asset I UINTRESSANT BIDRAG TILL FRAGAN OM DEN LIKA ARFSRÄTTEN. F Såsom bekant är, hafva de, som ifra för bibehållandet af olika arfsfördelning mellan söner och döttrar, bland annat, lagt mycken vigt derpå, att några af Bondeståndets riksdagsfullmäktige från Dalarna röstat emot den, utaf tre stånd nu antagna reformen, och man har i sammanhang härmed låtit förstå, att dess antagande skulle väcka stort missnöje i Dalorten. En af denna orts riksdagsmän har derjemte föreslagit, att orm denna sak låta höra menigheten i Dalarna på sockenstämmor. I anledning häraf meddelar nu Tidning för Stora Kopparbergs län för sistlidne Thorsdag uti en till dess redaktion insänd artikel följande märkliga upplysningar om tänkesättet i orten angående detta ämne: Då Red. redan låtit i tidningen inflyta Bjursås socknemäns uttalade öfvertygelse angående riksdagsmannen Lars Olssons förslag, att inom Dalorten tillvägabringa socknestämmobeslut, äsyftande att motverka den.af Bondeståndet vid innevarande så väl som vid föregående riksdag med stor pluralitet förordade lika arfsrätten för båda könen, så torde följande bidrag icke heller sakna intresse. Då Moraboerne härom underrättades uti en för andra ärender utlyst sockenstämma, så förklarade de talrikt samlade socknemännen, att de för sin del godkände den af trenne stånd nu bifallna lika arfsrätten och att de icke heller af andra hört något deröfver yttradt missnöje. Lika enhälligt instämde de deruti, att det ifrågavarande riksdagsärendet icke borde blifva Töremål! för en dertill utlyst socknestämmas handläggning och beslut, såsom förnärmande hvarje enskilds rättighet att tillgodonjuta ett på laglig väg tillkommet allmänneligt stadgande. Uppå tillfrågan, om de genom cirkulerandefanteckningslistor ville låta de olika tänkande begagna petitionsrätten, svarades ett lika allmänt nej, dels derföre att det vore ändamålslöst, dels att det kunde väcka någon oro och split inom byalagen. Uti Orsa socken har Lars Olsson vunnit lika liten sympatbi för sitt förslag och de dervid anförda skäl, hvilka underkändes med den enhälliga förklaring af socknemännen, att de önskade snådig stadfästelse å Rikets Ständers fattade beslut, och att de ingalunda, kunde biträda en petition, som afsåg att motverka den goda saken. Då man tager i öfvervägande dalkarlens ihärdighet att vidhålla uråldriga plägseder, så synes det, att vigtiga skäl erfordras att föranleda en afvikelse derifrån. Dessa skäl, hvilka äfven kommo till tals, fästade sig förnämligast vid rättvisan att jemna arfslotten ät qvinnokönet, som i arbetsvana och skicklighet icke eftergifver männerne, men genom sparsamhet och ihärdighet i allmänhet inbringar eller bidrager lika mycket till hushållens upprätthållande och trefnad. Detta hufyudsakliga skäl har ock redan rätt ofta förmått husfäder att jemna arfslotterna emellan söner och döttrar. Så mycket mera måste det väcka förundran, att. äfven riksdagsmän, som äro mindre bekania med orten och dess förhållanden, velat göra Dalarna till ett bröstvärn för den gamla arfsrätten emot den både ur religiös, moralisk och rättsenlig synpunkt högt påkallade arfsförändringen; hvaremot det af hemmansklyfningen hemtade motskälet åtminstone är en chimere, då denna ortens förnämsta kapitalförmögenhet ligger i folkets arbetsduglighet och konstfärdighet. Ofvanstående handling, som synes lemna : ett ojäfaktigt utslag i frågan, när man jemnför den med hvad Bondeståndets stora pluralitet på riksdagen beslutat, är af värde i ett ögonblick, då man annars, att döma af vissa symtomer, icke saknar all anledning till den farhågan, att den utomordentliga ibhärdigheten i denna fråga hos en del af Adeln annars kunde göra vederbörande vacklande. Vi vilje nu ej ingå i något omdöme, i hvad mån Ridderskapets och Adelns pluralitetsopinion i denna fråga är mer eller mindre ridderlig mot de adliga familjernas fruar och döttrar, och så vidare; men man finner åtminstone, att ett af de hufvudsakligast anlitade stöden för deras argumentation bortfallit. Vi rekommendera derföre äfven dessa upplysningar hos de ledamö-l: ter af högsta domstolen, som tros vara benägne alt bibehålla den olika arfsrätten, äfvensom hos den ifrige kämpen för samma sak i Statstidningen. Såsom ett motstycke härtill torde böra nämnas, att H. Exc. grefve Björnstjerna meddelat Red. elt till honom adresseradt bref från en bonde i Skåne, boende på Landskronaslälten, hvilken tackar H. Exc. för dess yttrade åsigter i denna fråga, ser de mörkaste följder af den lika arfsrättens införande, tror att utslaget skulle utfalla helt , annorlunda am fallat hördac nå sng oo ae