att den kan efter behag höjas och sänkas. Dess
utom äro båda sumparne försedde med bryggor
och trappor, hvilka för den mindre betydligt öka
beqvämligheten isynnerhet för små barn, som der-
igenom kunna stiga i och vada mot djupet lik-
som vid en grund strand. Långs inrättningens
insidor sträcker sig en kedja af snygga hytter,
hvaraf 48 kunna slutas med gardiner och 44
med dörrar; dessutom finnas 2 salonger för re-
staurationen. En sjöbrygga gör det möjligt att
från norra sidan af strömmen passera direkte
till inrättningen. Ett vackert torn med spiral-
trappa innehåller uppgång till två altaner för
hoppning, hvarförutan särskildt trampolinbrygga
är anbragt. För prydligheten är icke mindre
sörjdt än för beqvämligheten, ech det hela
har redan ett inbjudande utseende, ehuru orna-
menterna i målning ej ännu äro fullbordade.
Särskildt förtjenar armärkas, att vattnet nu med
mer ledighet än föret genomströmmar iarättnin-
gen, som är i all måtto öppen och frisk. Sim-
läraren herr Gjöreke kommer äfven innevarande
sommar att fortfara med sin Wllsyn, hvilket för
de många, som känna honom, torde vara ange-
nämt att erfara.
— Den vid Riddarholmshamnen belägna sim-
skolan är äfven i år mycket uppsnyggad och för-
bättrad, samt :kommer -att bibehålla sin nitiske
lärare, herr Söderholtz.
Dem. Linds uppträdande uti Lucie.
Vid gårdagens abonnements-representation -å
Kongl. teatern gafs Donizetuis Lucie, hvaruti M:ll!
Lind uppträdde i titelrollen. Då denna opera re-
dan ör 5 år gammal på vår scen, ämna vi ej in-
gå i någon : detaljerad -kritik öfver den dåliga mu-
siker, hvilken, om den e) blifvit uppburen af M:41
Linds beundransvärda talang, svårligen hade undgått
att.redan efter de första representationerna hemfalla
åt glömskan. En dramatisk och psykologisk san-
riog uti karakterernas anläggning och utveckling
värtar man ej hos en: modern Maestro; men. hvad
som ger Douizettis opere serie deras egentiga
point, är den naivetet, hvarmed han som oftast
låter sin.musik uttryeka raka motsatsen af hvad
sem skulle suttryckas. Sålunda inträder stundem
midt under en elegisk situation en dundrande fan-
faronnad .med pukor -och trumpeler; en annan
gång tillkännagifva tonerna en synnerlig belåten-:.
het och trefnad, under det orden andas idel för-
tviflan 0. s. v., och häraf uppkomma minga ko-.
miska momenter, hvikltas pikanta ironi gjort oss
mycket nöje. Dock kan Lucie i detta hänseende
icke mäta sig med samma författares Anna Bo-
lena, hvars tragiska situationer ega en oemot-;
ståndlig vis comica, och dessutom wanslägtas fjer-.
de akten i Lucie i anseende till sin mördande
tråkighet vida från de föregående. För öfrigt
torde mången undra öfver att den olyckliga
Lueie , hvars sorg stegrats ända till vxansin-
ne, ändock ej glömt sina praktkadenser, utan
midt under de sönderslitande qvalen drillar lika
hastigt som någonsin tillförne; men detta är gan-
ska naturligt. Lucie är ej ett efter naturen bil-
dadt väsende, med en lefvande anda, med själ:
hön är en blott sångmachin, ett automatiskt konst-
stycke eeh kan således lika litet blifva galen el-
ler klok, glad eller sorgsen, som en speldosa kan
blifva det. Detta är Donizettes Lucie; mamselUu
Linds är åter något helt annat. Den sälfulla,
lefnadsvarma bild, som denna konstnärinna fram-
ställer för oss, har hon skapat sjelf, och Doni-)
zettis toner utgöra endast en tillfällig, likgiltig)
form lör hennes inspirationer. Det är onekligt,
att m:ll Lind är störst då hon sjelf får skapa ka-
rakteren, och hvad mästerskap hon i detta hän-
seende eger, bevisar ej Lucie ensamt. — Ibland
ml Linds mest lyckade momenter denna afion
vämpa vi hennes första aria, der hon ådagalade
stt fuliändadt teehniskt mästerskap, ehuru vi ön-
ka, att hon måtte afskeda det föga smakfulla,
ast mederna maneret, att vibrera på en uthål-
ande tes, äfvensom att förnya tonen vid en för-
hållning, i stället lör alt halla ut den. Uti an-
lra akteos final gaf mill Lind silt parti med ett
ljupt skakande pathos, som hänlörde dubbelt ge-
10m sip sanuing, och ännu mera var detta fal-
et uti tredje aktens final, der vi ej kunna tän-
a Oss en möjl ghet att se henne öfverträffad,
Hr Gönthers rika musikaliska ressurser förne-
ade sig icke i hans återgilfvande af Ravenswoods
arti, ehuru de höga tonlagena deri tycktes an-
ripa och trötta honom. — Ashtons parti, som
rut innehafts af hr Belletti, gafs nu al hr Wa-
n. Då man besinnar den korta tid, som denne
onstaär hittills hunnit egna åt sina dramatiska
ch musikaliska studier, presterade han visserligen
It bvad man egsde rätt att fordra. De ötriga
ga tacksamma partierna; Bucklaw, Gilbert, Ray-
ond — brr Strandberg, Wennbom, Fr. Kin-
anson — gäfvos i allmänhet tillfredsställande.
— ——VA-
— Vår produktive författare för teatern, herr
ugust Blanche, har nyss slutat en liten tillfäl-
shets,jes i 4 akt, med kupletter och körer, kal-
dd; MSMonnsu FJande ÅAltvorblbnmetn huslkan madan i