) vad utmarkelse. Under en viss ud kunde det 1Cc-
Ike gifvas någon embetsman i högre grad, som ic-
Ike var eller blef adelig. Redan för lång tid till-
-Ibaka saknas dock ej exempel att äfven lägre mi-
IMitärgrader, ända till och med kornettsgraden, och
Isäkerligen denna icke utan den mest hedrande
tapperhet, hugnades med adelig sköld. Denna
Ivar icke ens omöjlig för andra ligre medborga-
Iregrader: det gifves en icke så ny adel, som här-
stammar ifrån en hofapothekare. I våra dagar
I söka åter de högre embetsmännen, om -de äro o-
I frälse, alt helst parera undan kostnaderne och be-
Isväret för ett sköldemärke. Det har blifvit allt
mera omöjligt att inskränka anspråken på vigtiga
embeten inom adelsklassen allena. Derigenom
har en embetsmannaklass uppstått, som, ehuru i
besittning af mycken borgerlig bildning och erfa-
renhet, sett sig uteslutne från rättigheten att öf-
verlägga och besluta om allmänna angelägenheter.
Med förmögenheten har det icke gått bättre: den
har också mer och mer afsagt sig adelskapet och
med detsamma blifvit utesluten ifrån representa-
tionen. Det är icke så säkert att dess rättmä-
tiga anspråk låta rätt länge visa sig tillbaka.
Ibland de fyra Riksstånden är, utom det ur-
sprungliga Bondeståndet, som har en helt annan
än ståndsprincipen att tacka för sin representa-
tionsrätt, Presteståndet onekligen det, som renast
bibehållit sin karakter af Stånd med alla dess e-
genheter. Den modifikation det vunnit derigenom
att 3 lärda korporationers ombud der erhållit sin
plats, har icke visat sig rätt betydlig. Men det
var en alldeles ovanlig och oförutsedd omständig-
het, som hufvudsakligen vållade att detta högv.
Istånd vid sistlidne riksdag undgick sin förvand-
ling. Det högv. ståndet erinrar sig, att det då
var fråga om intagandet af elementarläroverkens
ombud i detta stånd. Jag var i det alldeles egna
förhållandet, att jag den ena minuten talade för
den derå lydande grundlagsändringen och den an-
dra nödsakades tala deremot, sedan det nemligen
blifvit genom diskussionen upplyst, att Konstitu-
tionsUtskottets egna ledamöter af detta Stånd,
grundlagsparagrafens egne författare, icke voro ense
derom, huruvida der var stadgadt att 43 eller
att blott en ny ledamot borde i Ståndet inkom-
ma. Hade den paragrafen haft eller ansetts haf-
va tillräcklig tydlighet, så är det mycket osäkert
huru det i denna stund såge ut med det högv.
Ståndet ; ty tjenstårsberäkningens och befordrings-
rättens band är, såsom ran stundom erfar, icke
alltid så fast och pilitligt emellan den högre och
den lägre, den egentliga och den oegentliga clerus.
Ser man deremot på Borgareståndet, så har det
lyckligtvis ringa eller ingen karakter af ett enda
Stånd. Det består af tre eller fyra stånd, om
man så behagar. Der äro först och främst han-
delns och handtverkeriernas representanter. Haf-
va dessa :begge medborgareklasser det med hvar-
andra gemensamt, att det intresse, hvardera anta-
ges närmast bevaka, är, ett materielt intresse, så
är dock skiljaktigheten emellan hvartdera intres-
set dock i flera hänseenden icke mindre än den
emellan ettdera och Bondeståndets intresse, ehuru
denna antagits nog stor för att afsöndra det sist-
nämnde till ett särskildt Stånd. En tredje sek-
tion af Borgareståndet utgöra magistratspersoner-
na. Dessa hafva i vår ståndsförfattnings historia
ancienniteten för sig. Till och med om någon bor-
gersman fick följa med till riksdagen, har det
kunnat tillkomma magistraten att utse honom, så
att borgmästaren och borgaren väl kunde anses
för lika goda borgmästare begge. I en sednare
tid kan väl borgmästaren med sin hofrättsexamen
och sin kongl. fullmakt endast ganska oegentligen
anses tillhöra köpmannens eller handtverkarens
stånd. Det fattades endast bruksegarnes inträde,
för att ifrån denna tredje fjerdedel af representa-
tionen utplåna. ståndskarakteren till en grad, hvaraf
endast det första ståndet för någon gång gaf exem-
pel. Det torde tillåtas alt fråga: har borgarein-
tresset varit sämre bevakadt derför?
Bland de fel man tillvitade det fallna represen-
ationsförslaget, var äfven det, att stadsmannanä-
ringarne voro der alldeles undertryckta i och med
vorttagandet af borgerskapets enskilda valrätt.
Under sådana förhållanden kan det intet annat än
vara högst angenämt att erfara, icke allenast att
3orgareståndets egna representanter alldeles icke
lela sina konservativa gynnares farhågor, utan ock
tt desse gynnare sjelfva, med försakande af sina
neningar i denna del, beträdt den bana, för hvars
ara de i förstone tycktes bäfva tillbaka. Såle-8
es synes, sällsamt nog, alla 24 ledamöterne afe
ögl. KonstitutionsUtskottet, och kanhända äfven i
lla suppleanterna, vara ense derom, att det går I
itt väl an att upphäfva Borgareståndet som riks-p
lånd, och låta andra medborgare, alltså i ett slags
amfäldt val, rösta med borgarne tillsamman. Med -
Il tacksamhet medgifves, att denna reform är på )
tet vis oväsendtlig. Man behöfver icke flytta
na tankar längre än härifrån och till Stockholm,
ir att finna den stora skilnaden emellan en om-
istning af borgerskapet allena, och en omröst-
ing af borgerskapet gemensamt med en del an-
ra husegare. Utskottet har gjort mycket rätt
ch väl, det medger jag gerna; men det rätta be-
år icke deruti att Utskottet har följt, utan der- i
ti, att det har öfvergifvit ståndsprincipen. m
Sanningen att säga, var ståndsprincipen icke oc
rycket värd att följa, då vi, såsom jag tror mig)8
a visat, väl ha fyra kamrar, men i sjelfva ver-
ÖT AA — UV mm Pr MA AM Ah - Mm mm me VO
BA te
RR
et icke mer än två stånd egentligen, Prestestån- DN
et och Bondeståndet. (Forts. följer.) lä,
AsstentotnnRRArrrrr :
— — — på
— Ännu et par reklama!ioner hafva inkom-l-..