UaBCh.
General Concha hade låtit arrestera några per-
soner, som troddes vara hufvudmän, samt äfven
några officerare inom regementet Zaragossa. Den
farligaste partimannen, näst efter Tristanzi, skall
vara en vid namn Mallora, som har ett band af
öfver 300 Trabucaros,, hvarmed han redan sla-
git truppafdelningar och plundrat flera större byar.
SCH W EITZ.
I Bern, Solothurn och det italienska Schweitz
fortfar lugnet; men i Freiburg rustar man sig
och likaså i Waadt; från Lucern flyktar nästan
hvem som kan, undan Jesuiternas och deras
handtlangares förföljelser; öfver 4400 flyktade
Lucernare ha församlat sig i Argau, med afsigt,
som man tror, att bryta in med väpnad hand
i sin hembygd. Till förekommande häraf har
styrelsen i Lucern skickat två regeringsråd till
Bundspresidenten i Zäörich, med en i högst fi-
endtliga ordalag mot Argau rigtad skrift, hvari
yrkas, att Argau måtte 1) genast upplösa de på
dess område församlade friskarorna; 2) antydas
att aflägsna de Lucernska flyktingarne från gräns-
socknarne, förflytta dem i sin kantons inre, och
fullständigt afväpna dem, samt 3) ansvara och
gifva full ersättning för de kostnader, som ådra-
gas Lucern, genom de militiriska och politiska
säkerhetsmått sistnämnde kanton nödgas vidtaga
till följd af friskare-oväsendet,. — Argau är sjelf
i icke ringa förlägenhet öfver hvad som tilldra-
ger sig inom dess område, emedan kantonen sak-
nar makt att hindra det. Sålunda inträffade, da-
gen efter den då Bundspresidenten i Zärich mot-
tog det ofvannämnda bådskapet, att hela den man-
liga befolkningen i Lucernska byn Reiden flydde
öfver gränsen till Zofingen i Argau, emedan Lu
cernska styrelsen lagt en inqvartering af 400 man
i byn, och man tviflade icke att dessa skulle fly
sjelfva följande natt, på sätt det vanligen händt
med Lucernska gränsposteringar.
Baundspresidenten hade den 47 Mars aflåtit ett
svar, att genom Schweitziska sändebudet i Paris,
herr von Tschann, öfverlemna åt franska kabi-
nettet, i anledning af den myndiga not,som Gui-
zot låtit grefve Pontois ingifva till Förbundssty-
relsen; och detta svar kan anses för en fullstän-
dig decomfiture åt hr Guizot personligen, i fall
meningen var att genom noten imponera på
Schweitziska landtdagen. Sedan Presidenten om-
nämnt emottagandet och föredragningen af den
franska noten, jemte det af gref Pontois dervid
fogade mundtliga tillkännagifvandet, att franska
styrelsen på intet vis vore sinnad att inblanda
sig i edsförbundets inre angelägenheter, tillägger
han nemligen: Då hr ministerns för utrikes ä-
renderna not författades, var sändebudet i till-
fälle att känna landtdagens instruktioner i fråga
om friskarorna, det föremål, som den specielt
behandlat, äfvensom angående sannolikheten af
denna frågas lösning på ett sätt, som öfverens-
stämde med edsförbundets intressen. Meddelan-
det af noten just i det ögonblick, då landtda-
gen stod i begrepp fatta beslut angående friska-
rorna, måste derföre stöta nationens sjelfständig-
hetskänsla; och att så skedde, varså mycket na-
pturligare, som några uttryck, hvaraf hr Guizot
pbetjenat sig, snarare passa för en inblandning än
för ett godt råd. Imedlertid vill jag ej serde-
les fästa mig vid de ställen i noten, hvilka kun-
de föranleda en sådan tolkning, då jag tager för
afgjordt, hvad sändebudet har försäkrat mig, att
hr ministerns för ulrikes ärenderna mening al-
drig varit alt såra känslan af vår nationalsjelf-
ständighet, serdeles som just Frankrike sjelf i så
hög grad hyser samma känsla och utan tvilvel
bär aktning derför hos andra nationer, etc.
TYSKLAND. 3
Från Dresden klagas öfver Elbens utomordent-
liga flöde; vattnet hade den 30 Mars om aftonen
sligit 9 alnar 35 tum öfver flodens vanliga yta,
eller lika mycket som år 1784, hvilket är den
högsta flod man känner; och det fortfor ändå att
stiga. En ofantlig mängd timmer, husgeråd, vag-
nar o. s. v. medfördes af floden, och i Dresden
voro flera gator och qvarter mer eller mindre
satta under vatten och invånarne hade nödgats
flytta ut ur bottenvåningarne.
Berlin. En del af Berlins publik blef narrad
April i slutet af Mars. Det vackra vädret hade
låckat ut en mängd promenerande unter den
Linden, då någon hastigt sade: se på telegra-
fen! — allas ögon vändes dit och man såg ho-
nom i liflig rörelse, hvilket fortfor hela aftonen,
— efter hvad man sedan fått veta för att till
provinserna kungöra en mängd utnämningar och
befordringar; — men för tillfället spridde sig ryktet,
att han förkunnade Ludvig Filips död och en
mängd vigtiga nyheter från Paris, som dermed
hade sammanhang. Fastän denna tolkning af te-
legrafens mystiska tecken tycktes få en omedel-
bar vederläggning längre fram på aftonen, deri-
genom att franska sändebudet in:ann sig på ope-
ran och dröjde der till spektaklets slut, så tog
likväl ryktet skruf, och fortfor hela den följande
dagen den 31 Mars, samt verkade på statspappe-
rens kurs. Denna verkan var möjligen beräknad;
ty just på den dagen uppgöras i Preussen alla
sedan förflutna året oafslutade liqvider, arrenden
0. s. v.; hvarvid ett litet stigande eller fall i börs-
noteringarne alltid är af vigt.
På 1:sta söndagen efter påsk firade den krist-
katolska församlingen i Berlin sin första offent-
liga gudstjenst i den dertill för tillfället upplåtna
sollennitetssalen på Berlins gymnasium. Icke blott
denna sal, utan alla de öfriga, jemte korridorer,
förstugor, trappor, gården och gatan utanföre,
voro fullpackade med menniskor från kl. 1, 8
Am marsanen. I den till kvrka inradda calen!tI
mm vn eo -—- — vr mm LL
AA Ne sc
-