dimensioner med den stora. Det allra märkliga ste ibland de sednaste bevisen. på denna ställnin; är imedlertid den arghet, hvarmed D. K. nu stre tar, för att söka förekomma möjligheten deraf att Bondeståndet nu tilläfventyrs kunde ingå på en inbjudning från Borgareståndet att förena si om hr Ekholms mening, en modifikation af re formvännernas. Sven Heurlin, som för några vec kor sedan stod såväl hos D. K., angripes nu och bites i hälarna, med snart sagdt en galen hund: ilska, för det han förmodas enskildt hafva yttra sig för en sådan åtgärd, och det yttras om ho. nom bland annat, att Heurlins beteende går fö! långt i grofhet och skandal, för att icke förtjens en allvarligare tillrättavisning.v Tager man nv i betraktande, dels att det förslag, som Bonde: ståndet sednast antog, tillkom på grund af eti anförande under diskussionen, som Ståndet icke förut baft tillfälle att närmare pröfva, hvaremot det Ekholmska en längre tid varit tilgängligt; dels ock, att pluraliteten var tillvägabragt genom en koalition för tillfället mellan de båda yttersta fraktionerna i Ståndet, och under vetskap derom att Borgareståndet, som varit enigt om sin mening, ej lärer ändra denna; samt att en förening om det Ekholmska förslaget utgör det enda sätt, att få ett beslut hvilande, hvilket Regeringen sannolikt ej skulle undandraga sin medverkan och sitt understöd, och som är fotadt på så liberala grunder, men likväl tillika så modereradt genom klausulen om den andra kammaren, att det sannolikt skulle få hela det allmänna tänkesättet för sig. Besinnar man sålunda, att motarbetningarne mot detta förslag, det enda nu praktiska, icke kunna hafva något annat ändamål, än att åter för tvenne riksdagar göra reformens verkställighet omöjlig, så framträder Den Konstitutionelles dubbla spel, här mer än någonsin, i en tydlig dager såsom ett serskildt talande drag af en machiavellistisk plan, hvars syftning vid detta tillfälle icke bort alldeles lemnas åt blotta föraktets tystnad.