och kassan befinnes bortsmält — kärleken är
borta linge sedan — och enken bakar nu smör-
bakelser och sockerrån. .
Här ser herr:kapet en medelålders man, som
bivistar hvarenda kobcert, ty han är en musika-
lisk herr:, som har öra och känsla. Ian exc-
querar väl ej något sjelf, men har en Guds gåfva
af förtjurning och bar tagit till sitt lefnadsmål
alt vara hänryckt. För öfrigt är mannen en be-
skedlig herre, litet knarrig af sig, litet het och
föröfrigt en bederlig man med tvåtusen riksla-
lers inkomst om året.
Här åter är en svarfvardoter, som fått en
briljant uppfostran; bon har godt öra och långa
fingrar, hvarföre hon blifvit musikalisk, hon också.
Hon spelade en gång i ett slutet sällskap några
variationer af Hertz och Kalkbrenner; den musi-
kaliske herrn blef förtjust och beslöt att han
skulle ega henne. Han friade och fick ja, köpte
fortepiano och gifte sig
Här ser ni föreningen. Den går sönder inifrån,
ni ser ålskilliga remnor i dess centrum; det är
så kallade tonremnor, uppkomna genom dissonan-
cer. Om herrn ej skyndar sig att dö, sönder-
brister äfven ytan — der blir skilsmessa emel-
lan de musikaliska själarne — icke derföre alt
de äro musikaliska, utan derföre att de aldrig
varit det. Förtjusningen var tillg gjord hos honom,
öfningen var. påtvingad henne, begge återtaga ef-
ter föreningen sin ursprungliga, natur och be-
tåndsdelarne skilja sig åler.
Hör i denna burk ser ni en hederlig landt-
sunkare, som i många år ensam gåt! der hemma
och hållit reda på pigor och drängar. Drängarne
kunde han nog styra, men pigorna icke så —