ersättning för den af mig vidtagna åtgärd att til Kongl. Maj:ts nädiga afgörande öfverlemna hvilket dera af de vid anställd entreprenad-auktion för verk ställande af ny residensbyggnad härstädes den 3 Augusti förlidet år gjorde anbud borde företrädesvi antagas, har Hr Justitieombudsmannen i skrifvels den 23 i förra månaden behagat anmoda Konungen Befallningshafvande att öfver samma klagoskrift af gifva det utlåtande, som kunde anses lämpligt. Då jag fann samma klagoskrift införd i en allmär tidning, påtagligen i afsigt att derigenom förvilla ocI missleda omdömet hos dem, som icke känna rätt förhållandet, hoppades jag att Hr Justitieombuds mannen skulle lemna mig tillfälle medelst det nu be gärda utlåtandet få vederlägga Borgströms otillstän diga beskyllningar om missbrukad maktutöfning pi ett sält, som skall fullkomligt ådagalägga den oädl: bevekelsegrunden för angifvelsen och icke lemna run för minsta skymt af ensidighet å undertecknad lands böfdings sida. Under en tid, då man för en misslyckad spekula tion, ett vägradt förord till någon syssla eller annar felslagen -egennyttig beräkning icke drager i betän kande att med otidigheter och sanningslösa tillmäler öfverhölja den embetsman, som vägat följa sin öf vertygelse, kan man vänta — allt; men då murarer Borgström bäst vet, att han på Konungens Befallningshafvandes underdåniga framställning tillgodo njutit icke blott den betydligt ökade ersättning för nedlagd kostnad och arbete å grunden till tillimnac residensbyggnad härstädes, utan ock de förmånlig: äterbetalningsvilkoren af uppburet förskott till samma byggnads uppförande, så var det i sanning högst oväntadt, att han skulle mot undertecknad landshöf. ding vända de mest obefogade anspråk. Konungens Befallningshafvande eger visserligen uti Kongl. Maj:ts nådiga godkännande af vidtagna åtgärder i hufvudsakligen öfverklagade afseendet, de säkraste stöd för sitt förfarande, hvilket ock torde af de från Finansdepartementet infordrade handlingar tillräckligen ådagaläggas; men jag är skyldig mig sjelf och det vigtiga embete jag bekläder, att närmare redogöra för motiverna till mitt eget handlingssätt och hafva äran meddela de upplysningar, som Borgström undanhållit, vare sig af elakhet, 0kunnighet eller farhåga att de kunde vara honom skadliga. Hvad först angår den omständighet, dervid Borgström lägger så mycken vigt, att undertecknad landshöfding förbehöll mig pröfningen af anbuden vid ifrågavarande auktion, så medgifver: jag gerna att det skedde af farhåga att Borgström skulle stadna för lägsta anbudet och af sådan anledning dervid bibehållas, och jag förklarar härmed, att om jag också varit vid samma tillfälle närvarande, jag icke ansett mig böra eller kunna undgå att till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning auktionsåtgärden i underdånighet hemställa, hvarigenom frågan alltid fätt samma utgång. Den besigtningsoch värderingsförrättning, som magistraten genast efter eldsvådan 1843 till Konungens Befallningshafvande ingaf och hvilken finnes intagen i det landskontors-protokoll af den 45 December nämnde år, som den 42 Januari 1844 till Kongl. Maj:t i underdånighet insändes, upptager bland annat, att Hr kaptenen och riddaren Kleen, som Konungens Befallningshafvande anmodat vara närvarande vid besigtningen och värderingen af det arbete, Borgström nedlagt å förra residenstomten, anmälde, att han vid anställd gräfning på åtta serskilda ställen funnit djupheten af grundmurarne å de fleste mindre än Borgström uppgifvit, hvartill kommer, att bemälde kapten i serskildt till mig afgifvet embetsutlåtande förklarat den af Borgström till ifrägavarande betydliga byggnad lagde grund vara, efter hans förmenande odugiig, ehuru han ansåg Borgström icke böra förvägras den skäliga ersättning, hvartill hans arbetskostnad kunde uppskattas. Då man med skäl borde kunna förutsätta hos en mureller byggmästare, som åtager sig ett större byggnadsföretag, den skicklighet, att han bör kunna lägga grunden till ef byggnad, hvarå staten använder betydlig kostnad, och Hr kapten Kleens sakkunnighet och erfarenhet i bedömandet af dylika arheten icke lärer kunna jäfvas eller ifrågasättas, så anser jag det desto hellre hafva varit min ovilkorliga pligt, att, för den händelse Borgström blef den minstbjudande, derom göra anmälan hos Kongl. Maj:t, som en ny betydlig förlust för staten eljest kunde hafva uppkommit, hvilken jag i möjligaste måtto borde söka förekomma. — Jag medgifver visserligen, att jag icke till Kongl. Maj:t uppgaf ett vigtigt skäl -hvarföre jag ej tillstyrkte Borgströms antagande sisom entreprenör; men jag ville ej i en offentlig handling framdraga det om hans arbete af sakkunnig man lemnade omdöme, för att icke skada honom i atöfningen af sitt handtverk, och jag ansåg tillfyllestgörande, att endast antyda den större vederhäftighet och säkerhet, grefve Hamilton hade att erbjuda, ehuru den betydliga skuld, hvaruti Borgström förut häftade till staten, jemväl torde tagits i betraktande. Beträffande dernäst Borgströms sanningslösa och obestyrkta föregifvande, att undertecknad landshöfding, i stället för att låta å öppen auktion för statens räkning försälja de af honom frånträdda, å tomten qvarvarande materialier, medgifvit grefve Hamilton rättighet, att till nya byggnaden begagna omkring 46,000 lass af Borgström framskaffad sten, samt dessutom tillåtit stadens innevånare att fritt använda 600 lass mursand, så fordrar äfven denna falska uppgift nödig vederläggning. Kongl. Maj:ts nådiga bref af d. 23 April förlidet är bestämmer att för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning skulle försäljas hvad som möjligen kunde efter sednaste eldsvåda återstå af 2:ne materialbodar samt planket omkring residenstomten, äfvensom att i händelse denna sistnämnda skulle komma att för enskild persons räkning bebyggas, den ersättning skulle beredas Kongl. Maj:t och Kronan, som möjligen kunde derför betingas. I förra afseendet upplyser Magistratens till Kongl. Kammarkollegium uppsände undersökningsprotokoll af d. 4 Sept. förlidet år, att så väl materialbodarne som nämnde plank blifvit af elden så förstörde, att deraf icke något återstod till försäljning. Hvad åter sten och sand vidkommer, så visar magistratens här förut omnämnde uppskattning å det arbete, som varit nedlagdt å grunden till byggnaden, att hela kostnaden, den framförde stenen deri inberäknad, icke är upptagen till högre belopp än 745 Rdr, hvaraf lätt kan slutas, att en oförlätlig missräkning blifvit af Borgström begån