höfdinge, den bekante skriftställaren doktor Wet-
terbergh (Onkel Adam) erhöll enhällig kallelse, til
följe hvaraf han också redan tillträdt sin befatt-
ning som ett slags borgmästare, och är en af de
få, som kanske bäst dokumenterat sin kännedom
af hvad elt samhälle saknar och hvar botemedlet
liggerp.
— Från Kalmar har utgått en inbjudning att
teckna sig för en opinionsyttring af följande inne-
håll: Övertygade att endast det Representations-
sätt, som medgifver allmän valrätt, öfverensstäm-
mer med rältvisa och billighet emot alla; få un-
dertecknade härmed öppet uttala vår åsigt: att
stånds- och klassvalen böra för alltid förkastas,
och den af Svenska folket så efterlängtade förän-
dringen i representationsättet grundas på allmänna
valprincipen, med de modifikationer, som ingått
i ;Reformvännernes, förslag till representationens
ombildning.
— Till Red. har blifvit insänd en artikel med re-
flexioner .deröfver, att Rikets Ständer ansett otillstän-
digt att hålla plena i Lördags, den 8 Mars, emedan
det vore årsdagen af Konung Carl Johans dödsdag.
Insändaren anmärker att rådslåendet öfver rikets väl
icke kan vara mera oheligt, än att domstolar och
embetsverk arbeta den dagen, bodar hållas öppna 0.
s. Vv. Detta allt är visserligen rätt; vi hafve blott en
invändning dervid, nemligen, att något sådant beslut,
som det anmärkta, ej blifvit af Rikets Ständer fattadt,
hvarföre ocksä utskotten den dagen voro samlade.
— Vid krigsakademien på Carlberg firades sist-
lidne Lördag Carl XIV:s dödsdag med tableaux
vivants i två afdelningar, samt sång och dekla-
mation. Till enkefru grefvinnan Brahe öfverlem-
nades vid samma tillfälle, på kadettkorpsens väg-
nar, en krans af eterneller, med anhållan att den
måtte nedläggas å aflidne excellensen gr. Brahes
graf vid Rydboholm.
— Hr Fr. Kinmansons recett sistl. gårdag gaf
ett godt, ehuru ej alldeles fullt hus. Man åter-
såg med nöje en gammal lyrisk-dramatisk bekant
— Hvita frun — och utom ouvertyren till Lo-
doiska, samt den bekanta tenorarian med obligat-
violin ur op. Ryno, regalerades man med en li-
ten scen, benämnd Kom, — spelad af Hr Dahl-
qvist och M:ll Högqvist — en bagatell, som man
dock åtminstone för en gång kan stå ut med. —
Man hade i allmänhet skäl att vara belåten med
sin afton, och den förtiente recettagaren mottogs
med de lifligaste applåder så val vid sitt inträ-
dande, som då han inropades vid representationens
slut. — För aftonens specialiteter skola vi fram-
delies redogöra.