för att kunna med mera säkerhet undersöka der sjukes tillstånd. Paquita frambar ett, och då de hölls framför -chevalierns ansigte, varseblefvo dok torn och jag, att ljuset gjorde ganska stark ver kan på hans ögon, dem vi trott vara för alltic slocknade. Min gamle vän tillfrisknade temligen snart tack vare Derivieres (det var namnet på vår re gimentsläkare) omsorger. Då han var konvile. scent bad jag honom en afton komma till mig pi frukost följande dag, hvartill han med nöje sam tyckte; och vid den öfverenskomna tiden gick jag sjelf till hans rum för att derifrån ledsaga honon upp till mig. Frukosten, hvartill jag med generalens tillåtels hade bjudit doktor Deriviere, var ganska treflig Min stackars granne hade aldrig synts mig si lugn eller visat sig så älskvärd. Hans artighe gick så långt, att han, för hvilken lifvet var er börda, visade sig glad deröfver, att hans hels: blifvit återstäld. Som han ofta återkom till sin tacksamhet fö den omvårdnad doktorn hade lemnat honom, si sade denne: — Jag har visserligen kurerat herr generaler för dess båll och är mycket glad deröfver; mer det finnes en sak, som skulle göra mig mera heder och isynnerhet mera nöje: det vore att återgilva er synen. Jag är viss på att ingenting skulle vara lättare, om ni ville underkasta er er liten operation, som ej medför någon fara: och skulle förorsaka föga smärta. : — Jag fruktar hvarken faran eller smärtan min bästa doktor, svarade chevaliern; men jag är van vid denna brist, och saknaden af synförmågan minskar saknaden af fäderneslandet. — Men betänk, sade jag i min ordning, att er landsflykt kan upphöra förr eller sednare, och hvilken glädje skulle ni icke då vara, beröfvad, om ni ej kunde återse ett älskadt fädernesland — Ni vet väl, att jag ej mer har något fäder