i Den artikel, som i Aftonbladet JM 48, för
den 27 Februari 1845, 4:de sidan 4:sta spalten,
blifvit införd, och undertecknad af ett för mig
smickrande stort antal Svenska landsmän, hvilka
under de år jag som Svensk och Norsk mini-
ster bebolt Wien, besökt denna hufvudstad, på-
kallar min lifligaste erkänsla och uppfyllandet af
pligten att offentligt uttala den, som nu sker.
Denna och flera artiklar, införda tid efter an-
nan, i Sverska Biet, Aftonbladet, Bohusläns tid-
ning och Svenska Minerva, allt i samma syfte
som den nu ifrågavarande, synas ha besvärat de
publicister, som finna vigare att få sina smuts-
kastningar och framkastade diffamationer obevi-
sade qvarstå, till den verkan de förmå. Att
den gamle bekante, vid sådana omständigheter
åter gripit till sitt vanda varen derisionen — må
ingen undra på; men icke förringas värdet af
dessa frivilliga yttringar, till försvar för den orätt-
vist anfallne, af det dem tillämpade speordet or-
lofssedlar (se Aftonbladet JE 49, den 28 Febr.)
Jag, för min del, jäfvar ej benämningen: tvert-
om! Orlofssedel är ett tjenstebetyg, och tjenare
äro vi ändock alla här under vårt jordlif. Då
betygen öfver trogen sträfvan i denna tjenst må-
ste fram; då inga derisioner eller qvickheter
hjelpa undan pröfningen; då skulle kanske mån-
gen, som nu gör sig lustig öfver dylika orlofs-
sedlar, vara glad att ega dem.
Jag förnyar slutligen härmed mina hjertligaste
tacksägelser till de landsmän, som minneszgode i
hjertat, undertecknat artikeln i NN? 48 al Alton-
bladet. Götheborg den 8 Mars 1845.
Carl G. Löwenhielm.