcnismen, som knäböjer för den osömmade råcken i Trieoch för helgonens aflefvor, som uppdukar underverk, förnyar vallfarter och processioner och anstränger sig på det bögsta för fasthållendet vid Rom och dess enda saliggörande tron. Sålunda är Tysklind söndradt i flera stora läger och i otaliga splittringar. r Bäern, der Protestaniismen längst varit öj pet förföl d, har affull från Kaio!icismen blifvit strängt förb udet och försök till stiftande af Tyskt-Katolska församlingar blifvit förklarade som försök till högförräderi. — I Preussiska Rhenprovinsen herrskar äfven en ny, men egen och från de ofvannämnda rörelserna främmande anda. Största delen af land:folket är der ströngt katolskt och en del af adeln beberrskad af ultramontana åsigter. Detsamma gäller om Westfalen. Prester och adel bearbeta här fo!ket; men ultr.: montanismen sluter sig dervid til det liberala partiet, och här, likasom i Frankiike, Iyder föltropet att blott ge nom trons kraft och kyrkans helighet kan folkets friket frelsas undan furstevåld. Detta fältrop är detsamma, som den nya Jesuitismen förer på sin fana. Så länge furstarne voro enväldige, funno de i Jesuiterna sina trognaste bundsförvandter; nu åter, då absolutismen svigtar eller faller i ruiner, sluta Jesviterna sg till Folken, hvilkas medborgarefrihet de hielpa att befrämja. för att sålunda upprät hålla Folkens beroende af Kyrkan och Ordens egen öfvervägande intlytelse. Rbenska Adeln har sedan länge brukat låta sina söner uppfostras i Schwe tziska jesuitpensionerna; I minga hus träffar man Jesuiter såsom rådgifvare och biktfäder; från FEelgien, Frankrike, Schweitz hafva, under de sistförflutna åren, oaffitliga bemiödanden ägt rum för Jesuiternas insmugglande i Preussen; Österrike förut, och Böjern nu, bar offentligen återupplagit dem. I spetsen för den uitramontarskt snnade Rhenska Adeln står Friberre von Loc, en man af talang och nödig fanatism, och hvilken såsom talare vid sista Rbenska Landtdag garne försvarade katolska kyrkan och de Iberata framstegen i förening. Understödd af likasinnade och af ett mäktigt inflytelserikt presterskap bar den nya rörelsen i denna rigtning dagligen vunnit en synbart ökad fart, och lika synbar är dess fiendtlighet emot både regeringen oc : protestanterna. Man erinte sig nu att i Tyskland för närvarande finnas omkring 20 millioner katoliker och 47 millioner protestanter: alt Preussen häraf räknar 9 millioner protestanter och 6 millioner katoliker; och man skall inse hvilken omätJig svårighet det är att försona så många stridiga sambhällselementer. Redan under Friedrich: Wilbelm JII:s sista regeringsår röjde sig alt denna jäsinng ej kunde stillas genom det vanliga byrå