ej för närvarande synes komma att löpa någon fara. . Staten Pennsylvanien har åter börjat ordenligt betala räntorna på sin statsskuld. MEXIKO. Att Santa Anna blifvit slagen och underkastat sig den provisoriska regeringen, bekräftar sig; huruvida han deremot är fången, kan man ej bestämdt se af de något knapphändiga undertätlelserne med denna dagens post från Mexiko. — Den i dag tilländalöpande veckan skall, 1 det politiska och dramatiska intresse, som riksståndens öfverläggningar och beslut i den vigtiga representationsfrågan erbjudit, utan tvifvel alltid bibehålla ett märkvärdigt rum i svenska historien, och ståndens förhandlingar erbjuda hvar för sig rika föremål för den uppmärksamme betraktaren. Hvad beträffar Riddarhuset, så kund2 den, som något när följt med dess föregående voteringar under loppet af denna riksdag, visserligen på förhand sluta till, att det förmedlande reformförslag, om hvars grunder Borgareoch Bondeståndets ledamöter i Utskottet förenat sig i en gemensam reservation, icke skulle vinna pluralitet, och i detta bänseende var utgången hvarken ny eller oväntad. Deremot hade många trott på en lyckligare framgång åt det s. k. medelvägsförslaget, och i detta hänseende kunna de nu förflutna dagarna åtminstone ick2 vara alldeles förlorade för de ledamöters erfarenh t, som dels i hopp att vinna någon koncession hos de öfrige, dels ock för att tillfredsställa sin egen önskan om förvarande af en bestämd andel i representationsrätten åt det numöera imaginära samhällselement, som adelskapet i och för sig sjelf utgör, gått så långt till höger eller åt den konservativa sidan, att allmänna tänkesättet svårligen kunde vinn:s för denna modifikation. Oaktadt denna fraktion räknade med sig fiertalet ibland, den del af ad.In, som genom en solidare förmögenhet kan anses representera den? jordegande adelns intresse, så kommo de dock icke längre, än till en tredjedel af röstetalet. Husets riksdagsledare, Hr von Hartmansdorf och frihorrarne Palmstjerna samt åtskilliga af de äldsta grefveoch friberre-familjerna, som tillhört konung Carl XIV:s hofadel, voro obeveklige, och hade den stora militäroch kammarjunkarestyrkan så på sina fingrar, alt de på förhand väl kunde beräkna utgången. Detta förhållande skulle dock först då hafva blifvit riktigt intressant, om voteringarna varit öppna. Man känner visserligen många, somå mera fitigt bevaka voteringarne och bland hvilka inom dessa kathegorier kunna nämnas t. ex. kammarh. Psilandersköld, kammarjunk. Bråkenhjelm, Liljenstoipe, Hammårsköld, Claesj Rudolf Cederström och Göran Boye, hofjunkar.n Tigersköld löjtnanterne Brakel och Mörner, notarien vor Axelson m. fl:, hvilka anse såsom en pligt at! frälsa Sverge efter Hr presidenten von Hartmansdorffs ledning, hvaruti d2 naturligtvis följ: sin öfvertygelse; men tablåen skulle för jemfö relsens skull först blifva fullständig, om man ge: nom den öppna voteringen tillika finge se all: öfriga ledamöter, särdeles yngre och äldre mili tärer vid garnisonen, som tillhöra samma sida och, fastän icke alltid lika flitige, vid förekom mande vigtiga fall gifva utslaget i voteringarne samt sålunda, jemte de förra, bilda den egentlig: motståndskraften emot reformen. Vi hoppas, at de här ofvannämnde icke förtycka att vi nämnt dem, såsom tillbörande de mera politiskt verk samme, ehuru de sällan yttra sig till protokollet skulle något misstag vara begånget, så skall de med nöje rättas. Förhållandet inom Presteståndet är förut så vä kändt och genomskådadt, att någonting serskild derom nu icke behöfver ordas. Biskops-intresse har med de krafter, som af detsamma kunna dispo neras, nu, såsom tillförene, fäktat såsom pro ari et focis för bibehållande af någonting, som kalla: kyrkans rToakt, som i sjelfva. verket ligge helt och hållet utom den sanna kristendomen intresse, hvilket bäst synes deraf, att de högvör diges pluralitet ofta främst af alla motarbetat d förslag, som åsyfta att göra gällande kristendo mens fordringar, hvilka icke äro annat än d rent menskliga rättigheternas. Att detta mot stånd och denna strid för ståndets egna fördela och politiska makt Tfortsättes så länge det lite sig göra, bör imedlertid lika litet väcka förun dran här, som, att man ser samma fenomen inon den kathbolska och episkopala kyrkan; ty hvilker presterlig korporation med biskopar i spetsen ha ej sträfvat att papisticera sig så mycket den kun nat, och alt åtkomma det största möjliga inflytande just af den art, som icke tillhör prestens egent liga kall? ä Borgareståndet har genom sin utmärkt vackr: endrägt, så väl nu, som vid de flesta tillfällen alltsedan riksdagens början, ådagalagt den vackra ste fosterländska anda, som någon rådplägand försenling i en så vigtig sak ännu uppvisat, d de genom sitt beslut på en gång velat gilva sit