kabinett, och deri inkallat de personer, som förut
blifvit uppgifne, och hvilkas namn och befattnin-
Mn återfinnas i ett föregående nummer af detta
Då utrikesministern under förra administratio-
nen, Hr Calhoun, lemnade sin plats, erböd presi-
denten Polk honom ministerposten i England.
Men han vägrade, och återvände till sin hembygd,
Södra Carolina.
Till charg daffaires i Neapel hade presidenten
utnämnt sin broder, W. Polk.
Mexikanske ministern i Washington, general
Almonte, hade väl protesterat emot Texas inför-
lifvande med Förenta Staterna och begärt sina
pass; men de andra diplomaterne i Washington
hade förmått honom, att åtminstone dröja qvår
tilldess han erhållit förnyade instruktioner från
sin- regering.
Staterna Illinois och Maryland hade nyligen be-
slutit, att åter liqvidera räntorna på sina skulder.
National-theatern i Washington hade nedbrun-
nit natten emellan den 35 och 6 Mars, jemte 7 å
8 närliggande boningshus.
Engelske ministern i Washington hade föresla-
git Amerikanska regeringen, att låta en tredje
makt fälla utslag emellan de båda länderna i
Oregon-frågan; men presidenten Polk hade vägrat
gå in på denna proposition.
Från Cuba hade man i Förenta Staterna den
angenäma underrätttelsen, att dervarande general-
kapten utfärdat en proklamation, som anbefaller
konfiskation af hvarje skepp, som kommer till
denna ö lastadt med slafvar. Måitte nu blott det
helsosamma påbudet äfven med noggrannhet hand-
hafvas!
MEXIKO.
Ett enskildt bref från Vera Cruz af d. 3 Mars
innehåller, att kongressen förklarat Santa Anna
skyldig till de punkter, för hvilka ban blifvit an-
klagad och ställd för rätta. Hans straff hade dock
ännu ej blifvit bestämdt, men man trodde att det
skulle blifva fängelse för lifstiden. Han fortfor
att hållas innesluten på fästningen Perote. Tven-
ne af de generaler, hvilka isynnerhet gått honom
tillhanda vid utförandet af hans planer, Canalizo
och Bassadre, hade blifvit arresterade och satta
på fästningen Chapultepec.
Kongressen sysselsatte sig med utarbetandet af
en ny grundlag för det genom så många inre o-
roligheter i decennier skakade landet. Den lärer
uppställas i nära likhet med Förenta Staternas
konstitution.
Enligt underrättelser från Texas, hade regerin-
gen derstädes återkallat de kaparebref, densamma
utfärdat emot Mexikanska fartyg.
— H. M. Konungen lemnade den 46 dennes,
kl. 1, 42, Christiania. Statsrådets medlemmar
och de bögsta embetsmännen voro församlade i
palatset för att önska Hans Maj:t farväl, -och
utanför var en stor folkmängd församlad, som
ropade ett länge lefve, i det ögonblick vagnen
rullade bort. Hans Maj:t eskorterades af Chri-
stianias ridande borgaregarde och en del högre
officerare till häst. a
Vid den afskedsaudiens Storthinget dagen förut
aflade, höll Thingets president följande tal:
Nådigste Konung och Drottning!
Blott en kort tid har förflutit sedan Storthin-
gets medlemmar första gången samlades omkring
Deras Majestäter och Deras höga Familj, för att
lyckönska Dem och fåderneslandet till Deras an-
komst inom dess landamären — och i dag stå
vi åter inför Dem för att tolka vårt farväl.
Det är ingalunda vår afsigt att beklaga oss öf-
ver, det Deras Maj:ter icke hafva kunnat förlän-
ga sitt vistande ibland oss: vi erkänna fullkom-
ligt det kraf, som Brödrariket i närvarande stund
har på Konungens närvaro, och viäro förvissade,
att Deras Maj:ter, i det de nu lemna Norrige,
blott lyssna till en högre pligts stämma. Hvad
vi önskade uttrycka är endast ett vittnesbörd om
vår innerliga tillgifvenhet för Deras Maiter och
Deras höga Famiil:, hvilken känsla i skiljsmässans
stund gör sig dubbelt gällande, och för hvilken
sammanvarons dagar alltid skola blifva för få och
korta.
Vi frambära med uppriktiga hjertan vår un-
derdånigaste tacksägelse till Deras Maj:ter och De-
ras höga Familj för Deras härvaro, i det vi djupt
känna oss förpligtade till tacksamhet, icke alle-
nast för Deras Majestäters ankomst, utan också
för deras vistande ibland oss.
Det mål Deras Ma:ter för sig uppställt, är att
utveekla menniskan i dess ädlaste skepnad, och
från Deras upphöjda ståndpunkt kan exemplet
icke annat än verka till välsignelse i våra bjer-
tan, i våra familjer och i våra medborgerliga för-
hållanden.
rk: Derföre är också det hopp, vi torde få hysa
om återseende innan Storthinget åtskiljes, en an-
ledning till den sannaste glädje.
Värdes, Deras Majestäter, mottaga våra bästa
önskningar för Bem och Deras höga familj på
den förestående resan, och bevittna vår bön till