) vad utmarkelse. Under en viss ud kunde det 1CcIke gifvas någon embetsman i högre grad, som icIke var eller blef adelig. Redan för lång tid till-Ibaka saknas dock ej exempel att äfven lägre miIMitärgrader, ända till och med kornettsgraden, och Isäkerligen denna icke utan den mest hedrande tapperhet, hugnades med adelig sköld. Denna Ivar icke ens omöjlig för andra ligre medborgaIregrader: det gifves en icke så ny adel, som härstammar ifrån en hofapothekare. I våra dagar I söka åter de högre embetsmännen, om -de äro oI frälse, alt helst parera undan kostnaderne och beIsväret för ett sköldemärke. Det har blifvit allt mera omöjligt att inskränka anspråken på vigtiga embeten inom adelsklassen allena. Derigenom har en embetsmannaklass uppstått, som, ehuru i besittning af mycken borgerlig bildning och erfarenhet, sett sig uteslutne från rättigheten att öfverlägga och besluta om allmänna angelägenheter. Med förmögenheten har det icke gått bättre: den har också mer och mer afsagt sig adelskapet och med detsamma blifvit utesluten ifrån representationen. Det är icke så säkert att dess rättmätiga anspråk låta rätt länge visa sig tillbaka. Ibland de fyra Riksstånden är, utom det ursprungliga Bondeståndet, som har en helt annan än ståndsprincipen att tacka för sin representationsrätt, Presteståndet onekligen det, som renast bibehållit sin karakter af Stånd med alla dess egenheter. Den modifikation det vunnit derigenom att 3 lärda korporationers ombud der erhållit sin plats, har icke visat sig rätt betydlig. Men det var en alldeles ovanlig och oförutsedd omständighet, som hufvudsakligen vållade att detta högv. Istånd vid sistlidne riksdag undgick sin förvandling. Det högv. ståndet erinrar sig, att det då var fråga om intagandet af elementarläroverkens ombud i detta stånd. Jag var i det alldeles egna förhållandet, att jag den ena minuten talade för den derå lydande grundlagsändringen och den andra nödsakades tala deremot, sedan det nemligen blifvit genom diskussionen upplyst, att KonstitutionsUtskottets egna ledamöter af detta Stånd, grundlagsparagrafens egne författare, icke voro ense derom, huruvida der var stadgadt att 43 eller att blott en ny ledamot borde i Ståndet inkomma. Hade den paragrafen haft eller ansetts hafva tillräcklig tydlighet, så är det mycket osäkert huru det i denna stund såge ut med det högv. Ståndet ; ty tjenstårsberäkningens och befordringsrättens band är, såsom ran stundom erfar, icke alltid så fast och pilitligt emellan den högre och den lägre, den egentliga och den oegentliga clerus. Ser man deremot på Borgareståndet, så har det lyckligtvis ringa eller ingen karakter af ett enda Stånd. Det består af tre eller fyra stånd, om man så behagar. Der äro först och främst handelns och handtverkeriernas representanter. Hafva dessa :begge medborgareklasser det med hvarandra gemensamt, att det intresse, hvardera antages närmast bevaka, är, ett materielt intresse, så är dock skiljaktigheten emellan hvartdera intresset dock i flera hänseenden icke mindre än den emellan ettdera och Bondeståndets intresse, ehuru denna antagits nog stor för att afsöndra det sistnämnde till ett särskildt Stånd. En tredje sektion af Borgareståndet utgöra magistratspersonerna. Dessa hafva i vår ståndsförfattnings historia ancienniteten för sig. Till och med om någon borgersman fick följa med till riksdagen, har det kunnat tillkomma magistraten att utse honom, så att borgmästaren och borgaren väl kunde anses för lika goda borgmästare begge. I en sednare tid kan väl borgmästaren med sin hofrättsexamen och sin kongl. fullmakt endast ganska oegentligen anses tillhöra köpmannens eller handtverkarens stånd. Det fattades endast bruksegarnes inträde, för att ifrån denna tredje fjerdedel af representationen utplåna. ståndskarakteren till en grad, hvaraf endast det första ståndet för någon gång gaf exempel. Det torde tillåtas alt fråga: har borgareintresset varit sämre bevakadt derför? Bland de fel man tillvitade det fallna represenationsförslaget, var äfven det, att stadsmannanäringarne voro der alldeles undertryckta i och med vorttagandet af borgerskapets enskilda valrätt. Under sådana förhållanden kan det intet annat än vara högst angenämt att erfara, icke allenast att 3orgareståndets egna representanter alldeles icke lela sina konservativa gynnares farhågor, utan ock tt desse gynnare sjelfva, med försakande af sina neningar i denna del, beträdt den bana, för hvars ara de i förstone tycktes bäfva tillbaka. Såle-8 es synes, sällsamt nog, alla 24 ledamöterne afe ögl. KonstitutionsUtskottet, och kanhända äfven i lla suppleanterna, vara ense derom, att det går I itt väl an att upphäfva Borgareståndet som riks-p lånd, och låta andra medborgare, alltså i ett slags amfäldt val, rösta med borgarne tillsamman. Med Il tacksamhet medgifves, att denna reform är på ) tet vis oväsendtlig. Man behöfver icke flytta na tankar längre än härifrån och till Stockholm, ir att finna den stora skilnaden emellan en omistning af borgerskapet allena, och en omrösting af borgerskapet gemensamt med en del anra husegare. Utskottet har gjort mycket rätt ch väl, det medger jag gerna; men det rätta beår icke deruti att Utskottet har följt, utan deri ti, att det har öfvergifvit ståndsprincipen. m Sanningen att säga, var ståndsprincipen icke oc rycket värd att följa, då vi, såsom jag tror mig)8 a visat, väl ha fyra kamrar, men i sjelfva verÖT AA — UV mm Pr MA AM Ah Mm mm me VO BA te RR et icke mer än två stånd egentligen, PrestestånDN et och Bondeståndet. (Forts. följer.) lä, AsstentotnnRRArrrrr : — — — på — Ännu et par reklama!ioner hafva inkom-l-..