väpnade församling aldrig hafva uppstått.,
FE
JESUITERSAMFUNDET I FRANKRIKE.
Memorial de Vaueluse berättar följande i Avignon
timade händelser, hvilkas upphof utan tvifvel bör
sökas i ofvannämnde sällskaps hemliga verksamhet:
Inspektörerne öfver stadens välgörenhetsinrättnin-
gar hade slitsedan 4839 fästat uppmärksamheten på
de oordningar, som herrskade i allmänna sjukhusct,
äfyebsom på de olägenheter, hvilka följde af reglorna
för systrarna i St. Josephs kloster. Dessa föreskrif-
ter tvungo systrarna att om aftnarna ätervända till
det af deras kongregation bebodda klostret, i följd
hvaraf de sjuka hela natten saknade vård och upp-
sigt. Dessa ofta upprepade klagomål hafva föranledt
inrikes ministern att fästa hospitalsdirektionens upp-
märkssmhet på dessa olägenheter och föreställa den
nödvändigheten att, iställetför klostersystrarna, an-
taga sådana, som icke tillhörde något kloster. Mini-
sterns föreställningar blefvo länge fåfänga. Seder-
mera fick den nuvarande förvaltningskommissionen
tillfälle att öfvertyga sig om huru grundade de voro,
men tvekade, det oaktadt, tills allvarsamma händel-
ser påskyndade dess beslut. Tre eldsvådor utbröto
efter hvarandra i de hus, St. Josephssystrarna be-
bodde, och satte det närbelägna hospitalet istor fara,
oberäknadt att detta derigenom led en förlust af mer
än 40.000 francs. Den dag, då den andra eldsvådan
hade brustit ut, upptäckte autoriteterna i eu af kio-
strels hemliga rum en syster, som utgafs för vansin-
nig. Den olyckliga, hvars fölter voro med jernkedjor
fastsmidda vid muren, hade i flera år legat i ett full-
komligt medvetslöst tillständ. Sedan detta kommit i
dagen, dröjde hospitalets förvaltningsutskott ickelän-
gre att vidtaga en åtgärd, hvars nödvändighet det
redan hade insett, men af konsiderationer för St.
Josephssystrarn2s samfund uppskjutit. Med prefek-
tens och inrikes ministerns medgifvande beslöt det
att för hospitalets tjenst antaga en icke klosterlig
Orden, iställetför St. Josephssystrarna. De sednare
vädjade häremot till statsrådet, som utlät sig till ho-
spitaldirestionens förmån. Till annan domstol kunde
saken icke komma, men regeringen beviljade St. Jo-
sephssystrarna ännu ett uppskof, som endast stegrade
deras hårdnackade motstånd. Om morgonen den 45
April kom en poliskommissarie och tillkännagaf för
abbedissan, att uppskofstermincen för husets utrym-
mande var tilländalupen, att detsamma skulle öfver-
lemnas åt St. Paulssystrarna och att han, på autori-
teternas vägnar, ville ställa nödiga vagnar tillsystrar-
nas förfogande. Abbedissan svarade derpå, att in-
gen, ej ens konungen, egde rätt att fördri:va St. Jo-
sephssystrarna ur deras kloster, att de dessutom ännu
icke hade fått tillständ af erkebiskopen i Avignon
att lemna det, och, slutligen, att hon räknade på det
deltagande, som befolkningen icke skulle vägra henne.
Derjemte tillade hon, att hon vore öfvertygad, det
erkebiskopen skulle neka henne den nödiga tillätel-
sen, om hon begärde den. Om aftonen den 435 April
upprepades anmaningen på samma sält. Abbedissan
återkallade då, genom sitt juridiska ombud,som hade
varit frånvarande på morgonen, sina opassande vYt-
tranden, förklarade sig beredvillig att efterkomma
lagarna, men vidhöll icke desto mindre sin vägran
att utrymma klostret, under den förevändning, att
ordensreglorna förbjöde systrarna att taga detta steg
utan erkebiskopens medgifvande. Denna fredliga för-
,klaring var dock långt ifrån att öfverensstämma med
yttre tecken, dem man hade sett sedan morgonen.
Talrika grupper af folk samlade sig på den öppna
platsen utanför klostret, och tilltalades samt uppel-
dades ofta af legitimister. Då poliskommissarierna
gingo ur klostret, öfverhopades de med skällsord.
Den 46 April voro legitimisterne i rörelse redan kl.
A på morgonen, hvarföre autoriteterna också voro på
sin vakt. Folksamlingen växte i hvarje ögonblick,
så att man kl. 4 på middagen icke kunde komma
fram till hospitalet, eller ens till de kringliggande
gatorna. Ett sådant tillstånd kunde icke få vara
längre, och dessutom måste den lagligen anbefallda
åtgärden verkställos. Offent!iga makten blandade sig
således i saken, skingrad2 hopen och banade väg för
fredsdomaren och poliskommissarien till klosterporten.
Desse embetsmän upprepade den förra anmaningen
till abbedis8an. Sedan denna lätit bevittna, att hon
endast gaf vika för öfvermakten, begaf hon sig, jemte
klostersystrarna, till ett närbeläget hus. Härifrån
afhemtades de i vagnar, tillhöriga legitimistiska no-
tabiliteter, och fördes till erkebiskopens palats. Tre
dagar derefter, den 49 April, skref prefekten till den
sednare ett bref, hvari han underrättade honom om
hvad som händt: att, sedan klostersystrarne inflyttat
i palatset, upproriska demonstrationer: der blifvit
hållna; de mot regeringen hätskast sinnade personer
varit samlade; gärden varit kringgärdad af folk och
smädelsor blifvit utösta mot myndigheterna; samt at
han, om detta fortfore, skuile med fasthet och utan