Några få riksdagsmän, utgörande en ambula-
torisk fraktion af Ridderskapet och Adeln och
Presteståndet,hafva i KonstitutionsUtskottets namn
framlagt det representationsförslag, som nu är af
Rikets Ständers pröfning beroende. En blick
tillbaka skall förklara tillkomsten deraf. Den för
ett år sedan timade regementsförändringen upp-
kallade genast till politisk verksamhet detta för-
slags förnämsta organ. Med hänsyftning på det
sedan 183414 års riksmöte till grundlagsenlig be-
handling hvilande representationsförslaget, skyn-
dade sig denna att inför thronen förklara, huru-
ledes fara för herrsklystne undersåtare vore å
bane. Tidigt manades sålunda Adelns och Pre-
steståndets medlemmar, att vid den förestående
riksdagen stånda för sina privilegier.
Denna uppmaning erhöll ny väckelse, då Ko-
nungen, efter ombildning af sin konselj, gaf det
för dessa privilegier gynnande, sedan många år
tillbaka rådande regeringssystemet en förändrad
rigtning. Knappt var riksdagen börjad, förrän
missnöjet gaf sig tillkänna på ett sält, som med
skäl väckt både harm, häpnad och bestörtning.
Det ena Ståndet helsades offentligen af sin ord-
förande i ett tal, hvilket lika mycket apostrofe-
rade den nya Regeringen, som det i bittraste
ordalag fördömde flertalet af de valda ombuden
inom tvänne riksstånd. Den allmänna tystnad.
som inom det sålunda helsade Ståndet följde på
detta tal, vittnade om starka sympatier. Verkan
af de sednare röjde sig omisskännligt vid Utskotts-
sammansättningen. Hvarken Adeln eller Preste-
ståndet medgaf inträde i KonstitutionsUtskottet
åt någon enda ledamot med sannt liberala grund-
satser. Farhågan i detta afseende var så stark,
att Ridderskapet och Adeln, i ändamål att vinna
erforderligt rådrum, för en hel vecka hindrade
KonstitutionsUtskottet att träda i verksamhet.
När sedermera det ofvannämnda från förra riks-
dag hvilande representationsförslaget skulle afgö-
ras, var Ridderskapets vanliga styrka tredubblad.
Hundradetals ledamöter, om hvilka man hvarken
förr eller sednare hört talas såsom Riksdagsmän,
deltogo i omröstningen. Presteståndet afbröt sitt
plenum, för att afvakta Bidd. och Adelns beslut.
Det utsatte ett serskildt plenum, i akt och me-
ning att, på Ridd. och Adelns afslag, kunna stödja
sitt eget ogillande. Röster hördes, som offentli-
gen förklarade, att Ridd. och Adeln samt Pre-
steståndet, genom detta afslag, gemensamt räddat
fäderneslandet. Tonen mot det fallna förslagets
förfäktare var i allmänhet hånande och djupt
förorättande. På en allmän förening var nu de-
sto mindre att tänka, som större delen af Pre-
steståndet uteblef från de sammanträden, lMHvilka
egde rum mellan ett betydligare antal af repre-
sentationsreformens vänner, med syftemål att på
ett för hela nationen tillfredsställande sätt sam-
manjemka de stridiga meningarne. Konflikten
deraf har imedlertid tillskyndat det allmänna åt-
minstone en fördel, den nemligen, att icke ens
inom de båda Riksstånd, hvilka uppbjuda alla
krafter för bevarandet af ståndsrepresentationens
status quo, knappt någon enda ledamot vidare
framstår för att med öppen panna förneka odug-
ligheten af nuvarande representationssätt. All
bevisning i denna del är följaktligen nu mera
helt och hållet obehöflig. Snart sagdt en hvar
inom representationen erkänner, att nuvarande
form för densamma är en kalamitet för samhäl-
let, ehuru representationens ena hälft icke desto
mindre vill hafva denna form i det hufvudsakli-
ga oförändrad. Den nära förbindelsen mellan
Adeln och Presteståndet har mellan desse stånds-
ledamöter i KonstitutionsUtskottet bildat ett nä-
stan patriarkaliskt förbund. Mången har icke
utan rörelse kunnat åse, huruledes ider, åsigter
och meningar — yttrade under andra förhållan-
den i fordna dagar — nu blifvit uppoffrade för
att fatta en enda, fast orubblig tanka — den att
lefva, kämpa och dö för ståndsprivilegierna! —
Spridda tilldragelser näst före och under riksda-
gen hafva gifvit denna föresats ökad fasthet. Om-
bildningen af Konungens konselj, uteblefne be-
fordringar — flere händelser dessutom att förti-
ga — stegrade den missbelåtenhet, hvars grum-
liga källa är det ingalunda förborgade privilegtii-
anspråket på det förra regeringssystemets bibe-
hållande. Häruti är äfven att finna anledningen
till det motstånd, som hemligt eller uppenbarligt
blifvit vid detta riksmöte af ståndsprivilegiernas
anhängare rigtadt mot flere Regeringens statsnyt-
tiga propositioner. Under sådane omständigheter
kunde den förnyade representationsfrågans öde
anses vara inom Adeln och Presteståndet afgjordt,
innan ännu KonstitutionsUtskottet lade första han-
den vid förevarande nya ombildningsförslag: De:
är så mycket mer öfverflödigt att ingå i närmare
pröfning af detta förslag, som de män, hvilka ut-
arbetat detsamma, efter hvad man på den sed-