hållandet: Man läser och studerar, På baler figurerar, Bland bröder pokulerar, Och pengar vigilerar. Om morgon hos professorn kurar man. Om qvälin man gör sin kur för döttrarne, min sann. Måhända är detta studentens tidiga figurerande på baler, denna mani att, ännu pojke, göra sin kur för professorsdöttrarne, en af orsakerna hvarföre så många ynglingar, i stället för att bli män, endast blifvit kavaljerer, och skilnaden är antagligen större, än man föreställer sig. I andra akten förekomma redan herrar Hillman och Lovander som praktiserande läkare i Stockholm. En hvar af dem anträder på slaget nio sin sjukbesöksresa kring Stockholms gator, från hus till hus, från port till port. Hr Lovander tillåter sig kanske till och med samma krigslist, som en af hans samtidige fakultetsbröder, då han först började samla sin klientel. Han lät nemligen sin gigg stanna öfverallt, der någon notabilitet fästat sin bostad; han hoppade ur, gick in i huset och frågade, på norr, efter någon person, som bodde på söder, och på söder efter nå gon som bodde på norr; underrättad om sitt misstag, steg han åter i giggen och fortsatte rastlöst samma i längden tröttsamma manöver. Alla de fruntimmer, som tillbringa sina förmiddagar i fönstren, kunde icke annat än bli uppmärksamma på detta fenomen. )Han måtte ha en utomordentligt stor praktik, blef den naturliga anmärkningen; och slutsatsen blef, att man skyndade än vidare föröka den. Hillman, hvilken, så vidt vi kunnat finna, i Upsala hyst något intresse för en viss Maria Grandin, dotter till en städerska derstädes, har i Stockholm alldeles praktiserat bort detta tycke, och med det sunda, beräknande förstånd, som utmärker vår tids unga läkare, attacherat sig som fästman vid en Skeppsbrofamilj. Men rika arftagerskor är det alltid kinkigt nog att i längden få behålla, i synnerhet om dessa arftagerskor hafva en afgjord lust att kokettera med unga löjtnanter. På grund höraf spinnas en mängd intriger mot -förlofningen, hvilka slutligen hafva till följd, att doktor Hillman en vacker afton står utan fästmö. Imedlertid tyckes det hafva varit skrifvet i ödets bok, alt Hillman skulle få revanche för sin förlust. Under en företagen utländsk resa erbåller han ett bref från en baron Dagerfält, hvari denne upplyser honom, att Maria Grandin vore ingen mera eller mindre, än baron Dagerfälts egen dotter, hvars hand baronen nu, med den mest öppna frimodighet, erbjuder sin vän doktorn. På beqvämare sätt kan man svårligen få en hustru — man inbespar alla ett frieries små obehag, hostningar, bryderier och öfverläsningar, och i öfrigt — aldrig är någon mera hågad att gifta sig, än den, hvilken nyss förut figurerat som hufvudperson i en uppslagen förlofning. Han har en fläck att aftvå på sitt rykte som pepouseur,. Hillman återvänder således till fäderneslandet, inträffar i kronslup på baronens gods i Blekinge, återser sin Maria, och blir, efter alla anledningar, den lyckligaste bland män. Som läsaren torde finna, är denna stoff ganska enkel, och intrigen icke under något enda moment af skådespelet djupare insnodd, än att hoppet om dess lyckliga lösning städse bör qvarlefva hos åskådaren. Men pjesens. hufvudsakliga förtjenster ligga ej heller i dess plan-anläggning, i sjelfva händelsens harmoniska och väl beräknade utveckling — redan de åtta tablåerna gifva mera tillkänna en series af dramatiska skildringar, än ett genomfördt och sjelfständigt konstverk. — Mängden af dessa tablåer — ej sällan fristående episoder, temligen oberoende af det hela — utmärka sig genom sällspordt dramatiskt lif, och förråda oftast en skarp, träffande uppfattningsförmåga af societelslifvets srmåförhållanden. En del accessoirer äro fyndigt och roligt valda — dertill -räkna vi studenten Strandbergs sång på student-gillet, mamsell Fundins och herr Gäönthers på suptn hos kommersrådinnan. . Samtliga herr Lovanders patienter — om äfven till ideen litet gengångare från Charlatanerne, — äro tecknade med den träffande, burleska komik, hvaraf förf., då han vill, i så rik mån är mäktig. Och fastän mängden af personager, som trängas i stycket, måhända gjort det för förf. mindre lätt att skarpt och i bestämda konturer framhålla någon serskild -karakter, är dock ostridigt den falske vännen Rudorfs icke utan lifligare intresse och tecknar sig sjelfständigt mot den brokiga grunden . af det trettiotal af öfriga roler, som pjesen tar i anspråk. Med allt loford och såsom episoder, de der skulle kunna försvara sin plats på hvilken tilja som helst, anse vi oss böra fästa uppmärksamheten på-student-gillet i första akten, supån i den tredje och folkfesten i den fjerde. Här har författaren tecknat con amore och på ett sätt, för hvilket hans publik bör vara tacksam. Hvar och en af dessa taflor är en liten genre-målning al god effekt, arbetad i ett djerft, kraftfullt och träffande maner. Herr Blanche har med Läkareny till sina redan vunna ostridiga förtjenster om svenska dramatiken lagt en ytterligare. Men månne icke just den utomordentliga produktivitet, herr Blanche i detta sitt fack utvecklat, i någon mån lagt hinder för den strängare sjelfpröfning, utan hvilken äfven den rikast begåfvade natur icke når fullkomligheten? Vi framställa det ej som ett klander; endast som ett par ord att bebjertas af en talang, sådan som herr Blanches, hos hvilken mad. da obbmargda hmgångarna cevancka annnane