i Den artikel, som i Aftonbladet JM 48, för den 27 Februari 1845, 4:de sidan 4:sta spalten, blifvit införd, och undertecknad af ett för mig smickrande stort antal Svenska landsmän, hvilka under de år jag som Svensk och Norsk minister bebolt Wien, besökt denna hufvudstad, påkallar min lifligaste erkänsla och uppfyllandet af pligten att offentligt uttala den, som nu sker. Denna och flera artiklar, införda tid efter annan, i Sverska Biet, Aftonbladet, Bohusläns tidning och Svenska Minerva, allt i samma syfte som den nu ifrågavarande, synas ha besvärat de publicister, som finna vigare att få sina smutskastningar och framkastade diffamationer obevisade qvarstå, till den verkan de förmå. Att den gamle bekante, vid sådana omständigheter åter gripit till sitt vanda varen derisionen — må ingen undra på; men icke förringas värdet af dessa frivilliga yttringar, till försvar för den orättvist anfallne, af det dem tillämpade speordet orlofssedlar (se Aftonbladet JE 49, den 28 Febr.) Jag, för min del, jäfvar ej benämningen: tvertom! Orlofssedel är ett tjenstebetyg, och tjenare äro vi ändock alla här under vårt jordlif. Då betygen öfver trogen sträfvan i denna tjenst måste fram; då inga derisioner eller qvickheter hjelpa undan pröfningen; då skulle kanske mången, som nu gör sig lustig öfver dylika orlofssedlar, vara glad att ega dem. Jag förnyar slutligen härmed mina hjertligaste tacksägelser till de landsmän, som minneszgode i hjertat, undertecknat artikeln i NN? 48 al Altonbladet. Götheborg den 8 Mars 1845. Carl G. Löwenhielm.