OM RELIGIONSUNDERVISNINGEN.
Uti en polemik mellan Norrlandsposten oc
en insändare i Gefleborgs läns tidning angåend
småbarnsskolor, hvilka den förre varmt förorda
men den sednare anser äga många brister, ha
den sistnämnde framställt några erinringar rö
rande den hos oss brukliga methoden för reli
gionsundervisning, hvilka väl icke kunna säga
Vara nya, men icke dess mindre förtjenta att ta
gas i öfvervägande.
Författaren i Norrlandsposten hade beklaga
frånvaron af ett rätt, kristligt lif, och insändarer
i Gefleborgs tidning frågar med anledning dera
hvad orsaken till denna brist må vara.
Brist på religionsundervisning, säger han, syne
icke kunna vara orsaken, då vanligen barnet knapp
lärt sig läsa rent i bok, förr än det får begynna läs:
ningen af katekesen. Så kan väl synas; men vi tr
dock, att i sättet för denna undervisning ligger el
stort fel. Afven religionsundervisningen har lidi
och lider af sträfvandet efter ytan, hvilket gjort sig
gällande framför det efter kärnan. TI erkcbiskop
Lindbloms, i den vanligaste upplagan af katekesen
intagna, erinran för skollärare fordrar han, bland an-
nat: att icke till utanläsning förelägga barnet något.
som det icke, efter sina förmögenheter, begriper samt
tillika erkänner såsom sannt, nyttigt och användbart
i lefvernet. Annu har man gjort intet afseende på
denna, såsom vi tro, vigtiga omständighet vid den
första undervisningen i religionen. Utanläsningsme-
thoden, utan afseende på begreppet, har gjort sig
gällande, och deraf har följt dels att mången lärare
och lärarinna, som endast på detta sätt blifvit un-
dervisade, sjelfva ej kännt läroboken till hela dess
innehåll, ej haft redigt begrepp om alla dess delar,
dels att de lärjungar, som af dessa fått sin undervis-
ning, mäst vidkännas samma brist. År religionsun-
dervisningen ämnad att verka på lifvet, så kunna vi
ej annat än anse det för ctt stort fel att begynna
med att bibringa densamma såsom en liflös utanlexa,
hvilken först vid 45 446 års ålder skall genom natt-
vardsskolan få lif och förmåga att verka. Nu frågas:
Hvad säkerhet gifves, att undervisningen i småbarns-
skolan ej tager samma felaktiga riktning, som ofvan
är angifven? Hvad säkerhet hafva vi, att det stän-
diga talet om Gud och Frälsaren, synden och för-
derfyet hos menniskan, om Guds nådeanstalt till hen-
nes frälsning, hvilket artikelförfattaren framför allt
anser böra föredragas för det 2 å 3-åriga barnet,
icke blifver ett tomt tal, utan inre lif och värme
hos barnet? Ja, vi äro till och med nog förmätna
att fräga, huru läran om syndaförderfvet och fräls-
ningen skall vid denna ålder framställas, för att blifva
annat, än toma fraser i barnets mun. Djupare, än
artikelförfattaren, har sannerligen Louise Schepler
insett, hvad som kan läras denna späda ålder, då
hon, enligt hvad artikelförfattaren anför, utan att
nämna något om syndaförderfvet, uppmanar att hos
barnen ingjuta kärlek till Gud och nästan. Grund-
valen i vårt goda förhållande till Gud är kärleken.
Väck denna kärlek genom hänvisandet till Guds kär-
lek och godhet emot oss. bevisad i allt, så i naturen,
som i menniskolifvet. Älskom Gud, ty han hafver
först älskat oss. När menniskan sålunda tnsett, och
kännt, huru mycket manar henne, att älska Gud,
och lärt sig klart inse, hvari denna kärlek består,
och hon dock finner sig icke kunna älska honom så
högt, som hon bör, då, först då skall syndaförderf-
vet kunna. kännas, och först när det kan kännas,
bör det föredragas såsom lära. Illa skulle åtminstone
vi anse den uppfostrare göra, som, om han af en
fader mottagit ett kärlekslöst och. olydigt barn att
uppfostras till ett godt barn, skulle lära detta barn
lura svårt det har att älska sin fader, inhan han
ärt detsamma att älska honom. Skulle ej kännedo-
men om denna svårighet att älska kunna blifva bar-
net en ursäkt för bristande kärlek och en anledning
Itt fortfara dermed ? ixs ä ;
emm— —c———— J
— Redattionen har blifvit anmedad att lemna of-
entlighet åt en skrift af katholska församlingens här-
arande pastor, i anledning af Stockholms stads kon-
istorii sednast meddelade påminnelser vid härvarande
icarii Apostolici, Hr Studachs förklaring. Vi hafve
elat tillkännagifva detta, emedan några dagar ännu
orde förflyta, innan vi få tillfälle meddela skriften.
BOKHANDELS-BULLETIN.
HELSOVÄNNEN,