inga bestämda uppgiiter ölver Stedingska familjens första ursprung; man vet att denna slägt räknas bland de äldsta i Fyskland, och uti medeltiden var bosatt i grannskapet af Bremen ), hvarifrån en tragisk händelse tvang dess hufvudmen att aflägsna sig. En dag nemligen, då hans maka skulle begå nattverden, hände sig, att presten, som förrättade Gudstjensten, och sonr tyckte att adelsfruns gåfva varit nog ringa, vågede, att i stället för hostian, räcka henne den penning hon nyss offrat. Bleknande ef harm, klagade hon hos sin i kyrkan närvarande man, öfver den skymf henne vederfarits, och den vredgade riddaren, dragande sitt svärd, genomborrade genast vid altarets fot den djerfve munken. Efter detta brott nödgades riddaren fly, och begaf sig till godset Pinnau, i f. d. svenska Pommern. hvilket gods alltifrån 49:te till 48:de seklet förblifvit Stedingska familjens tillhörighet. Det var här som Curt von Stedingk föddes den 26 Oktober 4746. Morfadern, den namnkunnige preussiske fältmarskal-. ken grefve Schwerin (som stupade invecklad i sin fana vid slaget vid Prag), bar den unge Stedingk till dopet, och yttrade med rörelse vid den högtid: liga akten: jifve Gud, mitt barn, att du en gång oblifeer hvad jag är, och att fällmarskalksstafven! nä ven blifver din belöning! Vid 40 ärs ålder började Stedingk sin militära! bana, som blef full af sällsamma skiften, ridderlig, och lysande fläckfri och ädel, som en af Plutarks vackra biografier. Vid 42 år, bar dess späda hand redan sitt rege-: mentes fana på Stralsunds då belägrade vallar. Ett år sednare utnämndes han till löjtnant vid konungens regemente i Sverige och reste till Stockholm; omfattades der med ungdomlig tillgifvenhet af Gustaf HI, (då Eronprins); försakande hufvudstadens förströelser, begaf Stedingk sig till Upsala universitet, åt hvilket de stora namnen Linne, Celsius och Berg-: man förvärfvat europeisk ryktbarhet, der han till sitt 20:de år idkade grundliga och klassiska studier. Som den svenska krigsbanan vid denna tidpunkti icke erbjöd några lysande utsigter, ingick Stedingk år 1766 i fransk tjenst som underlöjtnant vid rege-:;. mentet Royal Sutdois, der han 4 är sednare redan! uppnått kaptensgraden. Gynnad af Gustaf III, bibehöll han tillika sin grad i svenska armöen, så attl. han år 4780 (blott 34 år gammal) på samma gång var öfverste för ett fransyskt infanteriregemente, och , chef för ett finskt kavalleriregemente. f Han delade nu sin tid emellan det lysande sällskapslif4 I 1 vet i Paris, der han var bosatt, sitt regemete som låg i Valenciennes, och bhofvet i Versailles, der han på det mest förekommande sätt bemöttes. Grefve Stedingks memoirer utgöras af 3:ne delar, den första afbandlar den tidrymd af hans lefnad, då han var ijj Frankrike, i Amerika och då han förde befälet i, norra Finland i kriget mot Ryssland. Den utgöres ; af officiella handlingar och bestyrkta bref, hvaraf de jj flesta äro ställde till Gustaf III. Dessa bref äro alle4 sammans skrifne på fransyska, uti denna lätta styl, t som utmärkte det förflutna seklets högre säliskaps-, kretsar, flere af dem äga en högst betydande histo-l risk vigt — andra åter äro intagande genom sinl, qvicka glädtighet och den älskliga karakters öppenhet. de afmåla. Somliga kunna slutligen anses som cttj läsvärdt supplement till alla de anteckningar vi redan, äga om sederna och samhället vid sjuttonhundradej talets slut, detta samhälle ännu så lättsinnigt och!) ystert vid stormens annalkande hot, så skämtande : och lekfullt, äfven vid sjelfva brädden af sitt fall. I Sc här ett bref till Gustaf III, daterad från lägret c vid Baycux 4778, och som lemnar intressanta upp-l, Iysningar om dåvarande tidans och armöens vanor: Jag är harmsen att se med hvilken orättvisa mar-ls skalken Broglio bedömes af sina landsmän, och häf-: tigheten af den emot honom anlagda kabal. I Pa-l! ris utspridas de mest skymfliga rykten om honom, och föga felas att han kallas narr och pratmakare. ! 1 l Man säger han är vriden, alt i lägret är brist på allt, då likväl, sonningsenligt, allt här finnes till öfverflöd, utom flickor och glacer; men redan detta vär nog alt väcka ett ursinnigt skrik ifrån herrar : och damer af goda tonen, hvaraf lägret hvimlar, och ; som sätta sig emot de kloka författningar som ut-lt gifvits till lyxens, hämmande. Enligt dessa skullel 5äfverstarne blott få hålla bord för 8 personer, men i: deras systrar och så kallade kusiner hålla dagligen i öppen taffel hos dessa herrar för 40 personer. Lägret har redan kostat 3 V, million (4) hvaraf 4 mil-js lion åtgått endast för generalerne och generalstaben. : Det bestås marskalken månatligen 4000 louisdorer,!: amen hans utgift stiger till 2000. Hans bord är vanI ligen af 400 kuvert. Kungen har varit ytterst fri-: kostig, han lemnar soldaten för 2 sous köttet, som! kostar honom 8 sous. Dessutom blir han tillytter-s lighet bestulen och får betala dubbelt för fouraget1l och bränslet mot hvad de på stället kosta. Mar-c skalken har gjort allt hvad han kunnat att stäfjaI dessa missbruk; men som uppköpen skedt i Paris, 1 har rättelse häri cj stått i hans makt. För öfrigtt är armöen utmärkt vacker både till folk och hästar, s samt försedd med allt som behöfves att börja enls campagne. Trupperne längta ifrigt att föras motl;g engelsmännen. Samma år 4778 utbryter kriget, Amerikanska fält-l1 tåget beslutas. Stedingk och hans landsman Fersent begära att deri deltaga. Fersen placeras i grefvelr Rochambeaus generalstab. Stedingk erhåller befälet 1 öfver 2:ne infanteriregementen. Uti ett långt brefl!f (dateradt Granada d. 42 Juli 4779) berättar han med f värma för Konungen i Sverige franska armåeens för-lF sta framgång, nemligen Granadas stormning midt un-In der engelsmännens kanoneld. Aldrig, kanske, sä-lv ger han, inträffade en häftigare ochmera lysande strid efter vår landstigning den 2 dennes, i en för känonelden skyddad liten bugt, fördes trupperna på gångstigar och öfver obanade klippstycken till det gemensama anfallscentrum. Det var omöjligt att komma fram ridande, och ofta nödgades vi fyrfota hjelpa oss öfver dyen och stenrösen. Sedan viändtligen den 3:dje framhunnit till angrepspunkten, lemnades åt soldaten en kort tid att rasta och intaga förfriskningar, hvarefter vi kl. 3 på morgonen stormade. Hela berget tycktes vara blott en enda eldmassa. Fästningen och de i hamnen liggande örlogsskeppen besköto oss oupphörligt: bomber och granater haglade — likvisst tågade vi framåt utan att vi lossade ett enda skott. Nu upprycktes palisaderna, och förskansningarne intogos med största liflighet den ena efter den andra. Under trummornas oafbrutna hvirflar hördes de sårade och döende AA in fn ff AK -— m—