RIESDAGEN.
BONDESTÅNDETS DISKUSSION ANGÅENDE ER-
SÄTTNING AF HÄSTAR OCH PERSEDLAR,
SOM VID RUSTHÅLLSREGEMENTERNA UN-
DER KRIG GÅ FÖRLORADE.
Angående detta ämne hade Kongl. Maj:t fram-
ställt en proposition, öfver hvilken Statsutskottet,
gemensamt med Allm. Besvärs- och Ekonomi-
utskottet, afzifvit det utlåtande, som gaf anledning
till diskussionen.
Per Pålsson från Chri stianstads län ingaf skriftligt
anförande: Tal. begärde deri äterremiss af betän-
kandet, och inledde sig till hufvudsaken med besva-
randet af det inkest emot all lindring i grundskatten
och i de jorden af ålder älagde naturalprestationer
Och tjensteskyldigheter att hvarje sådan är en orätt-
visa emot öfrige samhälisklasser2 eller sarshälls-
medleremar, att skatter och onera ingått i egen-
domsvärdet och att således lindringen vore enskänk,
m. m. Dessa svepskälv, yttrade tal., alltför ofta
understödde af likgiltigheten, afundsambeten och oför-
mågan att höja sg till en ädlare uppfattning af
samhällets ändamål, måste befinnas lika svaga som
falska, då men besinnar, att statens styrka och sä-
kerhet ytterst hvilar på medborgarnes allmänna tref-
nad och moraliska krafter. Det är från den all-
männa belåtenheten, som staten, icke endast under
lugnets dagar och i sakernas vanliga skick, utan
äfven i ns ögonblick och för utomordentliga än-
damäl, säkrast söker hjelpen och understödet. Att
hemta det medelst nägra individers undertryckande
och utarmande blir alltid ofulikomligt och osäkert.
Att för alltid bibehålla de gamla skattebruken på
oda!jorden, att låta samma päålagor och levercringar
till försvaret utgöras af jordbruteren, under det att
samhället till folkmängd, näringar, uppodling och
kapitalförmögenhet ständigt utvidgar och föröker sig
och penningen erbjuder ett medel att vida bättre
gagna håde staten och den enskilde, än natura-pre-
stationerna, det skall ovilkorligen leda till joridbru-
karnes nedtryckande, till försvagande af jordbrukets
krafter och till ett växande missförhållande emellan
jordbruksklassen och andra näringar, hvilka äter i
IH
sitt enskilda skola röna de menliga följderna deraf.
Men om detta är en sanning redan i fråga om de
mera beständ: förbällanderna, såsom grundskatt,
fredsunderhåtet af indel sferket Oo. s. v.. huru
mycket mera påfallande bliiver den ej i fråga om
de o uppoffringar man fordrar af den en-
skilde ren för såden: omords entliga till-
fällen, kr iget? ? ist fromstär det ej
att en försvar, skal! lem-
i 1 bidraga med alit
der äct att an
fringer af sitt
tt det beror ar
vins, hvars rege-
pytt, som, åter
menie st
uppsatt, r ons svärd, 0. 8. V..
under c t en annan prov an se sina soldater
och ryttare älerk ed h och fullru 2
eller alt det on kan få uppsätfa många;
gånger under
behör, uuder det att an
det. ke man
ringa : sjelfva k
kandet utv erkänn
hästen samt alla till rytta
uiredning hörande persed!a
rår banko; och hariens anskeffi nde under bris blir i
samma mån dirt, som detta visar sig blod:gt och ut-
hållande, så inses litt att frågan för ett rusthåll vid
hvarje olyckefail kan gälla, Med alla biomständgketer
; Och alt, då dessa fall kunna blifva flera
s familjs hela välfärd står på spel, då
imer. Och huru oormligt, huru o-
ke detta, då man vidare b er, ak
mähända det stupade regementet, som ådrager pro
vinsens rusthållare en materiel förlust af en half . ja,
kanske en hel million Rdr, med sitt blod köpt.
eron Åtal a säll den enskildes hela välfärd:
iksom Utskotten, kallt äberopande de ursprung
n karl och häst smed till-
i a russhäll icke alls behöfva
e, alt det ej handlar om
Hegium, på sätt betän-
it skillnaden för ryttare-
SS perso Har och häst-
sw?
gitga
vilkoren för indelningsverkets grunder,! Indel-
niogsverket, i all sin helighet, är dock blott en in-
ättning, hvilken väl kunde vara en förbättring af
ot föregår ade gamla utskrifningssättet, då pro
vid hvarje krig ålades uppsättandet af visst antolut-
rustade trupper, men hvilken, liksom detta, tillhör!
tider, då penningen icke ännu blifvit det minst kost- 4
ma och beqvämasle sättet, alt sätta regerings-.
n i stånd att låta anskaffa behofven, och då
ua för beskattningen icke ännu kunde sökas 6
S rörliga nationalförmögenheten, utan ,
blott uppsöktes i den synbara fasta förmögenheten. (
Att nu förklara ett sådant tillstånds bohöri ighet, ls
atur det gamla kontraktsförhållandet, är vä! temli- I
en nära politiskt vanvett. Men om rustninzsbesvä-l.
et ock skulle anses såsom kontrakt — skulle ca det ilr
Vilhet med alla andra sådana icke kunna upp
skulle ej den r :llare, som hotas med förstöri Zn
(unna, sedan a förhållanden inträdt, som till- e
otetgjort de fi rusthål!et kunnat fordom er-s
j ä ett nytt kontrakt,F
i sina öfverdrifna skyl-lo
gheter? Skulle man ej till och med hafva skäl att!d
råga: huruw kan samhilet, dess Regering, krigshä--
ens anförare, befälet och sjeifva ryttaren vara be-(q
tnamed ett sätt att skata trupp, hästar, utredning si
- 8. V., som i behofvets stund, ja, under sjelfva
Fridens ögonblick, då allt måste utan betänkande sl
fras för fos let och äran, försvagar all ha:
ng genom tankan, iet, utom en i
1 oundvikliga man , medför olyckor och f
ter ät hela provins na ti aret.
Ser