karnes grundade klagomål antingen framtvinga fö
bud emot fängelsearbetets täflan om afsättning ti
den allmännare förbrukningen, eller ock, derest des:
klagomål lemnades utan afseende, alstra och åstat
komma bland dem, som nu lefva af sitt handarbet
ett missnöje, en nöd och en förlägenhet, hvarur n)
brott skuile uppvexa.
En stor del af dessa farhågor och olägenheter äg
ej tillämpning på det slags fängelsestratt, som i di
särskilda lagförslaget fått namn af gemensamhetsfäl
gelse. Ben primitiva kostnaden biifver ojemnförli;
mindre, än vid ensamhetsfängelser, helst åtskilliga
nu förhandvarande fängelser, så väl å fästningar so!
vid korrektionsinrättningarne, böra kunna till tjer
lige gemensamhetsföngelser inredas; fångarnes hel
bergerande, vård och underhåll kräfver betydlige
mindre utgifter, då de flesta till fängelsehushållnir
gen hörande göromål och handräckningar kunna
fångarne sjelfve verkställas, hvilka göromål i ett er
samhetsfängelse fordra en särskild och talrik tjenare
stat, och ändteligen äger det mera offentliga straf
arbetet inom ett gemensamhetsfängelse något för dc
råa lynnet mera afskräckande, än det ensliga, af ir
gen sedda, handarbetet inom cellerne. I fråga åte
om straff-fångarnes förbättring är det ätminston
möjligt, om ej sannolikt, att det gemensamma tung
och ansträngande arbetet, den noggranna och orubb
liga ordningen samt den stränga disciplinen kunn
på brottslingarnes lynnen utöfva en lika helsosar
inverkan, som den så mycket lofordade sjelfbetrak
telsen i ensamhetscellen. De vänjas i gemensamhets
fängelset vid ordning, lydnad, verksamhet. Iaktta
gandet deraf utkräfves visserligen med stränghet, oc
afvikelser lemnas ej utan näpst; men så bör det vara
och denna i begynnelsen tvungna undergifvenhet ska
troligen hos de flesta slutligen lemna rum för de
tillfredsställelse, medvetandet af fullgjorda skyldighe
ter skänker. Föga maktpåliggande synes mig dervi
vara, att den till systemets invention hörande abso
luta tystnaden och förbudet emot hvarje meddeland
fångarne emellan med så ytterlig noggrannhet hand
hafves. Den bör fordras såsom en del af discipliner
och uppsätliga eller trottsiga öfverträdelser böra c
lemnas ostraffade. Men att särskildt inrätta sofrum
men och arbetslägenheterne med ängsligt afscende
iakttagande af denna föreskrift, torde vara af fög
väsendtligt gagn, fastän derom finnes mycket skri! ye
i de utländska handlingar, som man hörer så flitig
Åberopas. I Sverige torde man göra bäst att härut
innan, likasom i mycket annat, rätta sig efter egn
behof och egna tillgångar. (Slutet följer.)