Ve, dag SE RY VP MV Ag MA der dessa år verkställde dödsstraff utgjort 20; 24 47; 17; 16; 16; 21; 415; 19; 16; 17; 6. Härutaf visar sig, att på landet är tillökningen brott under den omnämnde tiden alldeles icke be stämdt gifven; att i städerne hafva väl de gröfste brotten minskats, men antalet brott i det hela ökats; samt att fylleriförseelserna, som åtalats hos vederbörande Konungens befallningshafvande, äfven nagot tilltagit i mängd. Huru stor del af den uti städerne förekomne tillökning i brott belöper sig på de större deribland, har jag ej nu haft tillfälle fullständigt utreda, men den, som vill göra sig mödan att gå till sjelfva urkunderne, kan lätt öfvertyga sig om att brottslighetstillvexten icke egentligen är att söka uti de smärre städerne med obetydlig rörelse. Till någon ledning för omdömet rörande tiden efter år 1840 och till och med 1844, har jag eftersett antalet af inkomne ransakningar till Kongl. Syca hofrätt, enligt de derstädes af vederbörande fiskaler förde ransakningsdiarier, och funnit att uti berörde diarier, deruti hufvudsakligen upptagas mil, angående följande brott, nemligen: religionsbrott, myteri och uppror, myntförfalskning, sedelförfalskning, annan förfalskning, tidelag, mordbrand, mord, väld och smädeord emot föräldrar och svärföräldrar, fosters afdagatagande eller läggande å lön, förgiftning, edsörebrott, rån, dråp, 3:dje och 4:de resan stöld, stöld vid vådeld, kyrkotjufnad, bodrägt, skatt och tunga å Konungens undersåter, dubbelt hor, koppleri och skörlefnad, blodskam, mened, våld å posten, råmärkens flyttande, 3:dje resan vägran att undergå kyrkoplikt, barns lockande från föräldrar, tryckfrihetsbrott, duellsbrott, barns utsättande, embetsfel af prestmän, och mindre förbrytelser, föröfvade san:ma dag den anklagade begått H. H. Nattvard, nummern under de 9 sista åren (1836—1844) uppgått till (i ordning för nämnde år) 487; 589; 556; 649; 609; 564; 620; 595; 578. Deribland finnas: sedelförfalskning 44; 41; 19; 48; 350; 21; 10; 5; 6; förfalskningsbrott 85; 82; 105; 139; 120; 115; 147; 122; 104; väld eller smädeord emot föräldrar och svärföräldrar 60; 70; 47; 80; 85; 68; 635; 78; 94; 3:dje eller 4:de resan stöld 83; 122; 138; 142; 166; 154; 162; 139; 445. Och har år 1835 ransakningsdiariets totalnummer utgjort 520. Då man nu tager i betraktande, att under cen ifrågavarande tiden rikets. folkmängd, som är 1830 uppgick till 2,888,082 personer, ökat sig, så att den, enligt Kongl. tabellkommissionens sistlidet är afgifna underdåniga beräuelse för tiden från och med 1836 till och med år 4840, vid sistnämnde års slut utgjorde 3,138,887, och derest den sedermera fortfarit att stiga i ssmma proportion, som under nyssberörde fem är, eller med något öfver 24.000 personer om året, kan antagas vid 4844 års slut hafva uppgått till minst 3,2335,000 menniskor, lärer föreställningen om en oerhörd brottens tillvext under den sednare tiden uti landet i allmänhet, om ej helt och hållet skingras, dock till betydlig del förringas, särdeles om jemväl icke lemnas obemärkt, att fluctuationen i brottens antal synes stå i någon analogi till den mera eller mindre goda årsvext, som vid de särskilde tiderna i landet inträffat. — För mig har det åtminstone velat synas, att, om äfven det verkliga förhällandet hänvisar på så betydliga brister uti vår nuvarande brottmålsoch wekonomiska lagstiftning att frågan om förbättring uti den ena eller andra delen derutaf, icke gerna kan annat, än med det mest varma intresse omfattas, någon si öfverhängande fara likväl icke kan antagas vara för handen, eller hela det nuvarande straff-systemet visat sig till alla dess delar sä förkastligt, att man, utan noggrann pröfning, om nationen förmår bära kostnaderna för det föreslagna nya straffsystemet uti dess fullkomligaste utsträckning, och om icke de öfverklagade olägenheterna kunna, utan en så vidsträckt tillämpning deraf, som blifvit ifrågasatt, till betydlig män alhjelpas, nu genast skall försmå att för de fall, jag här ofvan antydt, bibehålla vyattenoch brödstraltet. I afseende på de föreslagna serskilda slagen afl frihetsstraff, yttrar Utskottet, att ehuru det så kallade Auburn-systemet har stora förtjenster framför de hos oss hittills använda fängelseoch straffanstalter, med deras nästan obundna kommunikation emellan fångarne inbördes, måste dock, i valet cmellan de serskilde arterna af penitentiärstraffet, företrädet gifvas åt det Philadelphiska systemet, såsom mera egnadt och serdeles tjenligt att uppfylla ändamålet med allt straff, som jemväl åsyftar brottslingens förbättring; att Utskottet således för sin del gilver o-. betingadt företräde åt ensamhetsfängelset och icket heller tvekar att tillstyrka Rikets Ständer dess an-1 tagande såsom allmän grund för det blifvande nya, straffsystemet; att ehuru personer ännu finnas, som : ysa den öfvertygelsen att detta straff under många 1 år användt verkar förstörande på fångens själsoch sroppskrafter, anse dock alla de, som tagit noggrann ! sännedom om: systemet och dess verkningar, tillämpning deraf under den kortare tid, hvarom nu till en c vörjan är fråga, ej i någon män vådlig för fångar-! res helsa, helst då i betraktande jemväl tages den af-t kortning i strafftiden, som, i förening med ensam-y ietsfängelses användande, skulle komma att äga rum, lg amt att kostnaderna ingalunda skola öfverstiga naL ionens krafter. För att utreda huru vidsträckt tillämpning af en-! amhetsfängelset, som är i fråga, får jag hänvisa tilll Si 4 Kap. af Fängelse-lagen. Denna är oför-e indrad godkänd af Utskottets majoritet, och enligt !s ensamma äger ingen annan inskränkning rum, äns tt ensamhetsfängelse först skall tillämpas uti 7:delj, ch 6:te graderna, innan detsamma, efter Konungens ;epröfvande, må införas äfven i de andra fängelseraderna, utom lifstidsfängelse. Visserligen har Utkottet i sin slutliga hemställan, Litt. D, efter före-!P ången votering, som utföll med 9 Ja emot 4 Nej, B ndast upptagit, aw till en början och i den månn illfälle dertiil gilves, ensamhetsfängelse skall begagls: as för dem, som dömas till fängelse i 7de eller 6:te k rad, men härmed lärer väl Utskottet, som under en: preliminära granskning, Utskottet förehaft af 2 ch 6 Kap. Strafilagen och utaf Fängelse-lagen, med röster emot 5, yttrade den åsigt, att någon ut-S räckning af ensamhetsfängelsets tillämpning utöfver N :te och 7:de graderna ej nu borde komma i fråga, k en sedermera, vid omröstning till definitiva besluts d ittande, ändrat åsigt i denna del och med 7 röster in mot 6 beslutat, att i allo godkänna 9 i Fängelseti igen, ansett sig icke hafva upphäft detta nyssnämnd: a heclntetft Fit aAvilkarbat andläönnanda ar F 4