Hamilton svarade ganska träffande härpå. ID Emil von Troil lugnade slutligen sinnena derige nom att han visade, att man endast följde er 20-årig praxis, tillämpad under alla landtmar skalkar. I dag uppläste grefve Horn äter ett skriftlig anförande, deruti han framställde hela det nu: varande muvemanget och det understöd som de nu fann, såsom följden af en medvetslös hängif venhet för läror, om hvilka man ej gjorde sig rediga begrepp, talade .om destraktift revolutionära åsigler, och grefve Björnstjerna bestraffade temligen strängt Bondeståndets anspråk. Grefvt Mörner hade äfven en någorlunda bitande reser vation emot sjelfva voteringarnas anställande särdeles då man ej ens fått höra förslaget upp läsas; härpå svarade landtmarskalken med der lämpliga tillrättavisningen, att hvarken grefve Mörner sjelt eller någon annan hade begärt en sådar uppläsning. Å andra sidan yttrade sig grefve Frölich, friherre Hugo Hamilton, herr Lars IHjer t2 och grefve Anckarsvärd sjelf, som dervid hade flera lyckliga repliker. Bland annat hade nemli gen elit par ledamöter, herr von Hartmansdorf något ironiskt och grefve Björnstjerna, beröm! grefven för den moderation han visat. Detta upp: tog han och förklarade, att i sin ungdom had han i delta hus ofta fått uppbära förebråelser 101 sin -häftighet. Han visste ej, huruvida han nt borde anse komplimenten för moderation, då der kom från . särskilda håll, vara något när af sams ma art som de fordna förebråelserna, helst dei kunde hända att moderationen till en del kom ifrån krafternas aftagande med åren; men han ansåg sig böra yttra, alt allt sedan den tid då tuppen hade värpt åt honom i abcboken, hade har icke erhållit en sådan skolmästarediskretion, som den ifrågavarande. — De många dramatiska momenterna i denna diskussion är det för öfrigt omöjligt att återgifva inom det korta utrymmet al ett postskriptum. Deribland var: en episod af ha grefve Frölich, som blef föremål för mycken munterhet, äfvensom åtskilliga stampningar. — Hos Presteslåndet bar jemväl nästan hela Ståndet yttrat sig. Professor Thomander talade i går nära fyra timmar. Vi upptage här namnen på de talare, som lära hafva yttrat sig för reformvännernas förslag. De voro herrar Ödmann, Säve, Taurenius (som i sitt stånd aflemnade Östgöthapetitionen), Thomander, Bergstrand, Sandberg, Lyth, Arborelius, Helen, Stabeck, Carlander och Liedzen och ett par andra, hvilkas namn undfallit oss. Diskussionen på förmiddagen slutades midt i ett anförande af doktor Sandberg. Hr erkebiskopen företog neml. en af sina vanliga admonitioner till denne, för honom misshaglige talare, hvilket föranledde herr doktorn att på ett allvarsamt sätt tillrättavisa herr erkebiskopen. Ståndet begärde derpå att diskussionen skulle få fortsättas på eftermiddagens — Al Bondeståndets ledamöter hafva åtminstone 50 hittills yttrat sig uti det ifrågavarande ämnet, och y-terligare 42 anmält sig att tala, då diskussionen i morgon kommer att fortsättas. —— TORRT