papper — här hgger papperet, fuktadt i ordning,
för aftryckningen af 350,000 exemplar af det num-
mer, som kommer att innehålla den nya konsti-
tutionsurkunden; konungens beslut står fast: do-
kumentet är undertecknadt, och i morgon efter
gudstjensten skall det kungöras från alla hufvud-
stadens predikstolar. Konungen ärnar infinna sig
i härvarande provincialständers församlingssal och
i egen person meddela dem sitt beslut. Marki-
sen af Dalmatien hastade hem och affärdade ge-
nast en kurir till Paris, med rapport om hvad
han inhemtat. Morgondagen, den 9 Februari,
kom; men ingen konstitution. Om aftonen
gaf grefve Reder en lysande soir6; markisen
af Dalmatien besökte den, varseblef vid sitt in-
träde redaktörn, grep honom vid en råckknapp
och drog honom till en fönstersmyg. — Min
herre! — hviskade han, uppbragt —-hvru har
ni kunnat understå er att på ett så oväntait sätt
föra både mig och min furste bakom ljuset?, —
Redaktörn höjde småleende på axlarne, bli
omkring sig på det talrika sällskapet och svarade:
— Herr markis, jag tror knappt att biand hela
denna samling finnes en enda person, som icke
befinner sig i samma ställning; Vi äro förds bak-
om ljuset allal — Så förhöll det sig ock. vad
som den 7:e ännu omtalades med tvekan, örkun-
nades den 8 med en visshet, som vederlaces full-
ständigt den 9 genom utgången. Oppos:t:onen
emot Konungens föresats hade segrat, och, om
man får tro andra berättelser, sist och hufvud-
sakligen genom en furstinna, hvars son en gång
skall som tronarfvinge föra Preussens spira, och
hvilken med den största bestämdhet förehöll
Konungen grundsatserna patt en monarks förs!a
och heligaste pligt vore kronans efterlemnande
med samma oförminskade makt, som han sjelf
pärft: att konungadömet blott vore en förläning
)uti innehafvarens hand, och denne oberättigad
att dermed vidtaga godtyckliga förändringar: att
denna förbindelse ålåge en barnlös monark i dub-
belt mått, och att det tillkomme dem att -rinra
honom derom, hvilkas barn kunde genom ho-
nom störtas i olycka och förderf., Konungen
skall genom dessa föreställningar blifvit rörd, ända
till tårar, och slutligen — gilvit efter. Så säger
ryktet; men för sanningen deraf kan vil ingen
gå i borgen, om man ock har sig bekant, at den
af rysk ätt härstammande höga damen hyser
föga tycke för den nyare tidens åsigter och föga
utmärker sig genom någon blid nedlåtenhet.
Ilomuvs pvål Poiesen af Preussen, har, som
man vet, tagit de första afgörande stegen lör att
vända sin konungslige broders tankar ifrån kon-
stitutionsidterna, och dervid begagnat sig af en
rättighet, som blifvit honom förbehållen i Fredrik
Wilhelm III:s testamente, enligt hvilket han ä-
ger alt i vissa vigtiga fall när monarkiens väl så
fordrar, yttra sinä betänkligheter mot den rege-
rande Konungens åtgärder. Till honom slöto sig
de begge yngre bröderna; men otvifyelaktigt ba
äfven ganska enträgna föreställningar icke saknats
från Wien och Petersburg. Ett handbref från
kejsarepalatset vid Newa skall vara afgörande till
sitt innehåll och erinra Om äldre löften alt af-
visa alla konstitutionella medgifvanden. Ni ser,
af alla de rykten som här äro i omlopp, huru
verksamt allmänna -tänkesättet är i utforskandet
al hvarje förhållande och granskningen af händel-
serna i alla rigtningar. Sålunda vill man äfven
veta att det första ryktet om konstitutionsförehaf-
vandet kommit från preussiska sändebudet i Lon-
don, doktor Bunsen, en man som skattas synner-
ligen högt af Konungen och med honom står i
jemn brefvexling: Han lärer äfven vara författa-
ren tilldet af Konungen gilläde konstitutionsför-
slaget, och åt honom har något yttrande råkat
undfalla om detsammas nära förestående promul-
gation. Till följd af detta yttrande, och måhända
äfven något skriftligt meddelande, synes hr Bun-
sen ha i London samtalsvis omnämnt sina för-
hoppningar; säkert är åtminstone, att franska mi-
nisteören har derifrån bekommit sina underrättel-
ser, och att det var aldraförst ifrån Paris, som
man i Tyskland fick kunskap om den oss till-
tänkta politiska omskapelsen. Man har här gjort
en mängd försök att komma under fund med in-
nehållet af det märkvärdiga dokumentet; och hvad
man trott sig kunna u forska öfverensstämmer
fullkomligt med hvad, man anat förut derom.
Hr Bunsen är ingenting mindre än en anhängare
af liberala ider; han tillhör uteslutande hvad
man här betecknar med den moderna medeltiden
det vill säga den svärmande romantism, som i
allt vill gå, som det heter, historiskt, tillväga,
och med denna måttstock i handen icke hatar och
förkastar någonting så mycket, som alla med-
borgares jemnlikhet inför lag. De historiska klas-
serna och kasterna — ridderskape, borgarge-
skråna, presteståndet, andra korporationer och
slutligen bondeståndet — alla med sina särskilda
privilegier, på sätt medeltiden fordom åtskilt och
bestämt dem, och — såsom ledande anda idet hela
— den fordna skyggheten för allt intrång i hvar och
en samhällsafdeln ngs noga begränsade företrädes-
rättigheter — sådana äro de grundvalar, hvarpå
dessa politiska byggmästar söka uppföra samti-
dens statsskick. De spjerna vVisserligen emot. alla
misstankar om någon syftning till återförandet af
medeltidens mörker inom stat och kyrka: de på-
stå sig tvärtom vilja reformera; men naturligtyis
efter sin metod — eller, så som Konungen ut-
ryckte det i sitt trontal i Königsberg — vatt,
vid hvarje framskridande, seklernas rält ej må
ifventyras,. Från denna synpunkt utgår den nya
sonstilutionen, och de liberala, torde sålunda ej
12 Så Orält i sin tanka. att dess sufehlifvaände är