den nu sednast utgifna proklamationen från de
konservativa partiet genom tidningen Morgoner
(se gårdagens Aftonblad) icke neka oss det nöje
att citera de slutreflexioner, hvilka förekomma på
de sista sidorna af boken, öfver Konungens ställ
ning. Dessa betraktelser nedskrefvos sistlidet å1
före riksdagens början, men äro så lämpliga til
det nuvarande ögonblicket, att man måste beun.
dra det förutseende, hvarmed författaren redan då
uppfattat sakerna sådana, som de sedermera småi-
ningom bekräftat sig af inträffade händelser.
Ifrågavarande stycke lyder som följer:
Jag frågade mig ofta, under det jag ordnade min
dagbok, om det är möjligt. att Sver:ge, efter konun-
gens död, som man väntade, med så stora förhopp-
ningat på hans efterträdare, lätt och lyckligt skall
framgå utur sina söndrade, förvirrade förhållanden;
om konung Oscar, förutsatt att ban äger den redli
gaste vilja och de mest folksenliga och liberala grund
satser, hvilka äro nödiga för att genomföra stora
reformer, äfven är utrustad med en energi, som här-
till fordras. Hvad jag rörande Sverige framställt, är
tillstor del endast en ofulikomlig bild; endast spridda
konturer, sådana de visat sig för min åskådning
och vid emottagne meddelanden. Men de gifva doch
hvarjehanda eterrättelser om det bestående, om fö-
reträden och brister och antyda huru svårt det biir
att bringa ljus och ordning i detta märkvärdiga
sammanhopande af så mycket stridiet, i dessa mot-
satser af modernt statslif, detta förä!drade, förrutt-
nade, af det fortskridande förnuftet förkastade och
af den historiska makten tillkomna och bibehållna.
Utom England finnes väl intet land, hvars förhållan-
den påkalla lifligare deltagande; men Sverige är i
flera afseenden ännu mer intressant, än den märk-
värdiga statsbyggnaden på andra sidan kanalen; ty
här är så mycket, änvu mera antikt, skrofligt och
ofördragligt än der — här framlyser medeltiden från
tusende satser och gestalter, knappt torftigt gömda
under den modernare kulturens slöja, här är ständs-
och kasiväsendet skarpare genomfördt, här hafva adel
och prester i massa slagit politiskt djupare och fa-
stare rötter. Den historiska grunden, prerogativer
och privilegier, hafva väl någon gång blifvit af tids-
stormarna anfäktade och skakade, men förstått att
väl bevara sig; här ändtligen är i skarpaste motsats
äfven åträn och trängtan vida större, att med raska
kraftiga hammearseg sönderkrossa hela denna gamis
herriighet och på ruinerna bygga en ny demokratisk
stat, grundad på jemlikhet och en sann, odelbar
medborgerlighet.
Kan konung Oscar lösa denna uppgift? Skallhan
sönderbrytande det cement, som så länge samman.
hällit thronen, icke endast lyssna till de privilegie
rade kasterna, som trott sig utes!utande kallade at:
vara regentens sanna stöd, hans råd re, deltagare
i hans fester. prydnaden för hans hof, bans viljas
tjenare; de få förberättigade att pälägga folket skat-
ter och börbor? Skall han förstöra och utrota al
under ärhundraden född och fostrad orättvisa och
utan vacklande höja banerct, hvarunder kring han:
thkron män från hyddan och palatset skola samla sig
utan ståndsskillnsd och företrä
Då man öfverskådar massan af nationen: här några
millioner proletärer, der en ringa hop herrar, skullc
man tro, att motståndet icke kunde vara stort och
sä mycket mindre, som de bäste och ädlaste i landet
kunskaperna. senningen, idternas välde, kapacite.
terna och entusiasmen för fäderneslandets väl träd!
inom skrankorna, och äfven en fri press kraftig
rörer sig; men denna massa är hbeklagligen ännu
djupt inhöljd i eländets svepduk, är förslöad och
glömmer sina rättigheter och andliga förmögenheter
för den toma hungrande magens fordran. De privi
legierade med mera bildning äro i besittning af mak-
ten och derföre, såsom en skald säger, äfven af rät-
tigheten. Svårt blir att lära dem, som skola för-
lora, vishet och mi!dhet, svårt att göra förnuftet
segrande, utan att behöfva anlita väldet, som äter-
tager hvad väldet inkräktat; svårt att öfvertyga dessa
privilegierade, att hvad deras fäder ägt och i ar
öfverlåtit, var en lång orättvisa, tillkommen under
mörka tider och som nu måste lemnas och upp-
gifvas.
På denna historiska grund är Sverige uppbygdt.
Så har det blifvit en monarki, så hafva adel och
prester erhållit sina företrädesvättigheter, så hafva
omhvälfningarne och de inre striderne uppkommit.
På samma grund finner man ock statsskicket, med
sina många motsägelser uppfördt och hela förvaltnin-
gen ordnad. Förnuftct trängde väl med sina fordrin-
gar in i detta gamia multnade statslif och ryckte det
mer än en gång i rockskörtet, men det kunde aldrig
eröfra mer än en flik deraf. Något litet gaf man ef-
ter, det andra qvarblef. Der det icke kunde undvi-
kas, fogade man sig, påflickade, reparerade, öfver-
täckte skadorna och gjorde i hemlighet skiljaktighe-
ten allt större emellan den gamla och den nya tidens
ideer, hvilka kämpade om herraväldet.
Nu står den ädle konungen, med förträfiliga egen-
skaper och berömvärd vilja, framför den underbara,
splittrade bilden. Huru mycket finnes derpå att ordna
och förbättra, huru många nyttiga och nödiga refor-
mer äro af hans fader i arf På honom öfver ätna,
huru mänga fordringar och önskningar på honom
riktade? Åger han den kraftiga ande, som börjar
med att lösrifva det vacklande busets hörnstenar, el-
ler skall han, såsom förut, påbygga och bättra, så att
gammalt och nytt sammans r och af det förra
bibehålles hvad som synes dugligt? Skall han be-
sluta sig att, såsom radikal, stå förenad med massan
af sitt folk? Det är likväl en icke ringa fordran, att
en regent skall upphäfva den länge bestående samhälls-
ordningen och i stället för monarkism införa en ren
demokrati. Huru mycket moraliskt välde och infly-
tande öfva icke de privilegierade stånden, huru myc-
ket verkar icke födse!, uppfostran och förbindelser,
huru många ljufyva företräden, fördomar och vanor
mäste icke förfalla och huru skulle icke allt förän-.
Ara ce am pftor det Aff2a UPDTERAAdA smädligna vt!