Af äkta bolländsk race har fru Wallis på Dy
beck i Skåne 450 kor, från hvilka många kalfvaj
äro kringspridda i Skåne och Westergöthland.
Förgätas bör icke att Hr öfverste Hagelstan
på Lisma har att framvisa från Jutland härstam
mande kor af det slag, som den store Thaer
mycket berömmer. Brukspatron Celsing har in.
fört Vogtland-racen.
Under denna sommar har man att hitförvänta
icke mindre än tre skeppslaster boskapsdjur från
Jutland, Holstein och Halland.
De publika Holländerierne förlama nilet hos
privatmannen derigenom, att de förminska försälj-
ningssumman som borde vinnas; och de komma
att verka ofördelaktigt, om de för anslaget in-
köpte djur skulle förfela ändamålet, då det fram-
deles torde blifva svårt, om icke omöjligt, alt er-
hålla medel till dylika företag, äfven om planen
till dem vore anlagd med den största praktiska
skarpsinnighet och den mognaste öfverläggning.
Hela förslaget, som afdelningen uppgjort til
införskrifning af engelska boskapsracer, är att
anse som ett försök, väntande att af erfarenheten
stadfästas eller förkastas. Jag anser att den til
en början ej bör förelagas i så stor skala, som
föreslås, ty säkert och bestämdt är och förblifver
det, att, svårigheten oberäknadt alt på ort och
ställe i hast erhålla det ädlaste bland en större
massa på en gång införskrifne djur, blifver mor-
taliteten alltid betydlig det första året; skötseln
må vara den omsorgsfullaste.
Fäderneslandets åkerbruk i allmänhet står san-
nerligen ännu icke på den punkt i afseende på
fodertillgångarne, att en sådan vidt omfattande
boskapsförändring skulle kunna företagas på en
gång utan stor våda för hela företaget.
Skola boskapsdjur införskrifvas, så måste fram-
för allt tillses, att de vid inköpet äro fullkomli-
gen friska. Särdeles bör uppmärksamheten fästas
på klöfsjuka, skabb, lungsjuka och språngsjuka
(nymphomania). De tvänne första, jemte koppor,
skubbsijuka och kringsjuka kommer i ymnighet
med de från Tyskland införskrifne elektoralfåren.
Fårkoppor hade på manna- minne icke visat sig i
Skåne; men efter denna tid bade de åstadkom-
mit förfärliga ödeläggelser derstädes.
Af högsta vigt är det att djur från slättlandet
icke placeras i skogstrakter; ty det lärer då icke
uteblifva, att iu sommarsjuka och rödsot taga
sina rikliga offer.
Inga kor, endast qvigoriböra införskrifvas. Van-
ligen säljer ingen en god ko, men väl dess af-
föda. Qvigorna äro lättare att transportera, kunna
passera genom luckan i skeppet, behöfva icke
mjölkas under vägen, vänjas lättare vid vårt kli-
mat, våra ladugårdar, foder och öfriga förbållan-
den. Åldren kännes lätteligen på hornen utan
att behöfva anlita tänderna, emedan den så kal-
lade kalftoppen ännu är qvar på det tvååriga
djuret.
Bäst torde det vara, att låta uppköpet verk-
sällas på köpmansväg sålunda, att djuren blifva
med största noggrannhet undersökte vid motta-
gandet på svensk botten, och om de icke finnas
antagliga, till säljaren återlemnas.
Svårligen finnes väl någon person af den för-
mätenhet, alt han anser sig vuxen ensam ålaga
sig upphandlingen, och om någensin en kommitte
är af nöden, så torde det vara just här. I den
bör man icke förbigå unga personer, af hvilka
en åtminstone måste vara studerad och öfvad ve-
terinärmedikus.
För stamholländerierna anser jag en egen stly-
relse alldeles öfverflödig. De böra ställas under
länets landtbushållningssällskap och konungens
befallningshafvande.
Tjenligaste platser för dessa anstalter äro otvif-
velaktigt landtbruksinstituterna, men i synnerhet
de kongl. stuterierna. Den som först anlade dessa
sednare förstod äfven nyttan deraf att med de-
samma förena holländerier. Derföre hade Ströms-
holm sitt Kongsör, Flyinge sitt Dahlby och Ot-
tenby sitt Borgholm; men sednare tiders på sif-
fran räknande djupsinniga statsmän hafva lagt
snikna händer på dessa storartade institutioner.
Dock, man må ställa de nykomna djuren hur
man vill och vårda dem efter bästa förstånd; så
torde det likväl ej slå väl ut, så framt man icke
tillika förser dem med vårdare från deras hem-
land, på samma sätt som redan skett med de
ädla fåren.
Små holländerier skötas alltid med mera om-
sorg, än stora. Inträffar olycka, så drabbar den
ej så tungt. Stundom ligger det utom mensklig
förmåga att förekomma sådan som kan alldeles
förstöra hela verket.
Förmånerna, proponerade för dem som vårda
kronans stamholländerier, synas vara nog till-
tagna, men de kunna äfven blifva betungande
och förutsätta alltid större fodertillgång, än man
måhända föreställt sig, om de många kalfvar, som