lifliga önskan, eller ock att det högv. ståndet nu ge-
nast förenar sig i ett förslag till svar på Kgl. Moj:ts
nådiga proposition om den nya strafflagen. Af de i
detta hänseende framställde förslag anser jag det af
herr biskop Agardh uppgifna hafva stort företräde
framför det herr lektor Wallman producerat. I dette
sednare förekommer i syrinerhet ett yttrande, mot
hvilket jag måste opponera mig, nemligen att försök
med celifängelses användande skulle anställas med
fästningsfångar. Detta är alldeles att börja i orätt
ordning, såsom jag redan i mitt förra anförande med
åberopande af lord John Russels ord visat, och jag
tadlar det ytterligare med den af mig förut ofta åbe-
ropade v. Wirth, derföre att det skulle vara att för-
söka ensamhetssystemets verkan på dräggen af alla,
som blifvit dömda till straffängelse, sådane som redan
gjort återfall, ja rätt ofta. gjort det för andra eller
tredje gången, en klass af straffångar, i anseende till
hvilken man redan på förhand ej kan mycket hop
pås på förbättring (s. 243). Följden af ett sådant
beslut skulle derföre troligen blifva, att inga försök
anställdes; men om ock systemet under så princip-
vidriga inskränkningar skulle försökas, kunde man
ej af möjligen mindre fördelaktigt resultat draga nå-
gon slutsats emot dess användbarhet i den rätta for-
men. Allt sådant afstyrker jag derföre högeligen och
anser föröfrigt, att, om något förslag tillsvar på der
nådiga propositionen skulle tilivinna sig det högyv.
ståndets bifall, förslaget måtte remitteras till Lagut-
skottet, emedan riksstånden möjligen i detta hänse-
ende stadna i olika beslut, som böra af utskotte!
sammanjemkas.