DET RIKA ARTVET
NOVELL AF BONAVENTURA.
Sedz:n en vacker tid förlupit, hvarunder herr
M. icke låtit höra af sig, började herr B. känna
sig orolig, enär han ganska väl insåg, att M. be-
satt säker kännedom om en mängd hemligheter;
och derjemte måste vara ovanligt viss på sin sak,
då han icke på ringaste sält visade sig angelägen,
att med B. komma ytterligare til tals. För att
ännu en gång känna honom på puilsen, och der-
efter sjelf fatta silt beslut, faun ban derföre en
eilermiddag bäst, att u:der en passande före-
vändning skrifva, skicka och bedja herr M. kom-
ma till sig, hvarjemte han i sin biljett, i förbi-
gående, lät honom förstå, att han kunde taga med
sig några dokumenter i den Lambertska arfssu-
ken, derest han verkligen skulle besitia rågra
papper, som i den vägen förtjenade lösas.
He M., hvilken garska väl genomskådade me-
ningen med inviten, rickade småleende för sig
sjelf, stoppade biljetten hos sig och lofvade kom-
ma. Låt mig se,, sade ban för sig sjelf, hvil-
ka papper skall jag välja bl.nd hela den mängd
jag besitter? Jo — tyst — jag skall taga detta,
och detia, och detta. Godtl slöt han, Det
skall bli roligt alt se
M. infenn sig den sagda eftermiddagen i Pts
salong. Betjenten anmälde honom; och han in-
släpptes genast, utan väntningar och formaliteter
i det kabinett, der förtroliga ämnen afhandlades
B. språkade en stund med likgiltig uppsyn öf
ver åtskilliga ämnen, yttrade sig i politiken, oc!
lät dagexs frågor bhbekomma en släng af sitt hör
ga missnöje. Snart saktade han sig likväl, tog
en öfversigt af allting med lugn värdighet, och
började, promenerande öfver golfvet, eu anna!
samtal.
;Det är eget rog, sade han, patt man i den
der besynnerliga arfsfrågan, som, efter berättelse,
skall intressera ej mindre än ett par hundrade
arfyingar hör i Sverige och röra många millio-
ner — kvad hette stamfodren nu igen — Lim
— Lam — Lum —?
) Se Atonbl. 22 78.