och kassan befinnes bortsmält — kärleken är borta linge sedan — och enken bakar nu smörbakelser och sockerrån. . Här ser herr:kapet en medelålders man, som bivistar hvarenda kobcert, ty han är en musikalisk herr:, som har öra och känsla. Ian excquerar väl ej något sjelf, men har en Guds gåfva af förtjurning och bar tagit till sitt lefnadsmål alt vara hänryckt. För öfrigt är mannen en beskedlig herre, litet knarrig af sig, litet het och föröfrigt en bederlig man med tvåtusen rikslalers inkomst om året. Här åter är en svarfvardoter, som fått en briljant uppfostran; bon har godt öra och långa fingrar, hvarföre hon blifvit musikalisk, hon också. Hon spelade en gång i ett slutet sällskap några variationer af Hertz och Kalkbrenner; den musikaliske herrn blef förtjust och beslöt att han skulle ega henne. Han friade och fick ja, köpte fortepiano och gifte sig Här ser ni föreningen. Den går sönder inifrån, ni ser ålskilliga remnor i dess centrum; det är så kallade tonremnor, uppkomna genom dissonancer. Om herrn ej skyndar sig att dö, sönderbrister äfven ytan — der blir skilsmessa emellan de musikaliska själarne — icke derföre alt de äro musikaliska, utan derföre att de aldrig varit det. Förtjusningen var tillg gjord hos honom, öfningen var. påtvingad henne, begge återtaga efter föreningen sin ursprungliga, natur och betåndsdelarne skilja sig åler. Hör i denna burk ser ni en hederlig landtsunkare, som i många år ensam gåt! der hemma och hållit reda på pigor och drängar. Drängarne kunde han nog styra, men pigorna icke så —