EDA Svenska Läkare-sällskapets sednaste samman komster. Hr Huss anmälde, att, oaktadt alla bemödanden att åvägabringa den tillämnade föreningen a! den Svenska, Norska och Danska medicinska tidskriften, företaget likväl för det närvarande mött oöfvervinneliga hinder, såsom alt Hrr förläggare icke kunnat konformera sig i afseende på tidskriftens ekonomi, m. m. Tidskriften Hygica skulle derföre tills vidare utgifvas efter samma plan som hittills. Hr Berlin redogjorde för ett nummer af Journal de chemie medicale, och fästade dervid, bland annat, uppmärksamheten på det missbruk, som sker med åtskilliga gifter utan kontroll, t. ex. öfverdraget på frictions-stickor, bestående af fosfor och stundom arsenik; samt anförde ett bedröfligt exempel på följden af slarfvigt skrifna recepter. Er Cederschjöld, d. y., hade från Nora insändt berättelse om en svår hufvudskada, som en 47 år gammal gruffogde ådragit sig genom fall från en 40 famnar hög grufställning, hvilken störtat öfver honom. Inom 9 dygn var skadan fullkomligt läkt. Samme man hade 35 gånger förut gjort dylika fall, och vid ett af dessa tillfällen krossat högra armen, så att den måst amputeras. En casus, deri den s. k. rökkuren blifvit använd, gaf anledning till diskussion om denna method i allmänhet, om doktor Åkermans kurmethod, om Hr Brismans behandling af veneriska sjukdomen med ett hemligt medel, samt om Sundhets-kollegii förmenta åliggande att infordra redogörelse för resultaterna af dessa och dylika exklusiva methoder. Till följe häraf ansåg Sällskapet tjenligt att, för biläggande af de olika opinioner, hvilka uttalat sig så väl hos allmänheten som hos sällskapet öfver dessa methoders värde, 4 velenskapens intresse, anmoda Hrr Akerman och Brisman att hvar för sig meddela Sällskapet en öfversigt af de genom deras methoder erhållna resultater, och, såvidt det är förenligt med deras eget intresse, en framställning af sjelfva kurmethoden. Med anledning häraf och på framställning af Hr Berlin beslöt Sällskapet att äfven vända sig till gymnastikens Föreståndare med begäran om uppgifter angående resultaterna af gymnastikens therapevtiska användning. Hr Åkerman har med största beredvillighet lofvat att efterkomma Sällskapets önskan; och Hr Branting har, tull svar på Sällskapets skrifvelse, meddelat följande: Till Svenska Läkare-sällskapet! Emottagandet af den adress, hvilken Sällskapets sekreterare haft i uppdrag att meddela mig, kan icke annat än på det högsta vara smickrande. Likväl föranledes jag att, såsom svar på den af Sällskapet gjorda hemställan, endast nämna: det medikal-gymnastiken, på grund af sin omfattning, för ingen del låter sammanpressa sig till en blott öfversigb, utan måste, i sammanhang med sina serskilda läror, affattas, hvilka atill åtskilliga delar blifvit, så vida min tid det medgilvit, bearbetade: och får jag äran tillika underrätta, hvad likväl redan torde vara bekant, det en hvar eger frilt att vid central-institutet taga öfversigt och kännedom af så väl medikalgymnastiken, som ock af grunderna för den theoretiska och praktiska undervisningen, samt att det sålunda är ingen förmenadt att, äfven i de minsta detaljer, söka alla de upplysningar, som, med hänseende till den gymnastiska vetenskapens närvarande ståndpunkt, af institutets lärare kunna meddelas. Stockholm den 43 Januari 1845. : Gabr. Branting Hr M. Relzsius anmärkte, med anledning af frågan om allmänna helsotillståndet i hufvudstaden, att sjukligheten vid Svea Lifgardet under sistl. år varit 33 1; procent större, än föregående år, samt att detta hufvudsakligen berott af frossor. Deremot hade höst-inflammationerna år från år aftagit, sedan soldatens beklädnad blifvit bättre, likasom bensår och skabb ganska betydligt minskats, men veneriska sjukdomen fruktans värdt tilltagit. Hr Ekelund uppläste en afhandling, ämnad att vederlägga Hr Cederschjölds, d. ä., förut i sällskapet meddelade tankar om några sjukdomar. som omtalas i bibeln, och i hvilka Hr Cederschjöld velat finna likhet med veneriska sjukan,