ste till jordbrukets förkofran. Väl upphäfdes 1824 en mängd införselsförbud; men, de tullafgifter, hvarmed handtverksvaror och fabrikater då belades och ännu äro belagde, kunna icke betraktäs annorlunda än som förbud, uttryckta i siffror, i stället för bokstäfver. Komma härtill åtskilliga andra förmåner, såsom förlagslån m. m., så kan svenska handtverkaren och fabrikanten ej begära mera. När nu den årliga införseln af handtverkerivaror är af föga betydenhet och omfaltar hufviädsakligast sådana fabrikater, som ej med fördel kunna tillverkas. inom landet, så kan med säkerhet antagas, att svenska industrien, hvars förkofran är helt och hållet beroende af den jinhemska marknaden, ej kommer att öka sig utom i förhållande till folknummerns tillvext, samt att afsättningen af landtmannavaror till våra fabrikanter och handtverkare aldrig blir af någon stor vigt för Sveriges jordbruk. Detta hindrar likväl icke, förmenade Hr von Sydow, att afsättningen af landtmannavaror till berörde idkare innefattar en verklig fördel; och ur detta med flerå skäl ansåg Hr von Sydow det vara angeläget att till en viss grad skydda Sveriges fabriker och bandtverkerier.