EGOISTEN. )
(2N HÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL oMOSKWA.)
AF WILHELM BLUMENHAGEN.
Den fasa och den djupa skakning, som följde
härpå, höllo husets innevånare i yttersta själs-
spänning och orolig verksamhet. Laura var sys-
selsatt med den dödssjuka modren; generalen
bade fullt upp att göra med den förtviflade yng-
lingen, som i sin ungdomliga känslosvallning an-
såg sig sjelf och sitt inträngande i huset såsom
en orsak till det ohyggliga som händt och som
oupphörligt utstötte förbannelser öfver sig sjelf.
Först emot morgonen lyckades det den omsorgs-
fulle gereralen att någorlunda återväcka förnuftet
hos den djupt skakade unge mannen, och hna
begagnade den derpå följande sinnesförslappnin-
gen kos den bedröfvade, för att, som trogen vän
af familjen, underkasta den sin uppsig!. För att
hafva någon att rådgöra med, skickade han ett bud
till den gamle Pietro och bad honom komma;
men — budet fann gubben liggande död i sin
säng. Om naturen hade, i följd af de sista da-
garnes fasansfulla intryck, utöfvat sin rätt på
honom, eller om ban sjelf påskyndat sin lefnads
slut, var och förblef en outredd gåta.
Då herr von Reeks lik följande afton, tvättadt
och anständigt klädt, var på en hvilobädd ut-
stäldt i nedra salen, och Alessandro vid genera-
lens hand ännu en gång besökte den döde, för
alt vid den liflösa, för sent funne fadrens lik bed-
ja en bön för hans själs frid och taga farväl a!
hans jordiska qvarlefvor, inträdde trenne främ-
mande gestalter genom den öpjna döiren: en
allvarsam yngling, en smärt jungfru och en gam-
mal prest.
Alessandro vände missnöjd sitt ansigle mot de
ovälkomne störarena af hans bön; men hvad ble
hans förvåning då han igenkände dem ?
— Viola! Carlo! utropade han och skyndade
———
) Se Aftonbl. JM 60, 61, 62, 63, 65, 66, 70, 74, 73
74, 78, och 76. :