t Magnesium, till förekommande af en befarad blod-
I kongestion så väl åt hufvudet, som åt bröstet.
På garnisonssjukhuset lät Hr Lundblad för dessa
I patienter aptera ett serskildt rum, försedt med
I trä-galler och, utan läkarens tillstånd, otillgäng-
ligt för en hvar. Vid måltiderna fingo en del af
I deras kamrater vara närvarande, på hvilka kuren
I gjorde ett djupt intryck, bland annat derföre, att
genom tillsats af brännvin maten erhåller en
Ilhögst motbjudande både lukt och smak. Ju
I varmare, desto mer begärlig och rusgifvande är
I maten. Den kortaste tiden för behandlingen har
varit 7, och den längsta 9 dagar. De första da-
IT garne är aptiten stark och törsten obetydlig; men
IPpå 4:de dagen aftager den förra och tilltager den
Isednare betydligt. De följande dagarne kunna
Ide icke äta utan alt kräkas, och plågas då af en
loutsläcklig törst. Under behandlingen äro som-
liga modfällde, missnöjde, ja nästan gråtande;
andra hallstarrige, våldsamme, ja så vildsinte, alt
de öfverfalla hvarandra, förstöra allt hvad de
Ikomma öfver, och på allt sätt söka befria sig
från detta tvång, hvarföre vakt oftast måst re-
qvireras. Efter denna kur-metod hafva, från Fe-
bruari 48424 till samma tid innevarande år, blif-
vit behandlade inalles 35 personer, af hvilka en-
dast 3 ånyo börjat supa, deraf en redan på 3:dje
dygnet, i anseende till starka konvulsioner, måste
afbryta kuren. De öfrige 32 ha ännu icke åler-
fallit i sitt gåmla begär efter brännvin. Hr Lund-
blad slutar sin berättelse med den försäkran, att
inga menliga följder för patienternas helsotill-
stånd försports, utan hafva de efter genomgången
kur erhållit en jemnare och bättre matlust, samt
i allo blifvit friskare; hvarjemte tillägges, att flere
af manskapet inom regementet begärt alt få un-
dergå kuren, i förhoppning alt derigesom för
alltid kunna afhålla sig från supande.
Hr Lagberg från Söderköping anförde 4 lyckade
och vackra kurer medelst vattenbehandling enligt
Priessnilz, och föreslog med anledning häraf ak-
tieteckning för anläggning af en fulliständigare vat-
tenkuranstalt. Hr Cederschjöli d gratulerade hr Lag-
berg till en så lycklig framgång med vattenbehand-
ling, men önskade veta, i hvilka fall samma behand-
ling anses indicerad, i hvilka contraindicerad; hvilket
föranledde hr Lagberg att korteligen meddela en teo-
retisk åsigt af vattenhurens verkan, hvarigenom han
kom till den slutsats, att vattnet, med urskillning
användt, ofta kan bota sjukdomar, aldrig orsaka skada.
Hr Huss vitsordade framgången af tvenne bland de
af hr Lagberg anförde kurerna, och erkände, att vat-
tenkuren i dessa fall gjort mer, än medicinen för-
mått, men sökte på tcoretisk väg visa, att vattnet ej
mer än hvarje annat medel kam vara ett universal-
medel, och trodde derföre att hr Lagberg går för
långt, då han påstär, att vattenkuren aldrig kan
skada. Hr Huss hade deremot erfarenhet af fall,
der vattenkuren bestämdt varit skadlig, såsom exem-
pel hvarpå anfördes längre avancerade organiska sjuk-
domar, i hjerta, i lefver, i lungor, o.s.v. Dessutom
kan det ej, såsom hr Lagberg tyckes antaga, vara nog
för läkaren och läkekonsten, att använda medel som
ej skada; man måste jemte dessa äfven söka medel
som gagna, der sådana äro möjliga att flnna. Hr
Huss erböd sig gerna att emottaga en antecknin;s-
lista för aktier i och för utvidgandet af Söder köpings
vattenkuranstalt, en inrättning, hvilken hr Huss ansäg
såsom en stor vinst för menskligheten att den fanns
och uppehölls, samt att den fortfarande vårdades af)
hr Lagberg med samma nit och framgång som hittills.
