ven att deråt söka bereda verkställighet, såvidt sådant ka ske med bibehållande af Grundlagens kelgd. Frågan, son nu utgör föremål för öfverläggning, är endast den, huruvi da den för Ridd. och Adeln till en del olika arfsoch gi! torätten är af privilegie natur eller icke. Är den det icke så måste-det beslut, som 3:ne Stånd fattat om den olk: arfsoch giftorättens uppbörande, blifva lag, derest Kongl Maj:t kunde finna för godt att gifva sin nådiga sanktion å ett beslut, hvarigenom Ridd. och Adeln skulle påtvingas er genomgripande förändring uti deras vigtigaste räusförhå! landen. Är frågan åter af privilegie natur, så kan det be slut, som 3:ne Stånd i afseende derå fattat icke grundiags enligen af Kongl. Maj:t i nåder bifallas emot det fjerd Ståndets på 114 8 Regeringsformen grundade protest. De talare, som försvarat den sats, att här icke vore frå: ga om något privilegium, hafva egentligen såsom skäl! der för anfört, alt stadgandet om den olika arfsrätten är infördt i den allmänna lagen. Efter mitt omdöme utgör det ta alldeles icke något skäl för ett sådant antagande. Ut en allmän arfslag bör naturligtvis intagas alla de olika arfssätt, som för de serskilde klasserne af samhällets medlemmar kunna vara gällande. Om vår allmänna lag, sedan den redogjort för de ofrälse-ståndens arfsrätt, skulle, i afseende på Ridd. och Adelns, endast stadga, att dermed borde förhållas efter Ridd. och Adelns privilegier och-gammal sedvanlighet, så vore lagen i denna del utan tvifvel högst ofullständig. — Den allmänna arfslagen måste således ovilkorligen lemna fallständig upplysning, om huru medlemmarne af hvarje serskild medborgareklass skola ärfvas; men derföre att elt dylikt stadgande intages i allmänna lagen, hvartill endast fordras 8:ne riksstånds heslut och konungens sanktion, upphöra icke de privilegier, rättigheter och förmåner, som förut finnas, och som ligga till grund för lagens stadgande, att ega gällande kraft, helst denna icke kan förloras utan alla fyra Ståndens öfverenskommeise och Konungens bifall. För att göra detta ännu tydligare, torde jag få anföra ett exempel. Intet grundlagsbud kan, såsom bekant är, förändras eller upphäfvas, utan konungens och alla fyra riksståndens sammanstämmande beslut. Om nu ett grundlagsbud intages i en speciel. lag, männe det derföre upphör att vara af grundlags natur? Innebållet af 404 Regerin;sformen, der det stadgas om huru tillgå bör, när Högsta Domstolens ledamöter skola ställas nnder åtal inför Riksrätt, finnes ordagrannt intaget i 4 8 af Justitieombudsmannens instruktion, hvilken serskilda lag är af beskaffenhet, att till dess stiftande eller förändrande icke beböfves alla fyra Ständens sammanstämmande beslut; men icke lärer någon derföre vilja påstå, att denna skulle af 3:ne Stånd kunna ändras till en sådan lydelse, att den komme i strid med grundiagen, eller att sjelfva grundlagsbudet derföre skulle vara upphäfdt. Så lärer äfven här vara förhållandet. Ty då Grundlagea uttryckligen stadgar, att elt Riksstånds privilegier, rättigheter och förmåner icke kunna upphäfvas utan alla fyra Riksståndens samtycke, så lärer icke ett sådant privilegium, derföre att det blifvit i allmänna lagen intaget, få epphäfvas på grund af endast 3:ne Stånds beslut. Hvad derefter beträffar frågan, huruvida den ifrågavarande olika arfsoch giftorätten verkligen för Ridd. och Adeln är af privilegie natur eller ej, så tror jag, att man, för att finna det rätta och sanna häruti, icke bar behof, hvärken af några långsträckta forskningar tillbaka i historien, eiler af någon serdeles djupsinnig argumentation. — Enligt min öfvertygelse beböfver man endast göra sig reda för hvad med ett serskildt Stånds privilegium menas. Efter mitt omdöme är det klart, att hvarje Stånds privilegier endast innefatta de rättigheter, som äro Ståndet serski!dt förbehål!lne. -Om detta är förhållandet, så tror jag, att til lämpningen deraf på ifrågavarande fall är ganska lätt. Ty då den till en del olika arfsoch giftorätten för Ridd. och Adeln. är