RE UPS BUR ÄTIT TRE RS SERA RE RE EE ER ar
NA
af Ridderskapet och Adeln blifvit afslaget; men
deremot bifallet af de 3:e andra stånden.)
Mn
— Konstitutionsutskottets pluralitet af Adeln och
Preste-ståndet har nyligen inkommit med ett par
betänkanden, som tros innefatta ett preludium för en
tilltänkt manöver med representationsfrågan, hvar-
medelst denna fråga skulle komma att helt och
bållet förfalla för denna gången och i allmänhet
grundlagsförändringar göras för framtiden i de
flesta fall omöjliga.
Utskottet har nemligen i dessa betänkanden,
Je 31 och 32, intagne under rubriken Riksdag
i gårdagens nummer af detta blad, företagit sig
att behandla grundlagsfrågor på samma sätt som
andra lagfrågor, i det U. förklarat, att två sådane
frågor, öfver hvilka två stånd stadnat mot två,
måste förfalla, derest stånden ej förena sig. Man
ser, alt om denna praxis kan införas, så skulle
det alltid blifva möjligt för två stånd att under-
trycka ett grundlagsförslag i dess första -början,
äfven vid de riksdagar, då man, såsom vid den
sistförflutna, ägde ett frisinnadt och för reformer
benäget Konstitutionsutskott.
Detta förfarande är ock, så vidt vi kunna läsa
svenska, en af de hårdaste bland alla de örfilar,
som någonsin blifvit gifna åt grundlagen, hvilken
stadgat ett helt annat behandlingssätt för grund-
lagsfrågor, än för vanliga lagfrågor, och tydligen
uttryckt den afsigten, alt å bane varande grund-
lagsförändringar icke böra så lätt antagas, men ej
heller så lätt afspisas, som andra lagförändringar.
Både i regeringsformen och riksdagsordningen
har det derföre blifvit föreskrifvet, att grundlags-
frågor skola behandlas på ett eget sätt, i likhet
med det som stadgas för anslags- och några andra
frågor, som icke få förfalla. Uti 56 N RB. F.
stadgas, att då ett grundlagsförslag blifvit af K.
U. framställt till Ständerna, så äga dessa till en
början blott att derom öfverlägga, men ej att be-
sluta vidare,- än att framställa de anmärkningar
mot U:s förslag, som utgöra hvarje stånds gemen-
samma tankar. Göras sådane anmärkningar af
något stånd, så är det U:s pligt att söka sam-
manjemka skiljaktigheterna, och derefter å nyo
framlägga förslaget. Skulle likväl skiljaktighe-
terna befinnas oförenligan, måste U. först an-
mäla sådant hos samtlige riksstånden, och afvakta
om de förena sig eller icke. Förena de sig, hvi-
lar betänkandet till nästa riksdag; men blifva, om
ock blott ett enda stånds tankar från de öfrigas
skiljaktige, måste K. U. föranstalta att skiljaktig-
beterne komma under omröstning i förstärkt Ut-
skott... De förenas der på det enda möjliga sätt,
d. v. 5. derigenom att de uppställas i propositio-
ner mot hvarandra, och antagas eller förkastas ge-
nom votering. Grundlagens ord härom äro: Blifva
åter något stånds tankar i någon eller några delar
skiljaktiga från de öfrigas, och samma stånd sig
icke efter de öfriga fogar; varde Konstitutions-
utskottet, genom val af rikståndens- plena, till
slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20
personer af hvarje stånd, hvilka, genom samfäld
omröstning, skiljaktigheterna förena, och det dy-
medelst fullständigt beredda utlåtande hvile sedan
till R. St:rs afgörande, som ofvan sagdt är.
Detta är ej tvetydigt. Ett utlåtande skall hvila
Enligt denna föreskrift, hafva äfven alla Konsti-
tutionsutskotten vid alla föregående riksdagar för-
farit, så att t. ex. representationsfrågan äfven vid förra
riksdagen underkastades omröstning, då tre stånd
förklarat det samimanjemkningsförslag, hvarmed
Utskottet inkommit, oantagligt, men ett stånd an-
tagit detsamma; det voterades emellan dessa båda
alternativer. Nu deremot vill Utskottet i de här
omnämnda memorialerna ställa så till, att ingen
omröstning skall ske, blott för det två stånd för-
klarat förslaget oantagligt. . -
En omständighet, som ger detta, Utskottsplu-
ralitetens försök en svår färg, är att samma plu-
ralitet kort förut föreslagit, alt just det stad-
gande, hvilket U. nu på en sidoväg velat fram-
drifva, eller att grundlagsfrågor böra, utan om-
röstning i förstärkt Utskott förfalla när två stånd
stadna mot två, måtte i grundlagsenlig ordning
af Ständerna antagas. Vid en i Utskottet upp-
kommen diskussion angående förändring af ofta-
nämnde 36 och 841 SY R. F., hvilken diskussion
fortgick d. 4, 6 och 40 Febr., fattade neml. U. först-
nämnde dag, genom votering och emot reservation
af samitlige Borgare- och Bondeståndens ledamöter.
det beslut, att hos Ständerna föreslå den ändring a!
berörde S, att ett grundlagsförslag måtte för-
falla, då två stånd stadna mot två. Sexton dygn
derefter, eller d. 20 Febr., fattade Utskottet det
här ifrågavarande beslut, hvari U. förfar så, som
om den: så föreslagna grundlagsförändringen redan
skett.
U:s pluralitet har således icke varit okunnig
om, att hvad den beslutit är en alldeles ny tolk-
ning af grundlagens föreskrift: det har velat för-
söka hvad man kallar en coup. Men sådane
couper äro vådliga; ty om folkets ombud, för att
få sin vilja fram, sätta sig öfver lagstadgade for-
mer, har folket ej annan utväg att hindra sådant,
än att svära Nå samma sätt. och dit önskar man