för att kunna med mera säkerhet undersöka der
sjukes tillstånd. Paquita frambar ett, och då de
hölls framför -chevalierns ansigte, varseblefvo dok
torn och jag, att ljuset gjorde ganska stark ver
kan på hans ögon, dem vi trott vara för alltic
slocknade.
Min gamle vän tillfrisknade temligen snart
tack vare Derivieres (det var namnet på vår re
gimentsläkare) omsorger. Då han var konvile.
scent bad jag honom en afton komma till mig pi
frukost följande dag, hvartill han med nöje sam
tyckte; och vid den öfverenskomna tiden gick jag
sjelf till hans rum för att derifrån ledsaga honon
upp till mig.
Frukosten, hvartill jag med generalens tillåtels
hade bjudit doktor Deriviere, var ganska treflig
Min stackars granne hade aldrig synts mig si
lugn eller visat sig så älskvärd. Hans artighe
gick så långt, att han, för hvilken lifvet var er
börda, visade sig glad deröfver, att hans hels:
blifvit återstäld.
Som han ofta återkom till sin tacksamhet fö
den omvårdnad doktorn hade lemnat honom, si
sade denne:
— Jag har visserligen kurerat herr generaler
för dess båll och är mycket glad deröfver; mer
det finnes en sak, som skulle göra mig mera he-
der och isynnerhet mera nöje: det vore att åter-
gilva er synen. Jag är viss på att ingenting
skulle vara lättare, om ni ville underkasta er er
liten operation, som ej medför någon fara: och
skulle förorsaka föga smärta. :
— Jag fruktar hvarken faran eller smärtan
min bästa doktor, svarade chevaliern; men jag är
van vid denna brist, och saknaden af synförmå-
gan minskar saknaden af fäderneslandet.
— Men betänk, sade jag i min ordning, att er
landsflykt kan upphöra förr eller sednare, och
hvilken glädje skulle ni icke då vara, beröfvad,
om ni ej kunde återse ett älskadt fädernesland
— Ni vet väl, att jag ej mer har något fäder-