en detta Stånd serskildt förbehållen rättighet, så måste också deraf följa, att denna olika arfsoch giftorätl för Ridd. och Adeln är ett privilegium. Denna konklusion är, efter mitt förmenande, så enkel, att den svårligen lärer kunna kullkastas; så vida nemligen, hvilket jag förmodar, premissen är riktig. Ena värd talare, herr Akerman, har påstått och förmenat, at Ridd. och Adeln skulle hafva förlorat sina fatalief idenna fråga derföre, att de icke vid föregående riksdagar framkommit med samma yrkande som nu. Det torde vara nog att svara den värde ledamoten på denna hans framställning, alt det i allmänhet är svårt at förlora några fatalier, der inga sådana äro föreskrifne. Dessutom lärer väl ett beslut, tattadt vid ett föregående riksmöte, icke lägga något hinder i vägen för Ridd. och Adeln, eller hvilket Stånd som helst, att nu fatta ett deremot stridande, helst representationen vid hyarje serskiid riksdag icke består af samma ledamöter som vid en föregående. En annan värd talare, friherre Hamilton, har förmenat, att den nu förevarande frågan, eller den, huruvida arfsoch giftorät.en för Ridd. och Adeln är af privilegie natur eller icke, hade bordt väckas då hufvusaken förevar till afgörande. Jag är icke med honom af lika tankar i nämnde afseende. Då var nemligen endast fråga om Ridd: och Adeln ville medgifva en förändring i lagen från den olika till den -lika arfsoch giftorätten. Först sedan det visat sig, ej allenast att de 3 öfrige Stånden bifallit denna förändring, utan äfven att Lagutskottet ansett 3:ne Riksstånds beslut i detta fall utgöra Rikets Ständersbeslut, då först, d. v. s. nu; har den rätta tidpunkten för Ridd. och Adeln inträdty att tillkännagifva, det de anse frågan vara af privilegii natur. En talare, friherre Cederswöm, Jacob, har framkommit med några sattser, som äro af serdeles egen beskaffenhet. För att visa, alt Ridd. och Adeln icke skulle ega rättighet att afgifva den ifrågavarande protesten, har friherren först påstått, att 414 8 Regeringsformen icke hand!ar om något Stånds-serskilda privilegier, utan om Rikets Ständers gemensamma privilegier. Jag tviflar på, att det finnes någon enda ledamot af detta Stånd, eller ens af hela riksförsamlingen, som i detta fall är af lika åsigler med den värde talaren. Ordet samtlige, som står i framför orden Riksens Ständer, tyckes det vara tillräckligt att åberopa för alt vederlägga denna åsigt; ty om det endast varit fråga om Riksens Ständers gemensamma privilegier, så hade icke ordet samtlige bordt der finna sin plats. Det uttrycker nemligen tydligen, att det äfven är fråga om hvarje Stånds serskilda privilegier. Vidare har den värde friherren ganska riktigt yttrat, att Ridd. och Adelns härvarande ledamöter voro representanter för Svenska folket, men ham har deraf dragit den högst märkvärdiga slutsats, att de icke skulle representera Ståndels hemmavarande medlemmar. Då nu Ridd. och Adelns närvarande ledamöter, enligt hvad friherre Cederström medgifvit, äro representanter för Svenska folket, och det icke lärer kunna bestridas, att de hemmavarande Adelsmännen utgöra en del af Svenska folket, så lärer väl äfven få medgifvas, att Ridd. och Adelns vid riksdag närvarande Tedåmöter äro representanter för Ståndets bemmavarande medlemmar, och således ega laglig både rättighet och pligt, att jemväl å de frånvarandes vägnar i denna, liksom .i alla andra inom Ståndet förekommande frågor, beslut fatta, Då jag med.hvad jag nu anfört tror mig hafva visat, att frågan om den olika arfsoch giftorätten för Ridd. och Adeln är af priyvilegie natur, och då privilegier icke kunna ändras eller upphäfvas, utan alla 4 Riksståndens sammanstämmande beslut, med Kongl. Maj:ls sanktion, samt Ridd. och Adeln uti ifrågavarande fall icke lemnat sitt bifall till den föres!agna förändringen, så måste deraf följa, att den icke kan af Kongl. Maj:t bifaltas.. Då vidare det enda sätlet att få en sådan åsigt i underd. framförd till Kongl. Maj:t, är det, att afgifva en underd. protest, så måste äfven jag