-timma var slagen. Gud hade tagit sin hand från hlden rikast utrustade dödlige, som han ännu ställt li lifvet. Dessa djerfva ingifvelser, som med sina slgudaburna blixtrar lyste italienska fälttåget, lyste sj Austerlitz och Wagram, stodo honom icke mera fltill buds. Tvekan och ovisshet hade lägrat sig i len själ, den kraftfullaste och beslutsammaste, -Isom någonsin funnits. Napoleon sjelf började , ana, att hans mission led till sitt slut. Se der orsaken till hans långa dröjsmål i Moskwa, till t hans slutliga, olyckliga reträtt. Krigsrådet gjor-Ide det sannerligen icke. Orden: Med Råds råIde, hade aldrig gått in i Napoleons konungaI försäkran. Josef, Ludvig, Jerome, Murat hafva nedstigit ifrån sina throner. Napoleon har fallit, gigant vlännu i sista ögonblicket. Albion har gifvit sin tolkning på gästfrihet, och Ixion är redan fastsmidd vid sin klippa. Sankt Helena utgör skådeplatsen för den tredje tablåen. Bertrand och Marchand smyga, tysta som skuggor, kring en herrskare, som sjelf endast är skuggan af hvad han var. Man får en bild af alla de med fyn; digt småsinne uttänkta marter, dem den store fallne måste vidkännas af hämndtörstige vedersakare. Spioneriet smyger i hans spår — det träd, under hvilket han funnit en efterlängtad skugga, faller för yxan — Sir Hudson Lowes tölpaktiga råhet förnekar verldens fordne beherrskare namnet af majestät. Då, midt i detta djup af elände loch förödmjukelse, uppträder en Deus ex maI chinax, hvilken man äfven som hastigast sett skymIta fram i det blodiga skenet af Moskwas brand. I Denne Deus ex machinav är visserligen endast Iklädd i underofficersuniform, men under den bär han imediertid Napoleons frihet. På redden ligger ett fartyg till hans disposition; det behöfs enI dast en signal, för att få detsamma att närma sig I stranden; underofficeraren är för ögonblicket vakthafvande vid kejsarens person; ingen borde således kunna misstänka det ringaste, om de tillsamman begåfve sig nedåt kusten. Men Napoleon känner sin kraft ohjelpligt bruten. Han är endast genIgånsaren af hvad han fordom var. Han nekar att följa. Med all aktning för herr Alexander I Dumas, som satt ord till dessa tablåer på historiens duk, måste vi dock mycket draga itvifvelsmål, om Napoleon så skuile bemött ett sådant NE anbud. Man spänns icke, som han, på pinbänken, Jutan att längsta derifrån. Hade han, som i hundrade slagtningar sett döden 1 hvitögat, måhända i något fruktansvärdare, än Sankt Helena, att äfventyra? Vi tro det näppeligen. Kane nn Temligen tvärt och utan någon förmedlande öfI vergång inträder nu Napoleons dödskamp. Ena ögonblicket beredd att stiga till häst, sjunker han idet: andra, medvetslös och yrande, på sin bädd. Ieke nog, att detta förhållande är ohistoriskt; det jär äfven omotiveradt, och inverkar, särdeles geinom agoniens längd, pinande på åskådaren, som jända in i sista ögonblicket får följa Napoleons I dödsryckningar. Tablåen står dessutom i uppenbar strid med den verldsbekanta, i millioner afItryck spridda, gravyr, som minutiöst troget återIger kejsarens sista stunder. På teatern fattas, af ide vid tillfället verkligt närvarande personerne, åtminstone grefvinnan Bertrand och hennes barn, I general Montholon, doktor Antomarchi, samt den katolske andlige, som administrerade kejsaren siIsta smörjelsen. Ett så groft förbiseende af historien i en tablå, som egentligen vill stå på historisk grund, kan icke annat än stöta ögat och störa illusionen. Egentligen hemta framställningar, sådane som dessa, sitt egentliga intresse af den trohet, den prakt, den fyllighet i ensemblescenerna, hvarmed de på scenen återgifvas. Med sin beryktade trilogi: Napoleon, Murat, Eugene Beauharnmais har Franconi i detta fall gått så långt, som man under närvarande förhållanden möjligen torde kunna gå. Konsulatet och kejsardömet hafva på tiljorna af ;Theatre du Temple än en gång kämpat om sina drabbningar — örnarne hafva utdelats på Marsfältet — kröningshymnen har ljudat högtidligt under Notre Dames hval!. Hundradetjugo fulla hus hafva följt omkostnader på millioner. ij Då framgången af en dylik representation således i hufvudsakligare mån torde bero på stora, 1 pekuniära resurser, de der tillåta utvecklingen af ! bländande, scenisk prakt och grandiositet, måste vi väl litet draga i tvifvelsmål lämpligheten af det gjorda valet af pjes, men kunna imedlertid icke neka vårt gillande åt det dramatiska förstånd, hvarmed dessa tablåer i öfrigt blifvit uppsatta. Utan skada hade dock, i enlighet med hvad vi ofvanföre nämnt, Napoleons dödskamp kunnat nåsot förkortas. Den enda egentliga rol af någon större betylenhet är, i dessa dramatiska skizzer, Napoleons k gen. He Stjernström har med verklig framgång rädt i spåren af Adolf Franconi, Cazot, Gobert ch Lemaitre, hvilka alla, straxt efter Julirevoluionen och den återvaknande Napoleonsfanatismen, oro Napoleoner för dagen, studerade kejsarens vorträtter och rådfrågade de nu småningom ur ina gömslen framträdande veteranerna från Pyamiderna och Austerlitz. Kostymeringen föreöll särdeles lyckad och likheten med den stora örebilden var ganska illusorisk. Kanske skulle man t rösten kunnat önska en grand mera djup, nåot mera beslutsamt herrskarmessigt i sjelfva toAn a