karnes grundade klagomål antingen framtvinga fö bud emot fängelsearbetets täflan om afsättning ti den allmännare förbrukningen, eller ock, derest des: klagomål lemnades utan afseende, alstra och åstat komma bland dem, som nu lefva af sitt handarbet ett missnöje, en nöd och en förlägenhet, hvarur n) brott skuile uppvexa. En stor del af dessa farhågor och olägenheter äg ej tillämpning på det slags fängelsestratt, som i di särskilda lagförslaget fått namn af gemensamhetsfäl gelse. Ben primitiva kostnaden biifver ojemnförli; mindre, än vid ensamhetsfängelser, helst åtskilliga nu förhandvarande fängelser, så väl å fästningar so! vid korrektionsinrättningarne, böra kunna till tjer lige gemensamhetsföngelser inredas; fångarnes hel bergerande, vård och underhåll kräfver betydlige mindre utgifter, då de flesta till fängelsehushållnir gen hörande göromål och handräckningar kunna fångarne sjelfve verkställas, hvilka göromål i ett er samhetsfängelse fordra en särskild och talrik tjenare stat, och ändteligen äger det mera offentliga straf arbetet inom ett gemensamhetsfängelse något för dc råa lynnet mera afskräckande, än det ensliga, af ir gen sedda, handarbetet inom cellerne. I fråga åte om straff-fångarnes förbättring är det ätminston möjligt, om ej sannolikt, att det gemensamma tung och ansträngande arbetet, den noggranna och orubb liga ordningen samt den stränga disciplinen kunn på brottslingarnes lynnen utöfva en lika helsosar inverkan, som den så mycket lofordade sjelfbetrak telsen i ensamhetscellen. De vänjas i gemensamhets fängelset vid ordning, lydnad, verksamhet. Iaktta gandet deraf utkräfves visserligen med stränghet, oc afvikelser lemnas ej utan näpst; men så bör det vara och denna i begynnelsen tvungna undergifvenhet ska troligen hos de flesta slutligen lemna rum för de tillfredsställelse, medvetandet af fullgjorda skyldighe ter skänker. Föga maktpåliggande synes mig dervi vara, att den till systemets invention hörande abso luta tystnaden och förbudet emot hvarje meddeland fångarne emellan med så ytterlig noggrannhet hand hafves. Den bör fordras såsom en del af discipliner och uppsätliga eller trottsiga öfverträdelser böra c lemnas ostraffade. Men att särskildt inrätta sofrum men och arbetslägenheterne med ängsligt afscende iakttagande af denna föreskrift, torde vara af fög väsendtligt gagn, fastän derom finnes mycket skri! ye i de utländska handlingar, som man hörer så flitig Åberopas. I Sverige torde man göra bäst att härut innan, likasom i mycket annat, rätta sig efter egn behof och egna tillgångar. (Slutet följer.)