Friherre HAMILTON, HUGO: Sedan jag tog mig
friheten att begära ordet har diskussionen fortgått
länge, och i de flesta punkter, hvarom jag ämnade
yttra mig, har jag blifvit förekommen. Jag får der-
före i största korthet förena mig med herrar Nor-
denankar och Gripenstedt i alla de satser, som af
dem här blifvit uttalade. Privatbankernas största för-
tjerst, som äfven enhälligt af deras motståndare er-
kännes, nemligen den att de varit väl förvaltade, i
thy fall att de kunnat uthärda en lång och svår kris
och derunder fullgjort alla sina förbindelser, den för-
tjensten med ett ord att de gått klokt och varsamt
tillväga, tror jag just hvilar derpå, att de haft ett
eget mynt att förvalta, att de måst tillse att banko-
kassan alltid varit tillräcklig i förhållande till den
ute!öpande sedelstocken. Den omtanka, som denna
förvaltning fordrat, har åter i landsorterna spridt en
ganska nyttig kommunalanda och häg att deltaga i
skötseln af allmänna ärender, hvilken haft sina gan-
ska goda följder. Jagtror derföre att det icke vore
väl hetänkt, om det icke af den yttersta nödvändig-
het är påkalladt, att borttaga just den mäktigaste
driffjedern för åstadkommande af en god skötsel af
dessa inrättningar. För min del kan jag icke heller
anse det inkast, som man i allmänhet gjort emot de-
ras egna sedlar, vara af den kraft och verkan, att
det ovilkorligen påkallar deras borttagande. Det är
endast en sträng kontroll som är nödvändig. Här
har blifvit anmärkt att sedlarne icke mottagas öfver-
allt, men: då privatbankerna i de flesta stora städer
och i synnerhet i Stockholm hafva vexlingskontor,
så är derigenom denna olägenhet afhjelpt. Hvad
särskildt kronouppbörden heträffar,så emottagas pri-
vatbankernas sedlar numera i uppbörden, på det sätt
att bankerna invexla dem hos uppbördsmannen eller
i ränteriet. En värd talare har här mera vidlyftigt
utbredt sig öfver grunden till det missnöje som egt
rum emot privatbankerna, och sagt att detta icke
härledde sig af någon dålig missundsamhet, utan af
en billig missundsamhet, som stödde sig derpå, att
icke flera ledamöter fått inkomma i privatbankerna.
Jag tager mig friheten återkalla i denne talares min-
ne, att när privatbankerna först inrättades, bestäm-
des deras teckningsbelopp till ett visst maximum.
Det var ganska svårt att få hela detta maximum
tecknadt, derföre att kapitalisterna, som förut varit
vana att hafva förlagsrörelsen isina händer, motsatte
sig dessa inrättningar på allt sätt. Det var derföre
svårt att få några stora kapitalister att gå ini dessa
inrättningar, utan de bildades mest af jordegare med
ganska små teckningsbelopp. Men då, allt eftersom
föreningarnes kredit tilltog, det usatta maximibelop-
pet småningom blef fulltecknadt, så kunde ju icke
flera komma in. Detta är ieke privatbankernas fel,
utan ett fel i den princip, som velat bestämma detta
maximum. Den värde talaren har sagt, att detta
max:mum vore för stort; hade det varit mindre, så
hade ändå flera blifvit uteslutne. Man klagade vi-
dare öfver att de på förhand afdraga räntan på sina
lån och dermed öka delegarnes alltför stora vinst.
Äfven uti svaret härpå, hafva flera ledamöter redan
förekommit mig: hvar och cn som utlånar emot 5
proc. kan lagligen afdraga räntan förut. Jag erkän-
ner för öfrigt att denna vinst är stor, beräknad ef-
ter det insatta kapitalet, men delegarne hafva äfven
måst lemna, såsom säkerhetshandlingar, erkändt goda
papper, som dragits från deras öfriga rörelse, och så-
ledes torde det icke vara alldeles obilligt, att vinsten
beräknas på hela det tecknade kepitalet, hvarigenom
densansma i högst få fall har öfverstigit 5 procent.
Det beklagades äfven af samme talare, att dessa in-
rättningar utpuffades, när de först uppkommo. Af-
ven jag beklagar högeligen, att den ädla puffnings-
konsten har fått så stort insteg i vårt land, och tror
att om den icke blifvit använd vid privatbankernas
stiftande, så hade man måhända icke af felslagna
förhoppningar om ett eldorado nu blifvit föranlåten
att lika oskäligt klaga öfver sin bedragna väntan.
Rätta ofsaken till det missnöje, som i vissa landsor-
ter rådet emot privatbankerna, ligger, såsom jag tror,
i det gamla svenska ordspråket, som säger, att man
lånar sin vän men kräfyver en ovän. Ty att privat-
bankerna finna sig nödsakade till följe af en han-
delskris, i hvilken de icke hafva någon del, att små-
ningom draga in sin rörelse, kan jag icke finna an-
nat än riktigt och bankmässigt. Att de, som ön-
skade lån och voro vana att nära nog oinskränkt
alltid kunna få lån i riksbanken, skulle blifva miss-
nöjda då de under sådana förhållanden möttes med
ett afslag, är helt naturligt. Afven jag skulle myc-
ket gerna förena mig med friherrarne Stjernstedt
och Raab uti det af dem framställda förslag att er-
sätta privatbanksedlarna med riksmynt. Jag skulle
vilja göra det, upprigtigt taladt, icke derföre, att jag
tror det vara nyttigast för privatbankrörelsen, utan
derföre ått det vore ofantligt mycket beqvämare och
mindre kostsamt för alla dessa associationer, emedan
de då aldrig behöfde hålla bankokassa för vexlingen
utan blott dragå på de säkerhetshandlingar de till
riksbanken inlemnat och sedermera endast vara ett
slags kommissionärer för riksbanken. Men jag må-
ste draga något i betänkande, huruvida man kan
hoppas det Rikets Ständer skulle medgifva så vid-
sträckta kreditiver, att associationer i nägot större
skala skulle derpå kunna byggas. — Hvad slutligen
beträfrar hvad en talare här sagt, att det knappast
vore värdt, att tala om detta ämne, då två stånd
redan skulle hafva beslutat, att inga enskilda banker
med egna sedlar få ega rom, så tager jag mig frihe-
ten nämna, att, efter hvad jag hört af en ledamot i
det cna af dessa Stånd, har detta Stånd beslutat att
uttrycka denna äsigt endast såsom Ståndets gemen-
samma tanka vid återremissen, utan att derföre haf-
va fattat något definitift beslut. Saken torde såle-
des ännu icke vara så alldeles afgjord, hvarföre jag
tager mig friheten att vid återremissen ännu vid-
blifva den i första paragrafen uttalade princip och
yrka på rättighet för privatbankerna att fortfarande
få utgifva eget mynt. (Forts. följer.)
— — J—
— Bornarståndet. Vi meddela här en resume