Ve, dag SE RY VP MV Ag MA
der dessa år verkställde dödsstraff utgjort 20; 24
47; 17; 16; 16; 21; 415; 19; 16; 17; 6.
Härutaf visar sig, att på landet är tillökningen
brott under den omnämnde tiden alldeles icke be
stämdt gifven; att i städerne hafva väl de gröfste
brotten minskats, men antalet brott i det hela ökats;
samt att fylleriförseelserna, som åtalats hos vederbö-
rande Konungens befallningshafvande, äfven nagot
tilltagit i mängd. Huru stor del af den uti städer-
ne förekomne tillökning i brott belöper sig på de
större deribland, har jag ej nu haft tillfälle fullstän-
digt utreda, men den, som vill göra sig mödan att
gå till sjelfva urkunderne, kan lätt öfvertyga sig om
att brottslighetstillvexten icke egentligen är att söka
uti de smärre städerne med obetydlig rörelse.
Till någon ledning för omdömet rörande tiden ef-
ter år 1840 och till och med 1844, har jag eftersett
antalet af inkomne ransakningar till Kongl. Syca
hofrätt, enligt de derstädes af vederbörande fiskaler
förde ransakningsdiarier, och funnit att uti berörde
diarier, deruti hufvudsakligen upptagas mil, angå-
ende följande brott, nemligen: religionsbrott, myteri
och uppror, myntförfalskning, sedelförfalskning, an-
nan förfalskning, tidelag, mordbrand, mord, väld och
smädeord emot föräldrar och svärföräldrar, fosters
afdagatagande eller läggande å lön, förgiftning, eds-
örebrott, rån, dråp, 3:dje och 4:de resan stöld, stöld
vid vådeld, kyrkotjufnad, bodrägt, skatt och tunga å
Konungens undersåter, dubbelt hor, koppleri och
skörlefnad, blodskam, mened, våld å posten, råmär-
kens flyttande, 3:dje resan vägran att undergå kyr-
koplikt, barns lockande från föräldrar, tryckfrihets-
brott, duellsbrott, barns utsättande, embetsfel af prest-
män, och mindre förbrytelser, föröfvade san:ma dag
den anklagade begått H. H. Nattvard, nummern un-
der de 9 sista åren (1836—1844) uppgått till (i ord-
ning för nämnde år) 487; 589; 556; 649; 609; 564;
620; 595; 578. Deribland finnas: sedelförfalskning
44; 41; 19; 48; 350; 21; 10; 5; 6; förfalsknings-
brott 85; 82; 105; 139; 120; 115; 147; 122; 104;
väld eller smädeord emot föräldrar och svärföräldrar
60; 70; 47; 80; 85; 68; 635; 78; 94; 3:dje eller 4:de
resan stöld 83; 122; 138; 142; 166; 154; 162; 139;
445. Och har år 1835 ransakningsdiariets totalnum-
mer utgjort 520.
