de 1 sin rättighet, äfven om det med de af hr La gerhjelm föreslagna premisser yttrade, att det ick funnit något af de frarbställda förslagen tjenlig att hvila; men han yrkade att en sådan tanka åt minstone måste expedieras såsom ståndets menin för dess del, för a!t: blifva det ena alternative i en voteringsproposition. Deremot vore stånde icke i sin rättighet, om det nu genom en såda form för beslutet, som Hr Lagerbjelm framställ undertryckte grundlagens föreskrift och tvenn stånds rättighet, alt äfven kunna få sin tank framställd. Ehuru liten utsigt det vore att vinn framgång åt detta yrkande, ansåg han åtminston detta ögonblick icke böra uraktåtas att prote stera emot en revolutionär åtgärd. Han in såg visserligen att häri låg endast en fortsätt ning af det synbart afsigtliga bemödande, sor man förut kunnat varseblifva, att genom hela re presentationsfrågans behandling få densamma s utdragen på tiden, att det skulle göras omöjlig att få ett förslag hvilande till nästa riksdag; me bad ändå att få fästa uppmärksamheten derpå, at om denna behandling väckte ett ofördelaktigt in tryck i det allmänna, så borde man icke vidar tillskrifva detta några främmande orsaker, utar endast och allenast det olagliga i Ståndets ege handlingssätt. — Detta uppkallade åter Hr Lager hjelm, som genom något missförstånd hade tagi Hr Hjertas yttrande åt sig enskildt, protesterad mot den förres rättighet att tillägga Hr L. moti ver, som ej tillhörde honom, och tillika menade att Hr Hjerta med sitt yrkande sjelf hade kasta sig midt i det; olagliga handlingssätt, mot hvilket har velat uppträda. Slutet blef härefter, som väl kar tänkas, att vid framställd proposition hördes et så öfvervägande röstantal till förmån för Hr La gerhjelms tanka, att det ej ens lönade mödan be gära votering. Som Presteståndet äfven fattade ett ungefärligen dylikt beslut, så är hela frågar nu åter undanskjuten för tvenne riksdagar, och de konservative ledarne kunna tills vidare sjunga er segersång, att det lyckats dem för en tid tillinfetgöra en af nationens förhoppningar. — Utom nyssnämnde öfverläggning passerade äfven på Riddarhuset ett annat uppträde, mindrq vigtigt i hufvudsaken, men mycket mera dramatiskt till sina yttre företeelser. Baron W. Tersmeden väckte nemligen en motion, åsyftande att undanrödja en ovisshet vid den nya arfslagens tillämpning, att nemligen dess föreskrift i afseende på giftorält ej må tillämpas pi nu lefvande makar. Motionären ansåg alt om detta förslag genast remitterades och svar frår Utskottet inkomme såsom i dag, kunde det binn: genast bifallas, och underd. skrifvelse före riks dagens afblåsande hinna expedieras. Landtmar skalken framställde ock proposition på remiss, di grefve Anton Gyldenstolpe i detsamma anmälde sig, och med en viss intensitet i tonen yttrade att då en sådan motion, som friherre Tersme dens, nu väckt, hvilken sjelf voterat för den like ar(srätten, funnes behöflig, så kande man deraf bäs se huru litet det af de tre Stånden fattade beslu tet varit betänkt, och huru Reg. handlat, då der bifallit ett så obetänkt beslut. Härvid afbröts tal med några starka klubbslag af Landtmarskalken som erinrade honom om 90 Reg.formen och att sådana yttranden icke voro tillåtna. Han Exc. grefve Björnstjerna begärde derpå voterint i fråga om remissen, men återkallade dock ge nast detta yrkande på enskild begäran af någrs omkringstående. Nu kom likväl det märkligaste Hr von Hartmansdorff iakttog neml. tillfället och förklarade att han fann Frih. Tersmedens motior så välgrundad, att han begärde få utvidga der genom tillägg af den anhållan, att hela den nyss sanktionerade lagen måtte återtagas. Några ögon blick derefter väckte grefve E. Sparre en annar motion, att vid tillämpningen af den nya lagen måtte göras undantag för de nu lefvande ej bloti i afseende på giftorätt, utan äfven i afseende på arfsrätt. Denna höll äfven på att remitteras då hr IL. Hjerta begärde dervid få anmärka, att den rättighet in potentia, som grefve Sparre åberopat såsom motiv, ej vore densamma i frågan om ar! som i frågan om giftorätt, då blott i sednare fallet ett kontrakt kan anses hafva blifvit afslutadt. Detta föranledde en temligen långvarig diskussion, under hvilken hr von Hartmansdorff å nyo företog sig att åberopa sitt nyss omförmälda yttrande om hela lagens återtagande såsom en verklig motion. Detta besvarades af herr landtmarskalken med åberopande af grundlagen, som ej tillåter att ett vid en riksdag fattadt beslut vid samma riksdag upprifves; men härvid lät herr v. H. sig icke nöja, utan argumenterade så, att hans begäran vore lika oskyldig, som de andre motionärernes; ty om en ledamot yrkar upphäfvande af en del af lagen, en annan ledamot af en annan del, o.s. v., och sålunda hvar och en får taga sin bit, så kunde lika väl en ledamot få föreslå hela lagens upphäfvande. Denna sofism väckte en synbar rörelse af harm hos en del af åhörarne på läktaren. och ledde icke heller till något vidare, än at! herr grefve Björnstjerna och friherre Nils Palinstjerna icke kunde afhålla sig från att äfven uppstiga och understödja herr von Hartmansdorff, dock utan att yttra något bestämdt klander af Kongl Maj:ts beslut. Friherre Cederström åter tillrätta visade herr von Hartmansdorff, och grefve Frölich yttrade, att den värde ledamotens framställning väl ej väckte grefvens förundrsn, men der vore dock af sådan egenskap, att han hoppade: att harr van Hartmancdarffe välda inom datta hr