Sdllt UldfDCld Pplallcl OIVET Ut LINdHLllaUuT al UVvLe
na. (Efter Kr. W. A. T.)
I ANLEDNING AF FRÅGAN OM DEN LIKA
ARFSRÄTTEN.
Nedanstående artikel insändes till Red. i slu
tet af förra veckan, men en tillfällighet har gjort
att den ej förr än nu kommit att meddelas. In
nehållet deraf är likväl så välgrundadt, att de!
kan förtjena läsas äfven nu:
Den såsom grundlagsvidrig af hr landtmarskalker
förkastade famösa proposition, hvarmed presidenter
vy. Hartmansdorff i onsdags ansåg sig tillständigt ati
gifva luft åt sin harm öfver utgången af gifto- och
arfsrättsfrågan, har väckt ett alimänt och förtjent
uppseende.
Det är hr Hartmansdorffs, såväl som hvar och ens
fullkomliga rätt, att i hvad ämne som helst hafva
sin egen tanke, och vi respektera så mycket som nä-
gon hvarje sjelfständigt tänkande menniska. Vitadla
säledes visst icke, om det verkeligen är hr vy. Hart-
mansdorffs mening, hvad han i den riksvigtiga frä-
gan sagt och låtit säga, ehuru det vill synas att en
bildad man svårligen med fullt allvar kan finna rim
och reson i bibehållandet af en lag, som tilldelar,
såsom makar och barn, det ena könet mindre rättig-
heter än det andra, och det till på köpet icke inom
alla — utan endast vissa — stånd. Men att af sårad
egenkärlek låta förleda sig, att glömma helgden af
en afgjord Regeringshandling och våga cttlagstridigt
försök till dess upphäfvande, mäste af hvar och en
medgifvas innefatta, om det skett på allvar, en djerf-
het, och om det yttrats på skämt, en oskicklighet,
hvartill en statens högre embetsman under utöfnin-
gen af riksdagsmannakallet icke borde kunna göra
sig saker. Geuom detta tilltag har hr Hartmansdorif
så förplumpat sig, att någon hufyudrol på den poli-
tiska skådeplatsen icke gerna för honom härefter kan
komma i fråga, och om man cj misstager sig i denna,
äfven af hans vänner delade föreställning, så har hr
Hartmansdorff den tillfredsställelsen att hafva gjort
sin högsinte Konung och Dess folk åtminstone en
verklig tjenst under riksmötet.
jpkHvad sjelfva den ett visst parti så misshagande
Regeringshandlingen beträffar, så behöfver den intet
försvar. Den nystiftade lagen är af Sverges Ständer
beslutad och af dess Konung i hans konstitutionelt
organiserade rådkammare, icke med maktspråk, utan
med, nogsamt känd, oväld och samvetsgrannhet af-
gjord ; också höres allt mer och mer, öfver allt ifrån,
belåtenheten deröfver, såsom öfver en ljusets och rätt-
visans seger. — — —Ll
—
OM TULLEN PÅ TOBAKSSTJELK.
Redaktionen har blifvit anmodad fästa upp-
märksamheten på det af ständerna fattade beslut
angående förhöjning i tullen på tobaksstjelk. Man
anser nemligen, att oppositionen emot denna tull-
förhöjning egentligen härleder sig endast från to-
baksfabrikanternes intresse, emedan af tobaksstjel-
ken tillverkas stora qvantiteter snus, emedan den
utländska stjelken under närvarande tullafgift ännu
står till billigare pris än inhemska tobaksblad,
hvaremot den förhöjda tullens antagande skulle
gifva anledning till en förökad tobaksplantering
inom landet; och man hoppas, att i händelse en
petition skulle till Regeringen inkomma emot tull-
förhöjningen, vederbörande täcktes taga nu an-
förda omständighet i betraktande, äfvensom, att
en stor del jord i och närmast omkring städerna
är inköpt under beräkning att med någon fördel
kunna odla tobak, hvilket äfven der låter sig göra
i anseende till den betydligare tillgången på göd-
sel, om blott icke tobakens pris nedtvingas ge-
nom för mycken konkurrens med den utländska
stjelken.
Redaktionen har för egen del alltför liten kän- .
nedom om tobaksfabrikationen och det för det
ena eller andra slaget af dess produkter tjenliga-
ste råämnen, men har imedlertid ansett det icke
kunna vara ur vägen, att lemna rum för de skäl,
hvilka man anser såsom giltiga för att befordra .
tillverkningen al Svenska blader i stället för den
u:ländska stjelken. Månne icke för öfrigt äfven
denna odlingsgren hos oss skulle kunna förbät-
tras medelst försök att införa och acklimatisera
idlare tobakssorter? -