dimensioner med den stora. Det allra märkliga
ste ibland de sednaste bevisen. på denna ställnin;
är imedlertid den arghet, hvarmed D. K. nu stre
tar, för att söka förekomma möjligheten deraf
att Bondeståndet nu tilläfventyrs kunde ingå på
en inbjudning från Borgareståndet att förena si
om hr Ekholms mening, en modifikation af re
formvännernas. Sven Heurlin, som för några vec
kor sedan stod såväl hos D. K., angripes nu och
bites i hälarna, med snart sagdt en galen hund:
ilska, för det han förmodas enskildt hafva yttra
sig för en sådan åtgärd, och det yttras om ho.
nom bland annat, att Heurlins beteende går fö!
långt i grofhet och skandal, för att icke förtjens
en allvarligare tillrättavisning.v Tager man nv
i betraktande, dels att det förslag, som Bonde:
ståndet sednast antog, tillkom på grund af eti
anförande under diskussionen, som Ståndet icke
förut baft tillfälle att närmare pröfva, hvar-
emot det Ekholmska en längre tid varit til-
gängligt; dels ock, att pluraliteten var tillväga-
bragt genom en koalition för tillfället mellan de
båda yttersta fraktionerna i Ståndet, och under
vetskap derom att Borgareståndet, som varit enigt
om sin mening, ej lärer ändra denna; samt att
en förening om det Ekholmska förslaget utgör det
enda sätt, att få ett beslut hvilande, hvilket Re-
geringen sannolikt ej skulle undandraga sin med-
verkan och sitt understöd, och som är fotadt på så
liberala grunder, men likväl tillika så modereradt
genom klausulen om den andra kammaren, att
det sannolikt skulle få hela det allmänna tänke-
sättet för sig. Besinnar man sålunda, att motar-
betningarne mot detta förslag, det enda nu prak-
tiska, icke kunna hafva något annat ändamål, än
att åter för tvenne riksdagar göra reformens
verkställighet omöjlig, så framträder Den Kon-
stitutionelles dubbla spel, här mer än någon-
sin, i en tydlig dager såsom ett serskildt talande
drag af en machiavellistisk plan, hvars syftning
vid detta tillfälle icke bort alldeles lemnas åt
blotta föraktets tystnad.