de 1 sin rättighet, äfven om det med de af hr La
gerhjelm föreslagna premisser yttrade, att det ick
funnit något af de frarbställda förslagen tjenlig
att hvila; men han yrkade att en sådan tanka åt
minstone måste expedieras såsom ståndets menin
för dess del, för a!t: blifva det ena alternative
i en voteringsproposition. Deremot vore stånde
icke i sin rättighet, om det nu genom en såda
form för beslutet, som Hr Lagerbjelm framställ
undertryckte grundlagens föreskrift och tvenn
stånds rättighet, alt äfven kunna få sin tank
framställd. Ehuru liten utsigt det vore att vinn
framgång åt detta yrkande, ansåg han åtminston
detta ögonblick icke böra uraktåtas att prote
stera emot en revolutionär åtgärd. Han in
såg visserligen att häri låg endast en fortsätt
ning af det synbart afsigtliga bemödande, sor
man förut kunnat varseblifva, att genom hela re
presentationsfrågans behandling få densamma s
utdragen på tiden, att det skulle göras omöjlig
att få ett förslag hvilande till nästa riksdag; me
bad ändå att få fästa uppmärksamheten derpå, at
om denna behandling väckte ett ofördelaktigt in
tryck i det allmänna, så borde man icke vidar
tillskrifva detta några främmande orsaker, utar
endast och allenast det olagliga i Ståndets ege
handlingssätt. — Detta uppkallade åter Hr Lager
hjelm, som genom något missförstånd hade tagi
Hr Hjertas yttrande åt sig enskildt, protesterad
mot den förres rättighet att tillägga Hr L. moti
ver, som ej tillhörde honom, och tillika menade
att Hr Hjerta med sitt yrkande sjelf hade kasta
sig midt i det; olagliga handlingssätt, mot hvilket har
velat uppträda. Slutet blef härefter, som väl kar
tänkas, att vid framställd proposition hördes et
så öfvervägande röstantal till förmån för Hr La
gerhjelms tanka, att det ej ens lönade mödan be
gära votering. Som Presteståndet äfven fattade
ett ungefärligen dylikt beslut, så är hela frågar
nu åter undanskjuten för tvenne riksdagar, och de
konservative ledarne kunna tills vidare sjunga er
segersång, att det lyckats dem för en tid tillinfet-
göra en af nationens förhoppningar.
— Utom nyssnämnde öfverläggning passerade
äfven på Riddarhuset ett annat uppträde, mindrq
vigtigt i hufvudsaken, men mycket mera drama-
tiskt till sina yttre företeelser.
Baron W. Tersmeden väckte nemligen en mo-
tion, åsyftande att undanrödja en ovisshet vid den
nya arfslagens tillämpning, att nemligen dess före-
skrift i afseende på giftorält ej må tillämpas pi
nu lefvande makar. Motionären ansåg alt om
detta förslag genast remitterades och svar frår
Utskottet inkomme såsom i dag, kunde det binn:
genast bifallas, och underd. skrifvelse före riks
dagens afblåsande hinna expedieras. Landtmar
skalken framställde ock proposition på remiss, di
grefve Anton Gyldenstolpe i detsamma anmälde
sig, och med en viss intensitet i tonen yttrade
att då en sådan motion, som friherre Tersme
dens, nu väckt, hvilken sjelf voterat för den like
ar(srätten, funnes behöflig, så kande man deraf bäs
se huru litet det af de tre Stånden fattade beslu
tet varit betänkt, och huru Reg. handlat, då der
bifallit ett så obetänkt beslut. Härvid afbröts tal
med några starka klubbslag af Landtmarskalken
som erinrade honom om 90 Reg.formen och
att sådana yttranden icke voro tillåtna. Han
Exc. grefve Björnstjerna begärde derpå voterint
i fråga om remissen, men återkallade dock ge
nast detta yrkande på enskild begäran af någrs
omkringstående. Nu kom likväl det märkligaste
Hr von Hartmansdorff iakttog neml. tillfället och
förklarade att han fann Frih. Tersmedens motior
så välgrundad, att han begärde få utvidga der
genom tillägg af den anhållan, att hela den nyss
sanktionerade lagen måtte återtagas. Några ögon
blick derefter väckte grefve E. Sparre en annar
motion, att vid tillämpningen af den nya lagen
måtte göras undantag för de nu lefvande ej bloti
i afseende på giftorätt, utan äfven i afseende på
arfsrätt. Denna höll äfven på att remitteras då
hr IL. Hjerta begärde dervid få anmärka, att den
rättighet in potentia, som grefve Sparre åberopat
såsom motiv, ej vore densamma i frågan om ar!
som i frågan om giftorätt, då blott i sednare fal-
let ett kontrakt kan anses hafva blifvit afslutadt.
Detta föranledde en temligen långvarig diskus-
sion, under hvilken hr von Hartmansdorff å nyo
företog sig att åberopa sitt nyss omförmälda yt-
trande om hela lagens återtagande såsom en verk-
lig motion.
Detta besvarades af herr landtmarskalken med
åberopande af grundlagen, som ej tillåter att ett
vid en riksdag fattadt beslut vid samma riksdag
upprifves; men härvid lät herr v. H. sig icke
nöja, utan argumenterade så, att hans begäran
vore lika oskyldig, som de andre motionärernes;
ty om en ledamot yrkar upphäfvande af en del
af lagen, en annan ledamot af en annan del, o.s.
v., och sålunda hvar och en får taga sin bit, så
kunde lika väl en ledamot få föreslå hela lagens
upphäfvande. Denna sofism väckte en synbar rö-
relse af harm hos en del af åhörarne på läktaren.
och ledde icke heller till något vidare, än at!
herr grefve Björnstjerna och friherre Nils Palin-
stjerna icke kunde afhålla sig från att äfven upp-
stiga och understödja herr von Hartmansdorff, dock
utan att yttra något bestämdt klander af Kongl
Maj:ts beslut. Friherre Cederström åter tillrätta
visade herr von Hartmansdorff, och grefve Frö-
lich yttrade, att den värde ledamotens framställ-
ning väl ej väckte grefvens förundrsn, men der
vore dock af sådan egenskap, att han hoppade:
att harr van Hartmancdarffe välda inom datta hr