ej för närvarande synes komma att löpa någon
fara. .
Staten Pennsylvanien har åter börjat ordenligt
betala räntorna på sin statsskuld.
MEXIKO.
Att Santa Anna blifvit slagen och underkastat
sig den provisoriska regeringen, bekräftar sig;
huruvida han deremot är fången, kan man ej
bestämdt se af de något knapphändiga under-
tätlelserne med denna dagens post från Mexiko.
— Den i dag tilländalöpande veckan skall,
1 det politiska och dramatiska intresse, som
riksståndens öfverläggningar och beslut i den
vigtiga representationsfrågan erbjudit, utan tvif-
vel alltid bibehålla ett märkvärdigt rum i sven-
ska historien, och ståndens förhandlingar erbjuda
hvar för sig rika föremål för den uppmärksamme
betraktaren.
Hvad beträffar Riddarhuset, så kund2 den,
som något när följt med dess föregående vote-
ringar under loppet af denna riksdag, visserligen
på förhand sluta till, att det förmedlande reform-
förslag, om hvars grunder Borgare- och Bonde-
ståndets ledamöter i Utskottet förenat sig i en
gemensam reservation, icke skulle vinna plurali-
tet, och i detta bänseende var utgången hvarken
ny eller oväntad. Deremot hade många trott på
en lyckligare framgång åt det s. k. medelvägs-
förslaget, och i detta hänseende kunna de nu
förflutna dagarna åtminstone ick2 vara alldeles för-
lorade för de ledamöters erfarenh t, som dels i hopp
att vinna någon koncession hos de öfrige, dels
ock för att tillfredsställa sin egen önskan om
förvarande af en bestämd andel i representa-
tionsrätten åt det numöera imaginära samhälls-
element, som adelskapet i och för sig sjelf utgör,
gått så långt till höger eller åt den konservativa
sidan, att allmänna tänkesättet svårligen kunde
vinn:s för denna modifikation. Oaktadt denna
fraktion räknade med sig fiertalet ibland, den
del af ad.In, som genom en solidare förmögen-
het kan anses representera den? jordegande a-
delns intresse, så kommo de dock icke längre,
än till en tredjedel af röstetalet. Husets riksdags-
ledare, Hr von Hartmansdorf och frihorrarne
Palmstjerna samt åtskilliga af de äldsta grefve- och
friberre-familjerna, som tillhört konung Carl XIV:s
hofadel, voro obeveklige, och hade den stora
militär- och kammarjunkarestyrkan så på sina
fingrar, alt de på förhand väl kunde beräkna
utgången. Detta förhållande skulle dock först då
hafva blifvit riktigt intressant, om voteringarna
varit öppna. Man känner visserligen många, somå
mera fitigt bevaka voteringarne och bland hvilka
inom dessa kathegorier kunna nämnas t. ex. kam-
marh. Psilandersköld, kammarjunk. Bråkenhjelm,
Liljenstoipe, Hammårsköld, Claesj Rudolf Ceder-
ström och Göran Boye, hofjunkar.n Tigersköld
löjtnanterne Brakel och Mörner, notarien vor
Axelson m. fl:, hvilka anse såsom en pligt at!
frälsa Sverge efter Hr presidenten von Hart-
mansdorffs ledning, hvaruti d2 naturligtvis följ:
sin öfvertygelse; men tablåen skulle för jemfö
relsens skull först blifva fullständig, om man ge:
nom den öppna voteringen tillika finge se all:
öfriga ledamöter, särdeles yngre och äldre mili
tärer vid garnisonen, som tillhöra samma sida
och, fastän icke alltid lika flitige, vid förekom
mande vigtiga fall gifva utslaget i voteringarne
samt sålunda, jemte de förra, bilda den egentlig:
motståndskraften emot reformen. Vi hoppas, at
de här ofvannämnde icke förtycka att vi nämnt
dem, såsom tillbörande de mera politiskt verk
samme, ehuru de sällan yttra sig till protokollet
skulle något misstag vara begånget, så skall de
med nöje rättas.
Förhållandet inom Presteståndet är förut så vä
kändt och genomskådadt, att någonting serskild
derom nu icke behöfver ordas. Biskops-intresse
har med de krafter, som af detsamma kunna dispo
neras, nu, såsom tillförene, fäktat såsom pro ari
et focis för bibehållande af någonting, som kalla:
kyrkans rToakt, som i sjelfva. verket ligge
helt och hållet utom den sanna kristendomen
intresse, hvilket bäst synes deraf, att de högvör
diges pluralitet ofta främst af alla motarbetat d
förslag, som åsyfta att göra gällande kristendo
mens fordringar, hvilka icke äro annat än d
rent menskliga rättigheternas. Att detta mot
stånd och denna strid för ståndets egna fördela
och politiska makt Tfortsättes så länge det lite
sig göra, bör imedlertid lika litet väcka förun
dran här, som, att man ser samma fenomen inon
den kathbolska och episkopala kyrkan; ty hvilker
presterlig korporation med biskopar i spetsen ha
ej sträfvat att papisticera sig så mycket den kun
nat, och alt åtkomma det största möjliga inflytande
just af den art, som icke tillhör prestens egent
liga kall?
ä Borgareståndet har genom sin utmärkt vackr:
endrägt, så väl nu, som vid de flesta tillfällen
alltsedan riksdagens början, ådagalagt den vackra
ste fosterländska anda, som någon rådplägand
försenling i en så vigtig sak ännu uppvisat, d
de genom sitt beslut på en gång velat gilva sit