— Representationsfrågans slutliga öde lärer nu
vara afgjordt, efter den slutliga dödsdom, som för
denna riksdag i går blifvit afkunnad öfver densamma
så väl i Presteståndet, som hos Ridd. och Adeln,
hvilket sistnämnde Stånds plenum i flera afseen-
den var ganska märkvärdigt. Diskussionen öfver
nyssnämnda fråga, i afseende hvarpå vi för öfrigt
hänvisa till gårdagsbladet, börjades dermed, att
hr assessor Lagerhjelm, som sjelf varit en af de
konservativa ledamöterna i Konstitutionsutskottet,
hade till hands ett förslag till beslut, som gick
ut ungefär derpå, att då Utskottet icke hade ef-
terkommit Adelns begäran om sammanjemkning
af de olika ståndens tankar, så funne Adeln sig
urståndsatt att bestämma sin mening i afseende
på något beslut i hufvudsaken, utan lade det
sist inkomna memorialet till handlingarna. Såsom
anledning härtill anfördes för öfrigt dels omöjlig-
heten att under den nu återstående korta tiden
åstadkomma någon redaktion, dels ock, att Ut-
skottet hade både bordt och kunnat samman-
jemka meningarne, m. m. Presidenten baron
Cederström bestridde detta förslag, och påstod i
enlighet med den serskilda åsigt han förut under
riksdagen drifvit, att i brist af sammanjemkning,
borde Utskottets förslag ovilkorligen hvila, hvar-
emot Tal. påstod, att, den serskilda tanka, som
Borgare- och Bondestånden antagit, hade tillkom-
mit i följd af en olaglighet eller på sidan om
grundlagen, emedan det ej vore tillåtet att i
Stånden- väcka nya representationsförslag under
rubriken af ett eller annat Stånds gemensamma
tankar, med mera, som förut varit ofta framställdt
men genom praxis vederlagdt. Friherre Raab
hade mycket önskat en representationsreform,
och trodde ganska väl en sammanjemkning hafva
kunnat äga rum, om t. ex. Utskottet hade bildat
andre kammaren efter Borgare- och Bondestån-
dens, men den öfre efter Adelns och Prestestån-
dets förslag; men då sådant nu ej skett, fann
också han den enda utvägen i att stadna vid det
beslut hr Lagerhjelm föreslagit. Grefve Frölich