— Representationsfrågans slutliga öde lärer nu vara afgjordt, efter den slutliga dödsdom, som för denna riksdag i går blifvit afkunnad öfver densamma så väl i Presteståndet, som hos Ridd. och Adeln, hvilket sistnämnde Stånds plenum i flera afseenden var ganska märkvärdigt. Diskussionen öfver nyssnämnda fråga, i afseende hvarpå vi för öfrigt hänvisa till gårdagsbladet, börjades dermed, att hr assessor Lagerhjelm, som sjelf varit en af de konservativa ledamöterna i Konstitutionsutskottet, hade till hands ett förslag till beslut, som gick ut ungefär derpå, att då Utskottet icke hade efterkommit Adelns begäran om sammanjemkning af de olika ståndens tankar, så funne Adeln sig urståndsatt att bestämma sin mening i afseende på något beslut i hufvudsaken, utan lade det sist inkomna memorialet till handlingarna. Såsom anledning härtill anfördes för öfrigt dels omöjligheten att under den nu återstående korta tiden åstadkomma någon redaktion, dels ock, att Utskottet hade både bordt och kunnat sammanjemka meningarne, m. m. Presidenten baron Cederström bestridde detta förslag, och påstod i enlighet med den serskilda åsigt han förut under riksdagen drifvit, att i brist af sammanjemkning, borde Utskottets förslag ovilkorligen hvila, hvaremot Tal. påstod, att, den serskilda tanka, som Borgareoch Bondestånden antagit, hade tillkommit i följd af en olaglighet eller på sidan om grundlagen, emedan det ej vore tillåtet att i Ståndenväcka nya representationsförslag under rubriken af ett eller annat Stånds gemensamma tankar, med mera, som förut varit ofta framställdt men genom praxis vederlagdt. Friherre Raab hade mycket önskat en representationsreform, och trodde ganska väl en sammanjemkning hafva kunnat äga rum, om t. ex. Utskottet hade bildat andre kammaren efter Borgareoch Bondeståndens, men den öfre efter Adelns och Presteståndets förslag; men då sådant nu ej skett, fann också han den enda utvägen i att stadna vid det beslut hr Lagerhjelm föreslagit. Grefve Frölich