historien den dagsklara gången häraf. Ty, di
uppklarnade och förbättrade läror omöjligen kunde
undvika att låta sin dager falla äfven på menni
skans sociala tillstånd, på folks och styrelsers in
bördes pligter och rättigheter, på tusen falsk:
och grymma förhållanden i det faktiska lifvet, så
måste detta oundvikligen hafva till följd en bryt-
ning för samhällets restauratien till det bättre,
sedan religionen och filosofien undergått sin. Mer
då de maktegande icke ville låta samhällsförbätt-
ringen ske godvilligt, evsedan den öfverallt strec
emot furste-egoismens, bördsaristokratiens och de!
statskyrkligas enskilda intressen och usurperade
fördelar; så bragtes saken härigenom småning-
om på de flesta ställen till revolution: til
mer eller mindre våldsam omhvälfning. In-
genting visar således tydligare än historien, att
skulden för dessa omstörtningars fasor ytterst hvi-
lar på de gensträfvige egarne af den materiella
makten, hvilka ej i tid ville lyssna till sina folk:
rättmätiga oah från början med mildhet, sans
fog och försynthet framställda anspråk. Man läse
t. ex. berättelsen om den Cestilianska allmogen:
besvär, om det så ohyggligt slutade Tyska Bonde-
kriget, straxt efter reformationens utbrott; mar
betrakte vidare de s. k. Nivellörerne i Westfalen
de Skottska Independenternes och slutligen de
Nordamerikanska engelska koloniernas uppförande
och förklaringar till sina regeringar, innan de
genom oförsynta och okloka tilltag från dessas
sida tvungos att gripa till svärdet; och man skall
förvånas öfver den långvariga hofsamheten, måit-
tan och lugnet hos det likväl på tusenfaldigt sätt
retade folket. Och från hvilken sida kom vä
det oupphörliga gäckeriet med menigheterna, ge-
nom ständigt gifna och aldrig uppfyllda löften!
hvarifrån förskrefvo sig våldet, orimligheten, last-
barheten, hvilken likt en flod utgjutit sig öfvel
samhället? Jo, märkvärdigt nog, ifrån den sidan
som alltid kallade sig sjelf den företrädesvis bil
dade, och hvilken pockade på okontrollerad myn-
dighet tiil följe häraf. Men menigheterna, som
ledo allt och endast bådo: folket, som i sina hän-
der egde all den verkliga materiella makten och
likväl icke begagnade den förr, än sedan otaliga
fruktlösa försök blifvit gjorda, att godvilligt er-
hålla hvad som utgjorde ett brott att någonsin
bafva beröfvat det: dessa menigheter och dett:
folk fingo titel af råa, obildade, grymma!
Vi äro öfvertygade, att ingen skall kunna ge-
nomläsa och begrunda Matters verk, utan att hän-
föras af tidehvarfvets stora sanningar. Om ocksi
här inga alldeles nya framställningar riktat litte-
raturen genom brytandet af förut helt och hållet
okända banor, så skall dock den i historiskt afse-
ende så rika skildringen säkert för mången i fä-
derneslandet vara både oväntad, upplysande oct
helsosam. Allmänheten stannar derföre i sto
förbindelse hos öfversättaren, som genom silt ar
bete gifvit oss denna skänk.