förföljelserna mot de s. k. demagogerna. Han
skall, efter hvad det försäkras, varit den förste,
som oroat sig med den föreställningen, att de
begge badiske representanterne kunde genom sin
närvaro i Berlin blifva vådliga för Preussiska sta-
ten. För flere år sedan, då en ånnan badisk re-
presentant, den bekante frimodige författaren Wel-
eker, var här, bade hans vänner gifvit honom en
serenad och en festlig måltid, hvaraf följden blef
alt ett åtal anställdes, på aldrahögsta befallning,
mot anstiftarne af detta ofog,, som det kallades,
och att flere inom dn litterära verlden berömde
män ställdes, tvertemot lag, under polisuppsigt.
Nu fruktade man dylika demonstrationer, eller
måhända mer; kort sagdt: hr von Senthis ver-
kade på hr von Arnim, och hr von Arnim för-
mådde konungen att gilla de begge farliga frem-
lingarnes förvisning. Ni kan knappt föreställa er
den harm, som denna döfvande nyhet åstadkom
här och öfverallt. Länge ansåg man ryktet der-
om för en saga; man ansåg otroligt att ett så-
dant våld skulle tillgripas numera, sedan man
snarar2 väntat sig alt Preussen, anländt ändtligen
till mera frisinnade åsigter, skulle uppställa en
säker damm mot allt godtycke; man höll det o-
möjligt dessutom af den orsaken, att det icke
blott var våldsamt utan äfven oklokt, att gilva
allmänna tänkesättet ett så oursäktligt slag, hvari-
genom Tysklands förtroende för Preussen, redan
så svagt och tynande, måste med ens utplånas.
Så skedde imedlertid, och när man genomögnar
de tyska Flningarna, kan man, i trots af all cen-
sur och af den uppsigt, som från Berlin hålles
öfver de mindre staterna, ej undgå atti de mång-
faldiga artiklarna öfver denna handling af polis-
våld upptäcka huru djupt och smärtsamt natio-
nalkänslan blifvit sårad derigenom. Om von Itz-
stein och Hecker hade varit medborgare i ett
stort rike — Enzgelsmän eller Fransmän, till ex-
empel — så skulle de kunnat räkna på kraftigt
skydd och upprättelse, genom sina landsstyrelsers
reklamationer; men ty värr måste man nu tillstå
alt sannolikt ingenting tillfredställande — om ens
något — kommer att ega rum i den vägen; ty
i Baden är folkpartiet, bvartill de ifrågavarande
representanterne begge Löra, alltjemnt i svåra
konflikter med regeringen; och derföre kan man
nästan taga för gifvet att partiintresset får öfver-
hand och att man söker, med förstulen tillfred-
ställelse, sockra öfver händelsen offentligt, så godt
man kan. Men folkets försvarare äro endast hän-
visade på understöd af folket, hvars intressen de
bevaka, och på dettas hägn, som godtgör dem itmin-
stone derigenom att det höjer sin röst till deras
lof, så som äfven skedde redan i Leipzig, när von
Itzstein och Hecker återkommo dit, och man of-
fent!igen gaf dem bevis på högaktning och delta-
gande. Hvad som i Preussen redan visat sig såsom
den värsta följden af denna genom ett för ingen del
klokt ;åd föranledda gerning, är att, ifrån detta
ögonblick räknadt, alla förhoppningar på en till-
kommande konstitutionell författning nu mera
fullkomligen försvunnit. Man märkte genast, att
bvad som hör träffade personer, egentligen gällde
en princip, och att det hat, som man hyser mot
den sednare, gaf sig luft mot dess anhängare och
försvarare. Ur denna synpunkt, den här allmänt
antagna, kan ni först bedöma hela vidden och
följden af den betydelsefulla gerningen, när ni
tillika vet huru allmänt och djupt bebofvet af
konstitutionell författning och lagbunden medbor-
I garefrihet har på de sista åren börjat låta känna
sig, ej blott i Preussen, utan i hela Tyskland.
(Under bestörtningen öfver hvad som nu skett,
och den omisskäönliga meningen dermed, har man
erinrat sig att det var Preussen, understödt af
Bäjern, som redan för några år sedan vid Tyska
Förbundsdagen föreslog, att i de Tyska stater,
der konstitutioner redan blifvit införda, allt måtte
ur dessa aflägsnas, som ej vore öfverensstämmande
med den oinskränkta furstliga suveräniteten; och
att härvid egentligen syftades på Baden och Wär-
temberg. Österrike drog sig, statsklokt, undan
från öfverläggningarna angående detta förslag,
hvilket, som man kunde förutses, blef afhöjdt, och
vann derigenom den hemliga tillfredsställelsen att
Tyska Folket begynte hysa ctt allmänt vexande
misstroende mot Preussen och Bäjern, och sär-
deles mot det förstnämnda; hvarigenom äfven
det förlitande, som fordna förhoppningar och den
lagstiftande tullföreningen alstrat, blef djupt un-
dergräfdt. Men man ville ändå ej öfvergifva ett
svagt ho;p, så linge man såg Preussen ifra för
fortskridandet i Vetenskap, i Konst, i tankans
ostörda utveckling, i samvetsfrihet, såsom Prote-
pstartismens grundfäste, och ändtligen vid öfver-
itygelsen att någon allmän politisk fribet icke
iskulle kunna dagss för Tyskland, så framt icke
Preussen, till följd af sitt så ofta åberopade och
så ofta hånade valspråk Fromåt! verkligen toge
miltistivet. De grundsatser, som berrskade i
oa a NE CN nn nn en