POSTSCRIPTUM. — Pröfningen af Bankoutskottets stora betänkande fortsattes i går eftermiddag på Riddarhuset. Man kan på grund af denna dagens förhandlingar i ordets egentliga bemärkelse säga, att det höglofliga Ståndet icke kom utöfver abe i finanserna; ty hela aftonen ända till emot midnatten upptogs med diskussioner öfver de under litt. a, b och c gjorda tillägg vid det Utskottets i 7:de S:n gjorda förslag, att bankovinsten skall öfverlemnas till Yriksgäldskontoret. Det tycktes härvid på pluraliteten af Ståndet, likasom dagen förut, som om de par millioner, hvartill ifrågavarande bankovist beräknas komma att uppgå intill nästa riksdag, riktigt hade, såsom ordspråket säger, brännt i plånboken, till dess man säkert visste alt man skulle blifva af med dem. Utskottet hade nemligen åtminstone föreslagit under litt. a) det förbebåll vid medlens afleverering, att riksgäldskontoret skulle för beloppet lemna obligationer, som kunde användas i händelse bankostyrelsen blefve i behof af en ökad sedelstock i följd af de förändringar, som kunna komma att äga rum med privatbankrörelsen. Detta förbehåll blef, efter en längre stunds debatt, afslaget genom votering med 37 röster mot 35. Punkten b förföll i följd häraf, såsom handlande om samma obligationer. Under litt. c hade Utskottet föreslagit, att bankovinsten icke skulle få af Riksgäldskontoret i låneeller kreditifväg användas, utan anvisas till allmänt nyttiga föremål antingen genom direkta utbetalningar eller till ränta och amortissement för stalsobligationer, som till befrämjande af större produktiva företag kunna komma att utgifvas. Ofver denna punkt uppstod en ganska varm och häftig strid. Friherre Cederström, J., yrkade alslag på denna punkt, och han, likasom Hr von Hartmansdorff, anmärkte såsom oformligt, alt man vid föredragningen af ett Bankobetänkande ingick 1 en pröfning, som tillhörde StatsUtskottets utredning, eller om de ändamål, hvartill medlen skulle användas. H. Exc. grefve Björnstjierna gjorde i anledning a den sista perioden af Utsk:s förslag en lång och målande framställning rörande ett af H. Exc:s favoritämnen, fondeller statsskuldssystemets nytta. Han gjorde härunder sin vän, herr von Hartmansdorff en kompliment för den förkofran, Svenska banken vunnit under den tid herr von Hartmansdorff deltagit i bankostyrelsen, fastän H. E. nu ansåg sig böra motsäga horom; men det bar härvid ej bättre, till än att hr von Hartmansdorff, i det han tackade för komplimenten, visade huru1edes det gått baklinges med reella fonden under det han varit bankofullmäktig, och detta hade härledt sig från det sätt, på hvilket banken blifvit af Ständerna behandlad. Den sistnämnde svarade äfven på ett uttryck af Hans Exc., hvaruti nämndes att hanken vore en blodsvgare, eller att -—