ställning. I denna ställning stod hon flere timmar och nedlade s:g slutligen vid trädets rot. Aftonen inbröt, men diuret vek ej ur fläcken; och den olyckiige björnjägaren förbannade det infall, som fört honom i detta högst oangenäma sällskap. Väl var han temligen säker på sin plats, då han ej hade synnerligt att frukta af ungarne deruppe, men utsigten att få tillbringa natten i en så obeqväm ställning var så mycket oangenämare; isynnerhet som hunger och törst inställde sig och himlen började mulna. Snart blef det så mörkt, att jägmästaren ej kunde urskilja föremå!en på marken, men de brummande ljuden, som han stundom förnam, förrådde att den förgrymmade skiltvakten beständigt var på sin post. Med hvarje minut blef hans läge odrägligare, då ungarne också började röra sig, men hans dundrande stämma och hirschfängaren bragte dem snart åter att hälla sig stilla. Nu började det blåsa och småregna, blixten upplyste nejden och åskan rullade på afstånd Med stor uppmärksamhet lyssnade jägaren och hoppades att björnhonan bad2o aflägsnat sig, då han ej mera hörde något brummande, men vid blixtens sker upptäckte han att hon ännu var der, och oupphörligt bevakade honom. På så sätt förflöt den stormiga natten, under suckar och jemmer för den stac.kars jägmästaren, som vred sig på sin obeqväma plats utan annan sysselsättning än att hålla björnungarn i styr, hvilka också tycktes mindre väl belåtna med nattqvarteret. Efter en ändlös natt, klarnade de slutligen i öster, och Neumann fattade nu det be: slut, att hellre kämpa på lif och död med sin för färliga skiltvakt, än längre stanna qvar. Under de han ännu öfverlade saken, hörde han menniskoröste på afstånd, men dessa tycktes aflägsna sig, och då har såg ner, upptäckte han björnhonan, som förföljd honom med rofgiriga blickar. Efter en stunds för lopp, hörde den olycklige likväl sitt namn nämnas hans vänner, som begifvit sig ut, för att söka ho nom, nalkades trädet, i hvilket han satt, och dei rasande björnhonan, hvilken störtade emot dem me uppspärradt gap, blef genast fälld. Den befriad jägmästaren skyndade sig straxt ner, men glömde att medtaga de båda björnungarne.