kabinett, och deri inkallat de personer, som förut blifvit uppgifne, och hvilkas namn och befattninMn återfinnas i ett föregående nummer af detta Då utrikesministern under förra administrationen, Hr Calhoun, lemnade sin plats, erböd presidenten Polk honom ministerposten i England. Men han vägrade, och återvände till sin hembygd, Södra Carolina. Till charg daffaires i Neapel hade presidenten utnämnt sin broder, W. Polk. Mexikanske ministern i Washington, general Almonte, hade väl protesterat emot Texas införlifvande med Förenta Staterna och begärt sina pass; men de andra diplomaterne i Washington hade förmått honom, att åtminstone dröja qvår tilldess han erhållit förnyade instruktioner från sinregering. Staterna Illinois och Maryland hade nyligen beslutit, att åter liqvidera räntorna på sina skulder. National-theatern i Washington hade nedbrunnit natten emellan den 35 och 6 Mars, jemte 7 å 8 närliggande boningshus. Engelske ministern i Washington hade föreslagit Amerikanska regeringen, att låta en tredje makt fälla utslag emellan de båda länderna i Oregon-frågan; men presidenten Polk hade vägrat gå in på denna proposition. Från Cuba hade man i Förenta Staterna den angenäma underrätttelsen, att dervarande generalkapten utfärdat en proklamation, som anbefaller konfiskation af hvarje skepp, som kommer till denna ö lastadt med slafvar. Måitte nu blott det helsosamma påbudet äfven med noggrannhet handhafvas! MEXIKO. Ett enskildt bref från Vera Cruz af d. 3 Mars innehåller, att kongressen förklarat Santa Anna skyldig till de punkter, för hvilka ban blifvit anklagad och ställd för rätta. Hans straff hade dock ännu ej blifvit bestämdt, men man trodde att det skulle blifva fängelse för lifstiden. Han fortfor att hållas innesluten på fästningen Perote. Tvenne af de generaler, hvilka isynnerhet gått honom tillhanda vid utförandet af hans planer, Canalizo och Bassadre, hade blifvit arresterade och satta på fästningen Chapultepec. Kongressen sysselsatte sig med utarbetandet af en ny grundlag för det genom så många inre oroligheter i decennier skakade landet. Den lärer uppställas i nära likhet med Förenta Staternas konstitution. Enligt underrättelser från Texas, hade regeringen derstädes återkallat de kaparebref, densamma utfärdat emot Mexikanska fartyg. — H. M. Konungen lemnade den 46 dennes, kl. 1, 42, Christiania. Statsrådets medlemmar och de bögsta embetsmännen voro församlade i palatset för att önska Hans Maj:t farväl, -och utanför var en stor folkmängd församlad, som ropade ett länge lefve, i det ögonblick vagnen rullade bort. Hans Maj:t eskorterades af Christianias ridande borgaregarde och en del högre officerare till häst. a Vid den afskedsaudiens Storthinget dagen förut aflade, höll Thingets president följande tal: Nådigste Konung och Drottning! Blott en kort tid har förflutit sedan Storthingets medlemmar första gången samlades omkring Deras Majestäter och Deras höga Familj, för att lyckönska Dem och fåderneslandet till Deras ankomst inom dess landamären — och i dag stå vi åter inför Dem för att tolka vårt farväl. Det är ingalunda vår afsigt att beklaga oss öfver, det Deras Maj:ter icke hafva kunnat förlänga sitt vistande ibland oss: vi erkänna fullkomligt det kraf, som Brödrariket i närvarande stund har på Konungens närvaro, och viäro förvissade, att Deras Maj:ter, i det de nu lemna Norrige, blott lyssna till en högre pligts stämma. Hvad vi önskade uttrycka är endast ett vittnesbörd om vår innerliga tillgifvenhet för Deras Maiter och Deras höga Famiil:, hvilken känsla i skiljsmässans stund gör sig dubbelt gällande, och för hvilken sammanvarons dagar alltid skola blifva för få och korta. Vi frambära med uppriktiga hjertan vår underdånigaste tacksägelse till Deras Maj:ter och Deras höga Familj för Deras härvaro, i det vi djupt känna oss förpligtade till tacksamhet, icke allenast för Deras Majestäters ankomst, utan också för deras vistande ibland oss. Det mål Deras Ma:ter för sig uppställt, är att utveekla menniskan i dess ädlaste skepnad, och från Deras upphöjda ståndpunkt kan exemplet icke annat än verka till välsignelse i våra bjertan, i våra familjer och i våra medborgerliga förhållanden. rk: Derföre är också det hopp, vi torde få hysa om återseende innan Storthinget åtskiljes, en anledning till den sannaste glädje. Värdes, Deras Majestäter, mottaga våra bästa önskningar för Bem och Deras höga familj på den förestående resan, och bevittna vår bön till