Då man nu tager i betraktande, att under cen i-
frågavarande tiden rikets. folkmängd, som är 1830
uppgick till 2,888,082 personer, ökat sig, så att den,
enligt Kongl. tabellkommissionens sistlidet är afgifna
underdåniga beräuelse för tiden från och med 1836
till och med år 4840, vid sistnämnde års slut ut-
gjorde 3,138,887, och derest den sedermera fortfarit
att stiga i ssmma proportion, som under nyssberörde
fem är, eller med något öfver 24.000 personer om
året, kan antagas vid 4844 års slut hafva uppgått
till minst 3,2335,000 menniskor, lärer föreställningen
om en oerhörd brottens tillvext under den sednare
tiden uti landet i allmänhet, om ej helt och hållet
skingras, dock till betydlig del förringas, särdeles om
jemväl icke lemnas obemärkt, att fluctuationen i brot-
tens antal synes stå i någon analogi till den mera
eller mindre goda årsvext, som vid de särskilde ti-
derna i landet inträffat. — För mig har det åtmin-
stone velat synas, att, om äfven det verkliga förhäl-
landet hänvisar på så betydliga brister uti vår nu-
varande brottmåls- och wekonomiska lagstiftning att
frågan om förbättring uti den ena eller andra delen
derutaf, icke gerna kan annat, än med det mest
varma intresse omfattas, någon si öfverhängande
fara likväl icke kan antagas vara för handen, el-
ler hela det nuvarande straff-systemet visat sig
till alla dess delar sä förkastligt, att man, utan
noggrann pröfning, om nationen förmår bära kost-
naderna för det föreslagna nya straffsystemet uti
dess fullkomligaste utsträckning, och om icke de öf-
verklagade olägenheterna kunna, utan en så vid-
sträckt tillämpning deraf, som blifvit ifrågasatt, till
betydlig män alhjelpas, nu genast skall försmå att för
de fall, jag här ofvan antydt, bibehålla vyatten- och
brödstraltet. -
I afseende på de föreslagna serskilda slagen afl
frihetsstraff, yttrar Utskottet, att ehuru det så kal-
lade Auburn-systemet har stora förtjenster framför
de hos oss hittills använda fängelse- och straffanstal-
ter, med deras nästan obundna kommunikation emel-
lan fångarne inbördes, måste dock, i valet cmellan
de serskilde arterna af penitentiärstraffet, företrädet
gifvas åt det Philadelphiska systemet, såsom mera
egnadt och serdeles tjenligt att uppfylla ändamålet
med allt straff, som jemväl åsyftar brottslingens för-
bättring; att Utskottet således för sin del gilver o-.
betingadt företräde åt ensamhetsfängelset och icket
heller tvekar att tillstyrka Rikets Ständer dess an-1
tagande såsom allmän grund för det blifvande nya,
straffsystemet; att ehuru personer ännu finnas, som :
ysa den öfvertygelsen att detta straff under många 1
år användt verkar förstörande på fångens själs- och
sroppskrafter, anse dock alla de, som tagit noggrann !
sännedom om: systemet och dess verkningar, tillämp-
ning deraf under den kortare tid, hvarom nu till en c
vörjan är fråga, ej i någon män vådlig för fångar-!
res helsa, helst då i betraktande jemväl tages den af-t
kortning i strafftiden, som, i förening med ensam-y
ietsfängelses användande, skulle komma att äga rum, lg
amt att kostnaderna ingalunda skola öfverstiga na- L
ionens krafter.
För att utreda huru vidsträckt tillämpning af en-!
amhetsfängelset, som är i fråga, får jag hänvisa tilll
Si 4 Kap. af Fängelse-lagen. Denna är oför-e
indrad godkänd af Utskottets majoritet, och enligt !s
ensamma äger ingen annan inskränkning rum, äns
tt ensamhetsfängelse först skall tillämpas uti 7:delj,
ch 6:te graderna, innan detsamma, efter Konungens
;epröfvande, må införas äfven i de andra fängelse-
raderna, utom lifstidsfängelse. Visserligen har Ut-
kottet i sin slutliga hemställan, Litt. D, efter före-!P
ången votering, som utföll med 9 Ja emot 4 Nej, B
ndast upptagit, aw till en början och i den månn
illfälle dertiil gilves, ensamhetsfängelse skall begag- ls:
as för dem, som dömas till fängelse i 7de eller 6:te k
rad, men härmed lärer väl Utskottet, som under
en: preliminära granskning, Utskottet förehaft af 2
ch 6 Kap. Strafilagen och utaf Fängelse-lagen, med
röster emot 5, yttrade den åsigt, att någon ut-S
räckning af ensamhetsfängelsets tillämpning utöfver N
:te och 7:de graderna ej nu borde komma i fråga, k
en sedermera, vid omröstning till definitiva besluts d
ittande, ändrat åsigt i denna del och med 7 röster in
mot 6 beslutat, att i allo godkänna 9 i Fängelse- ti
igen, ansett sig icke hafva upphäft detta nyssnämn- d:
a heclntetft Fit aAvilkarbat andläönnanda ar F 4