att den kan efter behag höjas och sänkas. Dess utom äro båda sumparne försedde med bryggor och trappor, hvilka för den mindre betydligt öka beqvämligheten isynnerhet för små barn, som derigenom kunna stiga i och vada mot djupet liksom vid en grund strand. Långs inrättningens insidor sträcker sig en kedja af snygga hytter, hvaraf 48 kunna slutas med gardiner och 44 med dörrar; dessutom finnas 2 salonger för restaurationen. En sjöbrygga gör det möjligt att från norra sidan af strömmen passera direkte till inrättningen. Ett vackert torn med spiraltrappa innehåller uppgång till två altaner för hoppning, hvarförutan särskildt trampolinbrygga är anbragt. För prydligheten är icke mindre sörjdt än för beqvämligheten, ech det hela har redan ett inbjudande utseende, ehuru ornamenterna i målning ej ännu äro fullbordade. Särskildt förtjenar armärkas, att vattnet nu med mer ledighet än föret genomströmmar iarättningen, som är i all måtto öppen och frisk. Simläraren herr Gjöreke kommer äfven innevarande sommar att fortfara med sin Wllsyn, hvilket för de många, som känna honom, torde vara angenämt att erfara. — Den vid Riddarholmshamnen belägna simskolan är äfven i år mycket uppsnyggad och förbättrad, samt :kommer -att bibehålla sin nitiske lärare, herr Söderholtz. Dem. Linds uppträdande uti Lucie. Vid gårdagens abonnements-representation -å Kongl. teatern gafs Donizetuis Lucie, hvaruti M:ll! Lind uppträdde i titelrollen. Då denna opera redan ör 5 år gammal på vår scen, ämna vi ej ingå i någon : detaljerad -kritik öfver den dåliga musiker, hvilken, om den e) blifvit uppburen af M:41 Linds beundransvärda talang, svårligen hade undgått att.redan efter de första representationerna hemfalla åt glömskan. En dramatisk och psykologisk sanriog uti karakterernas anläggning och utveckling värtar man ej hos en: modern Maestro; men. hvad som ger Douizettis opere serie deras egentiga point, är den naivetet, hvarmed han som oftast låter sin.musik uttryeka raka motsatsen af hvad sem skulle suttryckas. Sålunda inträder stundem midt under en elegisk situation en dundrande fanfaronnad .med pukor -och trumpeler; en annan gång tillkännagifva tonerna en synnerlig belåten-:. het och trefnad, under det orden andas idel förtviflan 0. s. v., och häraf uppkomma minga ko-. miska momenter, hvikltas pikanta ironi gjort oss mycket nöje. Dock kan Lucie i detta hänseende icke mäta sig med samma författares Anna Bolena, hvars tragiska situationer ega en oemot-; ståndlig vis comica, och dessutom wanslägtas fjer-. de akten i Lucie i anseende till sin mördande tråkighet vida från de föregående. För öfrigt torde mången undra öfver att den olyckliga Lueie , hvars sorg stegrats ända till vxansinne, ändock ej glömt sina praktkadenser, utan midt under de sönderslitande qvalen drillar lika hastigt som någonsin tillförne; men detta är ganska naturligt. Lucie är ej ett efter naturen bildadt väsende, med en lefvande anda, med själ: hön är en blott sångmachin, ett automatiskt konststycke eeh kan således lika litet blifva galen eller klok, glad eller sorgsen, som en speldosa kan blifva det. Detta är Donizettes Lucie; mamselUu Linds är åter något helt annat. Den sälfulla, lefnadsvarma bild, som denna konstnärinna framställer för oss, har hon skapat sjelf, och Doni-) zettis toner utgöra endast en tillfällig, likgiltig) form lör hennes inspirationer. Det är onekligt, att m:ll Lind är störst då hon sjelf får skapa karakteren, och hvad mästerskap hon i detta hänseende eger, bevisar ej Lucie ensamt. — Ibland ml Linds mest lyckade momenter denna afion vämpa vi hennes första aria, der hon ådagalade stt fuliändadt teehniskt mästerskap, ehuru vi önka, att hon måtte afskeda det föga smakfulla, ast mederna maneret, att vibrera på en uthålande tes, äfvensom att förnya tonen vid en förhållning, i stället lör alt halla ut den. Uti anlra akteos final gaf mill Lind silt parti med ett ljupt skakande pathos, som hänlörde dubbelt ge10m sip sanuing, och ännu mera var detta falet uti tredje aktens final, der vi ej kunna täna Oss en möjl ghet att se henne öfverträffad, Hr Gönthers rika musikaliska ressurser förneade sig icke i hans återgilfvande af Ravenswoods arti, ehuru de höga tonlagena deri tycktes anripa och trötta honom. — Ashtons parti, som rut innehafts af hr Belletti, gafs nu al hr Wan. Då man besinnar den korta tid, som denne onstaär hittills hunnit egna åt sina dramatiska ch musikaliska studier, presterade han visserligen It bvad man egsde rätt att fordra. De ötriga ga tacksamma partierna; Bucklaw, Gilbert, Rayond — brr Strandberg, Wennbom, Fr. Kinanson — gäfvos i allmänhet tillfredsställande. — ——VA— Vår produktive författare för teatern, herr ugust Blanche, har nyss slutat en liten tillfälshets,jes i 4 akt, med kupletter och körer, kaldd; MSMonnsu FJande ÅAltvorblbnmetn huslkan madan i