Hr Malmsten kunde ej annat än gratulera hr Lagberg :
till de nu anförda lyckliga kurerna, men ännu mera,
då hr Lagberg tror sig redan vunnit nog erfarenhet
om vattnets rätta bruk i olika sjukdomar, för att
kunna med skäl inbjuda läkaresällskapet till sub-
skription för utvidgandet af sin vattenkuranstalt.
För egen del trodde hr Malmsten att vattnet, rätt
användt, utgör ett stort och godt läkemedel; men då
man hörer och läser, att alla sjukdomar kunna ho-
tas med valten, och då man ser, hvilket hr Malm-:
sten vid Gräfenberg sjelf haft tillfälle, huru mot de.
mest olika sjukdomar vattnet användes på samma !
sätt, eller rättare på alla sätt på en gång, så finner!
hr Malmsten sådant stötande mot sundt förnuft. Hvad
åter angår den theori öfver vattenkuren, som hr!:
Lagberg framstälit, så ansäg hr Malmsten densamma :
i hög grad skef och grundlös. Uti hvarje kurplan,!
som en läkare, vare sig hydropath, allopath eller t. 0. !!
(
-
0 OJ
m. homöopath, inslär, måste han afse, å ena sidan,
att uppehålla det friska, som finnes hos den sjuka
organismen, liksom han, å andra sidan, måste söka
aflägsna det sjuka; och skulle nu, såsom Hr Lagberg t
yttrat, vattenkuren endast afse den första af dessa!(q
nödvändiga reglor uti hvarje klok kurp! an, — hyadan )!
kommer det dä, att vattenläkarne lägga så mycken je
vigt på de eruptioner, som infinna sig på huden, m.ll
fl. andra kritiska fencmener, hvilka de: sjelf söka fram-(
kalla, t. ex. svett etc., för att rena organisationen ?1
Hr Sonden trodde, ait någon framställning af vatten-d
kurenps verksamhet eller af theorien för dess använd-!r
ning här icke vore behöflig; erinrade, att Ir Lag-Y
bergs fall visserligen voro ganska vackra, men fråga- h
de hvad 4, 40, 20 lyckade kurer bevisade mera, än att t
4, 10, 20 patienter blifvit botade; skulle derföre hel- II
dre sett, att Ir Lagberg velat meddela statistiskall
uppgifter från sin kuranstalt, d. ä. uppgifter på antalet e
behandlade, sjukdomens beskaffenhet, kurens duration, r
antalet botade och obotade, hvarefter man först sät- ;
j
tes i tillfälle att anställa jemförelse med andra me-
thoder och att stadga sin öfvertygelse för eller mot
Hr Lagbergs förslag. Hr Huss ville, med anledning
af Hrr Lagbergs och Malmstens theorctiska förkla-
ringar af vattenkurens inverkan på vår organism äf-Ie
ven anföra sin åsigt härom. Dessa verkningar berod-!
de, enligt Hr Huss, på 3 3:ne hufvudsakliga momenter. I
1:o Genom retning på de periferiska nerverna stimu-!
leras och omstämmes verksamheten i nery-centra, ser-s
deles i ryggmärgen. Således blir vattenkuren indi-f
cerad i flerfaldiga nervsjukdomar, der ej någon or-jk
ganisk förändring af nervsubstancen eger rum; hit!
höra många former. af spinal-irritations-fenomener, lt
vare sig de uppträda som lamheter, anecthuier,ll
konvulsioner, m. m. och der vattenkuren visat sig k
välgörande, när hvarje annat konstens åtgörande va-4
rit fruktlöst. 2:o genom stesrande af canillär-kär-fl