eliter lardom, d. v. s. euer cn I onoOoUulgna fall Iam
form för uttryckssätten; så delar den dock ej; säl-
lan motsidans svaghet, att jaga efter pointer. Ne-
kas kan icke, att detta sednare, som ur en högre
synpunkt kan anses för en brist, dock för vanliga
läsare gifver hela föredraget en stor liflighet och
meddelar den spännkraft, hvilken månge torde
behöfva för att med värma följa forskningar af
förevarande slag.
Förf. bar uppdelat sitt omfång i sex perioder.
Utgångspunkten för det hela är Constantinopels
intagande af turkarne år 44553. Detta uppslag är!
ganska väl valdt; det är icke heller alldeles o-
vanligt, ehuru eljest historieskrifvare, som ämna
behandla den nyare tiden (de tre sista seklerna),
merendels börja med Reformationen till utgångs-
punkt. Men Matter ser denna händelse sjelf så-
som en följd: en följd af vetenskapernas åter-
upplifvande genom de greker, hvilka, undanvi-
kande för turkarne, sökte sig en fristål i Italien.
Dessa mähs expatriation hade föranledts genom
Constantinopels eröfring. Förf. börjar således här.
Denna storm, säger han, öfverflyttade den antika
filosofien och litteraturen genom flyktande greker
uti de vesterländska folkens sköte, i samma stund i
dessa folk, tack vare Petrarcas och Boccaccios
mödor, af sig sjelfva började vakna till smak,
förstånd och känsla af menskligt värde. Blixt
mötte blixt. Om dessa flyktingar voro lika fred-
lige sjelfve som de studier, dem de medförde;
om de voro de minst krigiske bland menniskor,
riktige lärda från grekiska riket; så hade de imed-
lertid knappt vidrört Italiens jord, förrän de kom-
mo stormar att utbrista. Frihetens ljud mötte
frihetsönskningar och förorsakade revolutioner. —
Nio år efter Constantinopels intagande föddes i
Italien Pomponazzi), som skulle emancipera fi-
losofien; och sju år efter Pomponazzi föddes der
Macchiavelli, som skulle emancipera politiken. —
— Vi måste med skäl hänföras af förundran öf-
ver denna Försynens gång, som i Constantinopel,
midt ibland en civilisation, som öfverlefvat sig
sjelf, kaster barbarer, hvilka deras offer förr el-
ler sednare skola civilisera. och medelst spillror-
na af denna civilisation, öfverflyttade till andra
barbarer, till vesterlandets folk, utsås bland dessa
sistnämnde fröet till de mest ärofulla framsteg.
Utan att vilja tolka Guds råd, anmärker förf.,
hålla vi oss helt enkelt till händelserna och in-
skränka oss till att tolka menniskornas råd. Vi
sysselsätta oss på samma gång äfven med Guds
tankar. Snillet är hans spegelbild och menniskor-
na hans verktyg. — Dessa ord angifva, mer än
allt annat, bokens ande och dess hufvudsaktiga
tendens.
Första perioden slutar med Reformationen, im-
refattar tidrymden från 44353 till 43547, och kan
sägas sträcka sig från Pomponazzi till Luther.
Att den sednare af desse begge män väcktes ge-
nom den förre omedelbart, är för ingen del Mat-
ters mening. Erasmus af Rotterdam (hvilken
bär tydliga spår af Pomponazzis inflytelse) utgjor-
de en mellanlänk emellan dem. Men äfven a
Erasmus kan Luther likväl icke sägas hafva blif-
vit väckt, annorlunda, än såvida som Tysklands
sinnesstämning i allmänhet genom Erasmus gan-
ska mäktigt förbereddes till emottagande och om-
fattande af Luthers lära. Det är också just på
ett dylikt sätt, vi så ofta se store och inflytelserike
män sammanhänga med hvarann, mindre genom
direkt och medveten verkan eller öfverlemning
ifrån den ena till den andra, än genom en högre,
en osynlig andes ledning, hvilken länkar händel-
ser och personer, både till verkningskrets och
tänkesätt, efter hvarandre, utan att de sjelfve veta
af hvarann ens så mycket, som vi efteråt förmo-
da, då vi vid taflans öfverskådande finna dem stå
i så slutet sammanhang med hvarandre.
Andra Perioden går ifrån lutherska reforma-
tionen till revolutionen i Nederländerna och de
bataviska provinsernas frihetskrig mot Filip IT;
alltså från 1347 till 43565. Förf. visar huru Mac-
chiavellis politik, som i sjelfva verket var alla
europeiska furstars den tiden, i synnerhet Carl
V:s och Filip I:s, småningom bröts-genora reli-
gionens emancipation från påfvedömet och dess der-
efter skeende rening. Ty när religionen härige-
nom bragtes till närmare öfverensstämmelse med
Christi lär2, måste den förr eller sednare nödvän
digt draga folken undan denna egoistiska politik
och medföra en omsmältning af samhälenas för-
faltning, att äfven denna måtte bildas till öf-
verensstämmelse med sanningen och christendo-
mens föreskrifter. Sålunda kan man med fullt
skäl säga, alt Reformationen var en moder till
alla de politiska Revolutionerna i Europa, från
och med Nederländernas frihetskrig emot Filip II,
till och med Fransyska Revolutionen 1789—1830.
Dessa politiska revolutioner bilda nu skilje-
punkterna mellan de efterföljande perioderna i
hister:en. Siledes sträcker sig den Tredje perio-
den ifrån Nederländska revolutionen 43565 till den
i England 4644, hvarunder Carl Stuart förlorade
lifvet och Oliver Cromwell, under namn af pro-
tektor, gjorde sig till Storbritanniens herre. Fjerde
perioden går härifrån till den andra revolutionen
i England 4688. Den Femte räcker ifrån denna
hvälfning till Amerikanska revolutionen eller För-
enta Staternas emancipation från England, 1763.
Sjette perioden, slutligen, omfattar tiden härifrån,
således begge de Fransyska revolutionerna, den
första och egentliga af 4789—953, samt den an-
dra af 4830, hvilken b!ott kan betraktas som en
polingenesi af den förra, ett slags restauration i
demokratisk mening.
Mansen cam lärt sig att endast betrakta ordet
I