ditt verk! Sedan slöt han ännu mera innerligt den bäfvande intill sig och tryckte en kyss på hennes lågande kinder. — Hvad än du erfarit, förlita derpå, att få höra sanningen från min mun. Ja, dyra flicka, jag är icke den, som du trott; men hvad bör det oroa dig? Såsom furste eller bonde kan jag icke blifva något annat och högre än din vän. Du känner ännu icke verlden, det vore förgäfves att för dig förklara dess förhållanden, nämna namn och titlar, som för dig icke kunna hafva någon betydelse. Nog, att vi känna och älska hvarandra. Skolastika darrade vid detta ord. — Alska? ropade hon. Jag älska dig och du mig! — jag, en nunna! O, Gud! Hon utbrast ånyo i en ström al tårar. — Vår lott är en gång kastad! ropade Dimitri. Vid din första anblick svor jag, att du skulle blifva min. Endast för din skull har jag iklädt mig denna låga drägt och inträngt inom dessa heliga murar, hvilka jag aldrig lemnar utan dig. Skolastika såg på honom förvånad och med vidt öppnade ögon. — Så är det! ropade han; jag befriar dig ur den trånga cell, der din ungdom och skönhet dväljes, såsom i en graf; jag förer dig ut i den verld, som jag så ofta skildrat för din fantasi Vid min hand skall du beträda den, kärleken skall för dig öppna konstens salar. O, min Skolastika i denna förhoppningsfulla dröm har jag länge rör! mig, jag väntade endast på ett gynnsamt ögon blick, för att meddela dig mina planer. Min vän: oförsiglighet har frambragt denna tidpunkt, fört än min omtanka föresatt sig. Nu känner du hela mitt bjerta; besluta öfver min lycka, mitt lif!