EORRESPONDENS-ARTIKEL.
Berlin den 3 Juni. Hvad som för ögonblicket
väcker allmän uppståndelse, ej blott här i huf-
vudstaden utan i hela riket, och — man kan
säga det tryggt — i hela Tyskland, är den bråd-
störtade förvisningen af de begge badiske repre-
sentanterne von ktzstein och Hecker, hvilka så-
som ledamöter af andra badiska kammaren räk-
nades bland Tysklands mest utmärkta folkom-
bud, och öfverallt nämnas med aktning. Von
Itzstein, en sjultioårig gubbe, hade jemte sin lands-
man Hecker företagit en resa till norra Tyskland,
r att stärka sig efter de tröttsamma lagstift-
ningsbestyren, och kom härvid i förra veckan till
Berlin, hvarifrån han ärnade sig till Stettin, för
alt stå fadder åt elt sin systersons, regeringsrå-
det Hoffmans, barn. Knappt hade han varit här
en dag, då han följande morgonen klockan fem
väcktes af en polistjensteman, som på befallning
af ministern von Arnim förkunnade begge de
resande herrarne att de inom två timmar måste
rfoga sig ur Preussen, och det med första jern-
vägsfora åt Leipzig, hvarifrån de kommit. När
Itzstein begärde förklaring öfver detta förfarande,
öppnade polistj nstemannen dörrn och pekade på
några derutanför posterade gensdarmer; det var
också det enda, men tillika det mest talande
svar, hon kunde lemna på en sådan fråga. Knap-
past medgafs det von Izstein att före afresan få
göra ett besök i staden, nemligen hos badiska
sirdebudet, hr von Frankenberg-Ludwigsdorff;
men Hans Excellens hade beallt, att icke af nå-
gon orsak störa honom i sin morgonsömn; kam-
martjenaren kunde på intet vilkor förmås att väc-
ka honom, och så återstod för de fellkomligt värn-
löse ej annat, än alt efterkomma polisens be-
väpnade antydan och likt ett par lösdrifvare be-
gifva sig 1å väg ur landet, utan att derstädes haf-
va gifvil ringaste anledning till en sådan behand-
ling. Först flera timmar sedan de voro foriskaf-
fade, visade sig badiske sändebudet i det hotel,
der de hade bott, och runkade på bufvudet öfver
hvad som händt, men förmente att alla hans inkast
deremo! ändå skulle ha varit fruktlösa, emedan
monarkens allerbögsta vilia uan tvifvel hade blif-
vit åtlydd vid befallningen. Och så förhåller det
sig ock; ty, efter hvad mans sedan förnummit, her
hr von Arnim ej på eget bevåg skridil till en åt-
ird, som ovilkorligt väckt den största och all-
männligaste vedervilja. I stället för gehcimerå-
det Seiffart, som under hr von R..... ledde a
haute policer, har, efter många öden, geheimerå-
det Sentbis åter inträdt, en man som redan i
fordna dagar utmärkt sig i polisväg och var en
a Mainziska centralkommissionens ledamöter vid