Sdllt UldfDCld Pplallcl OIVET Ut LINdHLllaUuT al UVvLe na. (Efter Kr. W. A. T.) I ANLEDNING AF FRÅGAN OM DEN LIKA ARFSRÄTTEN. Nedanstående artikel insändes till Red. i slu tet af förra veckan, men en tillfällighet har gjort att den ej förr än nu kommit att meddelas. In nehållet deraf är likväl så välgrundadt, att de! kan förtjena läsas äfven nu: Den såsom grundlagsvidrig af hr landtmarskalker förkastade famösa proposition, hvarmed presidenter vy. Hartmansdorff i onsdags ansåg sig tillständigt ati gifva luft åt sin harm öfver utgången af giftooch arfsrättsfrågan, har väckt ett alimänt och förtjent uppseende. Det är hr Hartmansdorffs, såväl som hvar och ens fullkomliga rätt, att i hvad ämne som helst hafva sin egen tanke, och vi respektera så mycket som nägon hvarje sjelfständigt tänkande menniska. Vitadla säledes visst icke, om det verkeligen är hr vy. Hartmansdorffs mening, hvad han i den riksvigtiga frägan sagt och låtit säga, ehuru det vill synas att en bildad man svårligen med fullt allvar kan finna rim och reson i bibehållandet af en lag, som tilldelar, såsom makar och barn, det ena könet mindre rättigheter än det andra, och det till på köpet icke inom alla — utan endast vissa — stånd. Men att af sårad egenkärlek låta förleda sig, att glömma helgden af en afgjord Regeringshandling och våga cttlagstridigt försök till dess upphäfvande, mäste af hvar och en medgifvas innefatta, om det skett på allvar, en djerfhet, och om det yttrats på skämt, en oskicklighet, hvartill en statens högre embetsman under utöfningen af riksdagsmannakallet icke borde kunna göra sig saker. Geuom detta tilltag har hr Hartmansdorif så förplumpat sig, att någon hufyudrol på den politiska skådeplatsen icke gerna för honom härefter kan komma i fråga, och om man cj misstager sig i denna, äfven af hans vänner delade föreställning, så har hr Hartmansdorff den tillfredsställelsen att hafva gjort sin högsinte Konung och Dess folk åtminstone en verklig tjenst under riksmötet. jpkHvad sjelfva den ett visst parti så misshagande Regeringshandlingen beträffar, så behöfver den intet försvar. Den nystiftade lagen är af Sverges Ständer beslutad och af dess Konung i hans konstitutionelt organiserade rådkammare, icke med maktspråk, utan med, nogsamt känd, oväld och samvetsgrannhet afgjord ; också höres allt mer och mer, öfver allt ifrån, belåtenheten deröfver, såsom öfver en ljusets och rättvisans seger. — — —Ll — OM TULLEN PÅ TOBAKSSTJELK. Redaktionen har blifvit anmodad fästa uppmärksamheten på det af ständerna fattade beslut angående förhöjning i tullen på tobaksstjelk. Man anser nemligen, att oppositionen emot denna tullförhöjning egentligen härleder sig endast från tobaksfabrikanternes intresse, emedan af tobaksstjelken tillverkas stora qvantiteter snus, emedan den utländska stjelken under närvarande tullafgift ännu står till billigare pris än inhemska tobaksblad, hvaremot den förhöjda tullens antagande skulle gifva anledning till en förökad tobaksplantering inom landet; och man hoppas, att i händelse en petition skulle till Regeringen inkomma emot tullförhöjningen, vederbörande täcktes taga nu anförda omständighet i betraktande, äfvensom, att en stor del jord i och närmast omkring städerna är inköpt under beräkning att med någon fördel kunna odla tobak, hvilket äfven der låter sig göra i anseende till den betydligare tillgången på gödsel, om blott icke tobakens pris nedtvingas genom för mycken konkurrens med den utländska stjelken. Redaktionen har för egen del alltför liten kän. nedom om tobaksfabrikationen och det för det ena eller andra slaget af dess produkter tjenligaste råämnen, men har imedlertid ansett det icke kunna vara ur vägen, att lemna rum för de skäl, hvilka man anser såsom giltiga för att befordra . tillverkningen al Svenska blader i stället för den u:ländska stjelken. Månne icke för öfrigt äfven denna odlingsgren hos oss skulle kunna förbättras medelst försök att införa och acklimatisera idlare tobakssorter?