asset
I UINTRESSANT BIDRAG TILL FRAGAN OM
DEN LIKA ARFSRÄTTEN.
F Såsom bekant är, hafva de, som ifra för bibe-
hållandet af olika arfsfördelning mellan söner och
döttrar, bland annat, lagt mycken vigt derpå, att
några af Bondeståndets riksdagsfullmäktige från
Dalarna röstat emot den, utaf tre stånd nu an-
tagna reformen, och man har i sammanhang här-
med låtit förstå, att dess antagande skulle väcka
stort missnöje i Dalorten. En af denna orts riks-
dagsmän har derjemte föreslagit, att orm denna
sak låta höra menigheten i Dalarna på socken-
stämmor. I anledning häraf meddelar nu Tidning
för Stora Kopparbergs län för sistlidne Thorsdag
uti en till dess redaktion insänd artikel följande
märkliga upplysningar om tänkesättet i orten an-
gående detta ämne:
Då Red. redan låtit i tidningen inflyta Bjursås
socknemäns uttalade öfvertygelse angående riksdags-
mannen Lars Olssons förslag, att inom Dalorten till-
vägabringa socknestämmobeslut, äsyftande att mot-
verka den.af Bondeståndet vid innevarande så väl
som vid föregående riksdag med stor pluralitet för-
ordade lika arfsrätten för båda könen, så torde föl-
jande bidrag icke heller sakna intresse.
Då Moraboerne härom underrättades uti en för
andra ärender utlyst sockenstämma, så förklarade de
talrikt samlade socknemännen, att de för sin del god-
kände den af trenne stånd nu bifallna lika arfsrätten
och att de icke heller af andra hört något deröfver
yttradt missnöje. Lika enhälligt instämde de deruti,
att det ifrågavarande riksdagsärendet icke borde blifva
Töremål! för en dertill utlyst socknestämmas handlägg-
ning och beslut, såsom förnärmande hvarje enskilds
rättighet att tillgodonjuta ett på laglig väg tillkommet
allmänneligt stadgande. Uppå tillfrågan, om de ge-
nom cirkulerandefanteckningslistor ville låta de olika
tänkande begagna petitionsrätten, svarades ett lika
allmänt nej, dels derföre att det vore ändamålslöst,
dels att det kunde väcka någon oro och split inom
byalagen.
Uti Orsa socken har Lars Olsson vunnit lika liten
sympatbi för sitt förslag och de dervid anförda skäl,
hvilka underkändes med den enhälliga förklaring af
socknemännen, att de önskade snådig stadfästelse å
Rikets Ständers fattade beslut, och att de ingalunda,
kunde biträda en petition, som afsåg att motverka
den goda saken.
Då man tager i öfvervägande dalkarlens ihärdig-
het att vidhålla uråldriga plägseder, så synes det, att
vigtiga skäl erfordras att föranleda en afvikelse der-
ifrån. Dessa skäl, hvilka äfven kommo till tals, fä-
stade sig förnämligast vid rättvisan att jemna arfs-
lotten ät qvinnokönet, som i arbetsvana och skicklig-
het icke eftergifver männerne, men genom sparsam-
het och ihärdighet i allmänhet inbringar eller bidra-
ger lika mycket till hushållens upprätthållande och
trefnad. Detta hufyudsakliga skäl har ock redan rätt
ofta förmått husfäder att jemna arfslotterna emellan
söner och döttrar. Så mycket mera måste det väcka
förundran, att. äfven riksdagsmän, som äro mindre
bekania med orten och dess förhållanden, velat göra
Dalarna till ett bröstvärn för den gamla arfsrätten
emot den både ur religiös, moralisk och rättsenlig
synpunkt högt påkallade arfsförändringen; hvaremot
det af hemmansklyfningen hemtade motskälet åtmin-
stone är en chimere, då denna ortens förnämsta ka-
pitalförmögenhet ligger i folkets arbetsduglighet och
konstfärdighet.
Ofvanstående handling, som synes lemna : ett
ojäfaktigt utslag i frågan, när man jemnför den
med hvad Bondeståndets stora pluralitet på
riksdagen beslutat, är af värde i ett ögonblick,
då man annars, att döma af vissa symtomer, icke
saknar all anledning till den farhågan, att den
utomordentliga ibhärdigheten i denna fråga hos en
del af Adeln annars kunde göra vederbörande
vacklande. Vi vilje nu ej ingå i något omdöme,
i hvad mån Ridderskapets och Adelns pluralitets-
opinion i denna fråga är mer eller mindre rid-
derlig mot de adliga familjernas fruar och dött-
rar, och så vidare; men man finner åtminstone,
att ett af de hufvudsakligast anlitade stöden för
deras argumentation bortfallit. Vi rekommendera
derföre äfven dessa upplysningar hos de ledamö-l:
ter af högsta domstolen, som tros vara benägne
alt bibehålla den olika arfsrätten, äfvensom hos
den ifrige kämpen för samma sak i Statstidningen.
Såsom ett motstycke härtill torde böra nämnas,
att H. Exc. grefve Björnstjerna meddelat Red.
elt till honom adresseradt bref från en bonde i
Skåne, boende på Landskronaslälten, hvilken tac-
kar H. Exc. för dess yttrade åsigter i denna frå-
ga, ser de mörkaste följder af den lika arfsrät-
tens införande, tror att utslaget skulle utfalla helt ,
annorlunda am fallat hördac nå sng oo ae